onsdag 31 december 2008

Vi spanar...




...efter det nya året!

Var kan det vara nånstans? Hur skall det bli?
Det är det som är spännande med framtiden - man vet inte vad som skall hända. Antagligen är det tur, för hade man vetat kanske man inte velat vara med. Eller också hade det varit svårt att hålla sig till tåls - allt beroende på om det skall bli bra eller dåliga upplevelser. Som tur är så är det sällan upplevelser och händelser av bara det ena slaget.
På hundars vis kan jag bara rekommendera att leva i nuet. Ta till vara på glädjen i vardagen. Lite snö på marken - rulla och busa. En råtta - jaga! En boll - leka! En cairnpromenad - spring med alla kompisar! Mysa med personerna i soffan. Gå på långpromenad med matte. Busa och leka med lillhusse. Väcka husse med blöta tassar och pussar på morgonen.
Ja ni ser - så mycket kul det finns att ta till vara på.


Nu rusar jag in mot år 2009...


GOTT NYTT ÅR!

lördag 27 december 2008

Toppenjul!

Julafton var verkligen en riktig höjdare. Redan på morgonen hade mina personer lagt paket under granen när jag kom upp. Jag spankulerade runt och nosade och läste på lapparna. Vips så försvann ett par paket upp på en hylla dit jag inte kunde nå - tusan också.
På eftermiddagen kom mormor, Jessica, Peter och Robert. Då lades ännu fler paket under och runt granen. Nu började det bli jättespännande och svårt att låta paketen vara ifred.
Men först skulle personerna dricka glögg, sen titta på Kalle Anka, dricka mer glögg, förbereda maten och slutligen äta maten. Jag förstår att alla små barn tycker att julafton är en enda lång väntan. Nicke är numera så stor att han tycker att det nästan är en trevlig väntan. Maten på julbordet är också god - han äter till och med en och annan sillbit. Jag gillar inte sill. Provade det på midsommarafton i somras - det tänker jag inte göra om!

Äntligen var det dags för julklappsutdelning! Jag hjälpte till att dela ut paket till mig själv. Läste och luktade mig noga fram till de som var mina.




Så där ja - då har jag hittat ett som det står Clova på. Nu gäller det att hitta ut från granen och paketen igen. Svårt att balansera bland alla paketen. En del vippar och välter. En del är mjuka och lite läskigt svampiga att sätta tassarna på. Andra är tunga och de vill man inte få över sig. Men jag är så säker på foten och bra på att balansera att jag klarar den här manövern hur bra som helst. Flera gånger.



När man väl har fått fatt i ett som det stod Clova på så gäller det att öppna det fort som sjutton - det luktar jättegott från det här paketet.

Lite klurigt när man inte har tummar, men tassar och mun funkar rätt bra det också. Men det fina presentpappret är ju förstås i småbitar...

Snart så är jag inne - åh vad det är spännande!


Jösses vilket smaskigt tuggben - med "musli" insprängt som smakar av apelsin - jag älskar clementiner och apelsiner.

Hoppas att de köpt fler sådana här - detta var ju hysteriskt gott och jag har att göra i flera timmar!


Vad mycket det är att stå i en sån här dag...Det är nästan så att man inte har tid att gå ut och kissa...

Här var det mer paket till Clova. En ny fårskinnsfäll - den ska jag lägga i favoritfåtöljen så det känns riktigt ombonat.


Vilken bra julafton det var... Det enda som saknades var morfar. Jag hade ju tänkt hjälpa honom att elda upp julklappspapprena och noga hålla koll på att han inte eldar upp några julklappar igen...




Puss på dig matte!

Skall alldeles strax tacka husse och lillhusse också. Åh Ellen måste jag också tacka - fick en rolig pipleksak av henne.

Och vet ni - jag fick en liten jultallrik också. Skinka, korv och köttbullar var det på den. Det lönade sig att vara snäll och låta granen stå orörd. Jag var ju redan lite inne på att låta granen vara ifred och när jag fick goda råd av cairnarna Ginny och Kola från Hipperdipps så stärkte det mitt beslut att avvakta "skogsröjningen".

Jag går bara fram då och då och puttar till några kulor med tassen eller nosen...

onsdag 24 december 2008

GOD JUL

Önskar Clova!

Granen står så grön och grann i stugan...hihi...
Personerna försöker nu övertala mig att den ska få fortsätta med det. Jag säger bara - övertyga mig!
Det heter ju GOD jul och det är bara upp till bevis - jag vill ha julmat jag också.
Matte påstår att det inte är bra för min mage med så mycket fet mat - men deras då?! Är det så mycket bättre för deras magar då? Skulle inte tro det...min mage däremot klarar det mesta anser jag. Om jag bara låter bli staniolpappret och presentsnörena - och jag har ingen tanke på att käka upp så konstiga saker - så ska det nog gå bra. Staniolpapper har jag ju redan provat - visserligen med ost i - men det blev man verkligen dålig i magen av.

Jag tindrar med ögonen...och jag har varit jättesnäll hela året...sopsorterat, tröstat, lärt mig en massa saker på kurs, varit modig, räddat personer, hjälpt lillhusse med läxorna, spårat, jagat (nähä - det tyckte inte matte var så bra - det hamnade tydligen på minuslistan...), visat tänderna och sprungit vackert i ringen, varit en stor källa till glädje - ja listan kan göras lång på allt gott jag gjort under året. Det borde ge utdelning en dag som idag...




Uj uj uj, vad svårt det är att välja...


Det gäller ju att ta en som ger bra effekt!


Åh andra sidan är det ju vackert med granen som lyser så grant och allt pynt som förgyller den - får fundera lite - den kanske får stå kvar som den är...Åtminstone ett tag...

Åtminstone tills jag ser om det gav något resultat att låta den vara ifred...

fredag 19 december 2008

Svar på tal!


Det här är vad jag kallar en snabb kontring. Fullständig spelvändning och matte ligger på golvet med hissad vit flagga.

Utvikningsbrud kallade hon mig...Mitt svar kommer diiirekt - OMSLAGSFLICKA! Och nu talar vi inte Vouge eller någon annan blaska, typ Sports Illustrated. Nä, vi talar om alla cairnars favorittidning - vi snackar Cairnbladet!

Och se - där på omslaget hittar vi mig - Clova! Det du matte - toppa det om du kan. Dessutom är en dag ur min blogg med inne i tidningen. Bilden med julgranskulan är från förra året när jag hjälpte till med att klä granen. Personerna var förutseende och hängde plastkulor längst ner - de vet att jag är galen i bollar och har våldsamt svårt att låta dem vara ifred. När jag drog i den här lyckades jag mer eller mindre välta granen. Nu vill de att jag ska lova att inte hjälpa till med granen i år. Det tänker jag inte alls lova - jag är faktiskt äldre och klokare nu... Jag funderar nog ut nåt nytt bus eller så lyckas jag välta granen helt i år. Tror bannemig att jag ska köra lite med personerna nu. Jag menar har man varit med i tidningen kan man väl uppföra sig lite som en diva? Kan du hämta en grisknorr matte? Jag ligger så gott här i favoritfåtöljen...och lite vatten kanske...Dessutom vill jag att ni rationaliserar bort alla regniga dagar! Måste det komma regn får det min skäl komma under natten. Så då var det bestämt - bra va?! Förresten kliar det lite på magen - är det nå´n som känner för uppdraget?

Oj då - matte halar flaggan igen...OK OK OK jag skippar väl divafasonerna då...

tisdag 16 december 2008

Men lilla Clova...


...säger matte och tittar nästan lite generad bort...

Ja, inte över den här bilden, utan vid ett tillfälle senare på promenaden - när vi fikade.

På den här bilden väntar jag bara in resten av gänget. Det var nämligen lussepromenad med Cairnterrierklubben - sista promenaden för i år. Jag längtar redan till nästa år! Idag gick den i Slottsskogen. Det gör den tydligen varje år, så det är tradition att se världens bästa kompisar ute på massvandring. Folk som möter oss ser så glada ut över att möta så glada och pigga hundar. Vi är ju charmiga till tusen. Man möter verkligen mycket människor en söndag i Slottsskogen. Man möter många hundar också - men inga är så goa som vi är! Gick t.ex förbi Berner Sennenklubben och de hundarna är ju bara oformligt stora tycker jag. Måste vara svårt att ha koll på en så stor och tung kropp...Frågar du däremot deras personer och de själva, får man antagligen kommentaren "Vad nu då - är det råttinvasion på gång?" Det är väl förresten bra att det finns många olika raser - då finns det säkert nån matte eller husse till varje vovve. En del vill ju, konstigt nog, ha andra raser än cairnterrier.




Här kan ni se några av mina kompisar på cairnpromenaden. Jag är utanför bild eftersom jag är angelägen om att vara först. Drar som värsta slädhunden fram matte till tätpositionen. Väl där är jag lugn och fin. Har koll på läget så att säga...

När vi hade gått runt Slottsskogen så var det dags för den obligatoriska fikan. Idag bjöds det på glögg och pepparkakor. Glögg klarar jag mig bra utan, men en pepparkaka vill jag allt ha. När vi nu stod och satt still kunde man ju spankulera runt och lägga in en stöt på de killar som jag är mest förtjust i. Matte säger att jag är killtokig. Men hallå matte! cairnhannar är ju så snygga! Allihopa är ju riktiga puddingar - men om man nu måste koncentrera sig på någon så har jag ju ett par favoriter. Allihop vet väl vid det här laget att latinokillen Bobby är något alldeles speciellt attraktiv i mina ögon - men det finns fler...
Elvis är också en riktig karl - lugn och trygg, snäll mot tjejer och säger ifrån mot andra killar - något att hålla i när det blåser ordentligt så att säga.



Puss i mungipan! Och lägg märke till min lilla tass som klappar lite på kinden - är det inte sött så säg!




Det var nu som matte sa orden "Men lilla Clova" och lite generad tittade bort. Hon har försökt få mig att vara lite mer diskret i min uppvaktning - tycker att man ska spela LITE svårflörtad i alla fall. När det gäller riktigt snygga karlar bryr jag mig inte, inte ens om regn och kyla - nä då hamnar jag gärna på marken med magen uppåt.
"Och hon är inte i närheten av löp", säger matte. Men, säger jag, det är så här det måste gå till när man inte kan prata. Och om jag skäller så blir ju matte irriterad - så varför klaga?



Utvikningsbrud...tja kanske är jag lite väl tydlig i mina signaler...men va sjutton - snygga karlar växer inte på träd!

lördag 13 december 2008

Luciamorgon



Vi var uppe tidigt i morse...Det var Lucia och jag trodde självklart att vi skulle lussa med glitter i håret och massor av tända ljus. Men har man en hockeyspelande lillhusse kan det hända att man är uppe tidigt av helt andra orsaker än de traditionella...Det var ju såklart träning på gång och eftersom jag ändå hade gått med upp så hängde jag med matte och lillhusse när de for iväg kvart i sju. Lämnade lillhusse på träningen kvart över sju och jag och matte var sen framme i Jonsered en stund senare. Tvärmörkt ute fortfarande...Vi satt kvar en liten stund i bilen men kvart i åtta bestämde vi oss för att ändå gå ut i mörkret - det skulle ju ljusna om en stund. Nu borde vi definitivt haft Luciakronor och tärneljus för i skogen var det alldeles svart. Matte kopplade loss mig men jag tycker att det är lite läskigt med den stora och mörka skogen så jag sprang inte långt från henne. Kollade noga bakåt hela tiden för att se att hon var med. Lite spännande är det också och det är kul att vara på sin vakt och speja hela tiden - jag har blykoll och matte kan känna sig helt trygg med att jag upptäcker om det kommer vilda djur.

Det hade kommit snö och ju högre upp i skogen vi kom ju mer låg det på marken - på höjderna var det helt vitt. Jag tycker jättemycket om snö. Det är kul att leka och rulla sig i. Hela världen ser annorlunda ut och det är spännande att gräva fram sånt som luktar under snön - det är som att öppna ett paket! När det hade ljusnat vågade jag mig längre från matte och rusade runt i den vita skogen. Halt var det - matte satte sig på rumpan två gånger - och jag kanade nerför och i kurvorna om farten var för hög. Efter en och en halv timma var vi tillbaka vid bilen och körde iväg för att hämta lillhusse efter träningen. Härlig morgon måste jag säga, trots att det var i tidigaste laget för min del...

Tidigare i veckan var jag och matte på lydnadskursen igen. Lika kul och lärorikt som vanligt. Tycker dock att det är jobbigt att behöva vänta på min tur. Många övningar gör vi liksom tillsammans och då är man aktiv hela tiden, då är jag uppmärksam och duktig. Men ibland måste man göra saker en och en och då blir det till att vänta. Jag är inte så duktig på att vänta...jag vill att det ska vara min tur hela tiden. Om vi t.ex övar på inkallning så är jag redo att komma till varje matte på varje inkallning - släpp loss mig bara! Hoppar vi över hinder så skuttar och småskäller jag av iver över att få hoppa jag med. Eftersom jag inte får det så pockar jag på uppmärksamhet av matte istället - "hallå! kan man få något gott då?!" Matte tycker att jag är lite jobbig - hon tycker att jag är värsta störsändaren i klassen. Men vaddå?! Jag vill ju så mycket och förresten är jag ett fantastiskt störmoment för de andra hundarna. Tänk vilken bra träning de får - kunna hålla koncentrationen på sina mattar trots att jag bär mig åt! Va?! Extra krydda och överkurs - borde nästan rendera lite extra godis åt mig...Förresten måste jag klaga lite på matte också. När vi skulle träna på att gå fot i rätt position var hon görtråkig på rösten, kroppshållningen talade inte heller om för mig att det här är roligt. Och inte fick jag godis i rätt läge heller...Jag strosade helt ointresserad efter matte, luktade och tittade på allt annat än henne. Det blev en helt annan sak när Ann-Christin tog mitt koppel och visade hur man kan få vovven allert och uppmärksam med kropp och röst. Jag trippade elegant med kanonkontakt bredvid henne. Där ser du matte - detta är kul!!! Matte bättrade sig på direkten - hon är faktiskt rätt lättlärd...

lördag 6 december 2008

Det dröjer



...nog inte många dagar nu - snart är Nicke fit for fight igen. Då ska vi ge järnet på gräsmattan igen.

Det visade sig att lillhusse var värre sjuk än vad vi trodde - han blev liksom inte bättre, utan sämre. Till slut tog matte med honom till människoveterinärerna på Östra och de tog en massa prover och röntgade lungorna på honom. Det var som matte och husse misstänkte - lunginflammation. Medicin blev utskrivet för att få bukt med sjukdomen. Medicin brukar vara jätteäckligt. Jag skyndade mig att berätta för lillhusse hur man kan krångla med den för att få godis och uppmärksamhet - han anammade det fullt ut. Matte blir nämligen lätt oroad när vi juniorer är sjuka. Helt desperat blir hon om det behövs medicin och det inte lyckas att få i oss den. Jag brukar köra knepen "vägra öppna munnen" eller "spotta ut skiten". Då kommer raskt leverpastejen eller köttbullarna fram - sen tar jag medicinen snällt. Lillhusse tyckte att han var lite för stor för de trixen - det går ju faktiskt att resonera om nyttan med medicinen med honom. Han körde ett grymt effektivt och helt vattentätt sätt att få matte till stadiet desperation. Tog medicinen och spydde sen upp den igen - voála - matte slet sitt hår! Jag tittade imponerad på lillhusse - så desperat har jag inte sett matte sen jag låg i chockliknande tillstånd efter operationen då jag blivit biten. Respekt! Nu kom sylt och goda såser fram för att få lillhusse att kunna få i sig medicinen samtidigt som matte hade fingrarna på telefonen till Östra - de hade sagt att det var nödvändigt att lägga in Nicke om han inte fick behålla medicin och vätska. Sylttricket funkade! och sakta sakta fick han i sig vätska också. Nu har det gått några dagar och lillhusse är mycket bättre - snart springer vi ikapp igen!

Körde förresten ett annat trick idag. Hur man får en hel spårvagnsdel för sig själv!

Vi åkte in till stan för att titta på Julstaden Göteborg med julgranskör och ljud-och ljusspelet på Götaplatsen bland annat. Det var rätt tråkigt att stå still så länge tyckte jag - kallt var det också - så jag var riktigt uppspelt när vi väl var på väg hem. När vi väntade på spårvagnen satte jag igång att småskälla för att få uppmärksamhet och godis - det var mycket folk som väntade på vagnen och de tittade ogillande på mig - då fick jag godis för att hålla tyst. Så kom vagnen och vi gick på. Mycket folk på vagnen också och jag tänkte att lyckades jag ute måste det bli succé inne i vagnen med mitt höga och gälla skall. Massor med godis till Clova! Nu hade dock matte fattat min taktik och gick inte på den längre. Husse och lillhusse också - de gick och satte sig på nästa säte och tittade bort. Matte tittade ut genom fönstret medans jag skällde...Då skrek en liten kille som satt med händerna för öronen "pappa jag står inte ut - kan vi inte flytta på oss" och så reste sig hela familjen på fyra personer och gick långt fram i vagnen. Jag blev så förvånad att jag tystnade - och fortfarande inget godis eller uppmärksamhet från matte. Bara en alldeles tom bakre del i spårvagnen - jag satt tyst resten av resan...som det kan bli...

tisdag 2 december 2008

Cairnrus och Clova är modig




Nu är det inte synd om mig längre...Resten av helgen blev betydligt roligare för min del och för mattes del också.
Visserligen ligger fortfarande hussarna raklånga men matte jobbade bara på nätterna och hade därför tid över för mina aktiviteter.
På lördagen började vi med en rolig promenad där jag fick springa lös och vi gjorde övningar och tränade moment från lydnadskursen. Mitt på dagen gick vi på julmarknad i Haga - jösses vad folk där var. Det gällde att hålla sig tätt intill matte så att ingen trampade på mig. Såg en del "småhundar" som blev burna runt av sina mattar eller hussar, men min matte sa att "så länge det inte är farligt får du gå själv Clova". Fixade jag kanonbra. Vi handlade några små tomtar och pepparkaksformar och matte drack saftglögg och så delade vi på pepparkakor. Pepparkakor är gott.
På söndagen stod matte fortfarande på benen när hon kom hem efter att ha jobbat natten. Hussarna fortfarande kass...Vi vilade bara lite på soffan tillsammans och sen bar det av på Cairnpromenad! Det är det roligast som finns! Även matte tycker att det är så roligt med dessa promenader, att jag tror hon skulle vara halvdöd innan vi ställer in en sådan. Idag gick den på Skräddarön ute i skärgården. Himla käckt ställe där även de värsta "rymmarna" som Disan kan springa lösa. Räknade inte hur många cairnar vi var, men vi var ett helt gäng som rusade runt och busade. Över stock och sten, klippor och trappor, sprang längs stranden och i skogen och flera av oss var i och badade fast det är vinter. Vinterbadare har man ju hört talas om och det var inte någon konst att skutta i för oss tuffingar. Vid fikat visade några av oss upp lite cirkuskonster. Milton visade hur man kan ha en godis PÅ nosen och sen kasta upp den i luften och fånga den med munnen och käka upp den - verkade hur kul som helst. Disan visade bl.a hur man kan rulla runt och hoppa upp på ryggen på sin matte. Kajsa visade t.ex "var är nosen". Jag visade hur vi gör "high five". Sen visade Kajsa även att hon hade koll på höger - ett riktigt flygledarämne enligt min matte...Det var fler hundar som visade upp olika konster men jag kommer inte ihåg allt. Till sist hade vi cairnrace men det blev lite rörigt med målgången så ingen vet vem som vann...
Trötta, glada och nöjda åkte vi hem till sjuklingarna igen.

Nu skall jag också berätta hur himla modig jag var idag.
Jag och matte var på promenad i Slottsskogen. Längre bort satt en Bassett och tittade längtansfullt mot mig. När vi närmade oss frågade hans husse om vi kunde hälsa och min matte sa att det var OK. Han tyckte tydligen att jag var väldigt söt, ville nosa och så. Jag var inte så imponerad över hans utseende - han var säkert snygg enligt sin modell - men jag är liksom inte lagd åt Bassettrasen, så jag var inte så imponerad. Matte har dock talat om för mig att man är artig och inte retar andra för deras utseende så jag höll mig väl med honom. När vi stod där och småpratade kom det fram en annan hund. Nu blev jag rädd och ynklig. Det var en ALASKAN MALAMUTE. Oj oj oj en sådan best igen - med rejäl käft och elaka tänder som kan bita en liten Clova illa. Jag gnydde som en liten valp med svansen mellan benen. Den här malamuten hette Molly och hon såg faktiskt inte elak ut, men jag har inte glömt hur illa en sådan hunds tänder gjorde mig när jag var 6 månader gammal. Jag stod längst ut i kopplet bakom matte medans hon förklarade för Mollys matte varför jag reagerade som jag gjorde. Mollys matte verkade mycket förstående. Så gick min matte fram till malamuten och började kela med henne - akta dig matte! hon är kanske farlig! Jag stod fortfarande en bit bakom - matte hade släppt kopplet. När jag nu såg hur snäll Molly verkade vara och att matte inte var ett dugg rädd så vågade jag mig fram. Stod till slut nos mot nos med en Alaskan Malamute och luktade på varandra! Vilken bedrift va?!
När vi sen gick därifrån sa matte att hon var så stolt över sin modiga lilla Clova! Jag var också stolt över mitt mod - tänka sig - nos mot nos...