lördag 21 januari 2012

...mögdag...

Vissa dagar är liksom förgjorda. Man borde förbjuda sådana dagar. Nu i veckan var det en sådan dag. Den började inte bra för varken mig eller Texa, men Texa's dag tog sig allt eftersom.

Morgonen var bara allmänt rörig med en trött lillhusse som skulle till skolan. Det är inget barnlek att försöka få upp honom och få honom till frukostbordet. När vi kommer för att hälsa godmorgon med blöta pussar fräser han att vi ska gå undan. Mmm inget vidare morgonhumör på den figuren...

Morgonpromenaden blev bara en kort historia och därefter åkte vi in i bilen. De flesta gånger som vi åker bil händer det något kul där bilen stannar. Nu stannade bilen på ett ställe där det INTE är kul. Så fort matte öppnade bilen såg jag var vi var. Det är ett ställe där det alltid gör ont...

Antingen har man ont redan när man åker dit och har man inte det så tar det definitivt ont när man är där. Skitställe! Veterinären alltså. Och då har vi ändå en av de bästa som finns - nämligen Hans-Jörgen Nielsen i Lerum/Bollebygd. Den här gången var ingen av oss sjuk eller skadad när vi åkte dit. Den här gången skulle vi ta spruta mot rabies och därmed få ont när vi var där.

Jag gick in i lokalen med uppsynen hos någon som är på väg mot sin undergång. Texa gick glatt viftandes på svansen in genom dörren. Vänta du bara sa jag till henne - snart viftar du inte lika glatt. Jag åkte upp på bordet först och fick min spruta. Ryckte till lite och såg lidande ut men inte mer än så. Texa däremot pep i högan skyn när det var hennes tur. Dramaqueen! När vi gick ut från kliniken viftade dock bådas svansar igen.

Nu åkte bilen igen och stannade nästa gång i Jonsered. Härligt! Långpromenad på gång. Och den var härlig ända tills vi på håll hörde folk och hundar i skogen. Matte kopplade upp mig i långlinan. Jag är nämligen i någon konstig form utav löp tror vi. Kommer inget blod men jag är svullen och beter mig på alla vis som om jag löper.

När vi närmade oss varandra ropade matte att hon hade en löptik i linan. De mötande personerna försökte kalla in sina hundar utan att lyckas. Vovvarna kom nu fram och gick direkt på mig. Två stora svarta Gordonsettrar uppvaktade mig nu väldigt ivrigt. Matte kikade noga och såg att det var hanar och att de hade kulorna i behåll. Ajdå...Jag försökte freda mig men det var svårt med två. Hade jag den ena under kontroll framför mig så var förstås den andre bakom mig och försökte lukta mig i rumpan och mer därtill. Matte försökte schasa bort dem men det hjälpte föga. Den som däremot hjälpte till på ett synnerligen engagerat sätt var Texa. Jag höll som sagt den som jag såg till att ha framför mig under kontroll. Den som försökte komma till bakom mig, höll Texa på plats med vilda skall och utfall. Hon var som en riktig terrier där hon försökte försvara min dygd. Go Texa go!

Matte tyckte dock att vi var lite i underläge mot de betydligt större settrarna och lyfte till slut resolut upp mig i famnen - vilket fick till resultat att hon nu hade en Gordonsetter klättrande längs med sin kropp för att komma åt lilla mig. Den andre höll Texa fortfarande under kontroll.

Nu hade mattarna till settrarna kommit fram och fick tag i sina hundar. De fnittrade lite generat och sa att de var kastrerade. Ja, det syns då inte sa matte. Nä, var de kemiskt kastrerade och det var då inte lätt, eller för att säga omöjligt, att se eller förstå.

Nu kom vi undan utan att det blev några cairn/gordonvalpar producerade och kunde glatt fortsätta promenaden.

In i bilen igen och nästa gång den stannade var det vid Ove's gatukök i Partille. Mums tänkte jag...bästa korven i staden. Tror ni vi fick något? Nä, inte den minsta smula! Matte den boven lämnade oss i bilen och käkade utomhus - helt utom räckhåll för våra nosar. Skit!!!

Väl hemma igen tänkte jag att nu kan det väl inte bära mig emot mer idag. Pyttsan! Nu kom det värsta!

När middagen var avklarad packade matte träningsryggsäcken med extra gott godis och bästa leksaken...och tog bara med sig Texa och åkte iväg för att gå på lydnadskurs med cairnterrierklubben!!! Vad är nu detta?! Jag ska väl också vara med? Jag vill ju alltid vara med när det händer något kul. Ännu mera skit! Sur gick jag och lade mig i favoritfåtöljen. Såg för mitt inre hur kul Texa hade med matte på kursen. Det är inte rättvist.

Efter ett par timmar kom de tillbaka. Glada och trötta efter en jättebra lektion. Kul för er...

Matte såg nu att hennes Clova var lite ledsen efter dagen och tog nu fram det extra goda godiset. ¨Kom Clova, sa hon, kom - så går du och jag ut och tränar. Så klart att min lilla favoritClova måste få träna hon också¨.

Nu blev jag pigg igen och glad. Jag vill också ha egentid med matte. Nu fick vi till ett riktigt bra träningspass borta på grusplan i Engelska parken. Jag var superfokuserad och matte tydlig och generös med godiset. Härligt! Vi är verkligen ett bra team när båda är på hugget. Det stannade till och med en person och tittade på vårt tränande. Tyckte att vi var riktigt duktiga. Tror att han var lite impad av att det var en liten terrier som var så fokuserad på sin förare.

Så till slut blev dagen faktiskt bättre även för mig.