torsdag 29 juli 2010

Skadeglädje

Det finns en massa roliga och tänkvärda ordspråk. Man kan nästan skriva om en dag i mitt liv med hjälp av dem. En ganska vanlig dag faktiskt. Med en lite ovanligare inledning...

Jag och matte mötte Ellen och hennes personer när de kom från uteduschen. Ellen var inlindad i en handduk och personerna såg lite smått irriterade ut. De sniffade i luften runt Ellen och i pälsen. Var inte helt nöjda med odören som fortfarande gjorde sig påmind från Ellens söta uppenbarelse. Det visade sig att Ellen hittat mumma att rulla hela kroppen i. Lasse och Jenny var inte alls imponerade över "Clovatilltaget" och hade nu försökt sanera Ellen med vatten och schampo. Det enda som var positivt med den historien var att de samtidigt som rullningen pågick hittade massa kantareller.

Matte skrattade så hon tjöt. Äntligen var det någon annan som fick bök och stök medans hon bara kunde titta på. Titta på sin lilla söta Clova som inte hittat på ett endaste bus idag. Vilken liten ängel...

- Skadeglädje är den sanna glädjen
MEN...
- Prisa ej dag förrän solen gått ner
OCH
- Kasta inte sten i glashus
EFTERSOM
- Ingenting är nytt under solen
OCH
- Ropa inte hej förrän du är över bäcken
DEFINITIVT
- Spotta inte i motvind
DÄRFÖR ATT
- Har man tagit fan i båten får man ro henne i land
OCH CLOVA ANSER
- Man har aldrig roligare än vad man gör sig
OCH
- Man ska smida medan järnet är varmt
MAN LÄR SIG
- Skrattar bäst som skrattar sist
MEN OCKSÅ
- Ett gott skratt förlänger livet

Vad ni kanske förstår av ovanstående så gick det inte lång tid innan matte fick igen...med besked...

Direkt efter hennes gapflabb gick vi ut på långpromenad, jag och matte. Vi undersökte lite nya stigar och vägar. Och jag hittade riktigt bra klet att rulla mig i. Stank flera meters radie runt mig.
Så när vi kom tillbaka till stugorna fick matte krypa till korset och mycket ödmjukt be om att få låna uteduschen även till mig. Nu var det Lasse och Jennys tur att skratta högt och ljudligt.

Så även om vi ställer till med vissa olägenheter och besvär, så är vi en ständig källa till glädje och skratt. Och vem vill inte ha ett roligt och långt liv?

Och matte hittade också lite kantareller... så det så.

torsdag 22 juli 2010

En skitsak

Sommar, sol och värme. Det är underbart det. Vare sig man befinner sig utrikes eller inrikes uppskattas bra väder och semester. God mat brukar höra till och trevlig samvaro med goda vänner.

Ibland drabbas man också av "turistmage". Det betyder för de flesta att det som kommer ut är av det något rinnigare slaget och det kommer ofta... Är man som jag, en cairnterrier, kan det bli precis tvärtom.

Häromdagen gick jag och matte som vanligt på morgonpromenaden. På morgonpromenaden brukar jag alltid producera både nr 1 och nr 2. Nu trodde dessutom matte att det borde vara extremt bråttom med bajseriet, eftersom jag inte gjort något sådant sen föregående dags morgon. Jag hade också varit väldigt orolig på natten. Det mullrade i min mage och jag hade svårt att komma till ro. For upp och ner ur sängen. Gick till dörren flera gånger. Matte var ute med mig ett par gånger men det blev bara kiss varje gång.
Nu beslutade jag och matte att det var dags att gå upp för dagen och ta en riktig promenad. Vi gick och vi gick. Kissade flera gånger under promenaden. Det som matte väntade på uteblev dock. Till slut gav hon upp och vi gick in för att äta frukost. Hon tänkte att frukost borde väl sätta lite fart på magen.

En stund efter frukost gick vi ut på promenad igen. Nu skulle jag väl behöva få ut något i alla fall. Nähä - kände mig inte det minsta nödig. Kunde dock prestera några droppar igen och tänkte att det borde väl göra henne glad. Matte rynkade dock pannan och började fundera på vad jag kunde ha ätit under gårdagen. Hon mindes inte att hon kommit på mig med något speciellt i käften. Visserligen hade jag gjort en liten avstickare från stugan och någon i skogen så det fanns en liten risk för att jag hunnit stoppa i mig något som jag inte borde.
Själv mådde jag nu prima och var inte ett dugg orolig. Tyckte dock det var ett fasligt springande ut på promenad.

Nu skickades lillhusse ut med mig. Samma visa...kiss men inget bajs... Jösses ska de hålla på så här kommer jag snart att få problem att klämma ut några droppar också.
När vi kom hem utan uträttat värv hörde jag matte prata i telefonen. Det var tydligen så att personerna hade tänkt göra en utflykt med resten av klanen Olsson/Nilsson/Brodén/Jansson på museum. Då skulle jag vara hemma och matte tyckte att det var viktigt att jag var nyrastad på alla sätt och inte hade något problem med magen.
Matte gjorde ett sista försök och sen gav även hon upp och hela familjen lastades in i bilen. Hon kikade på mig i backspegeln och sa; Äh, jag hoppar över den där utställningen. Jag och Clova kan promenera längs kajkanten så länge. Så kan vi träffas efteråt och gå och fika någonstans.

Nu blev det plötsligt flera erbjudanden om att vara med mig istället. Lillhusse tyckte att de kunde släppa av oss två hemma i stan, så kunde han ta hand om mig. Han var inte så noga med den där konstutställningen. Husse erbjöd sig också promenad på kajkanten. Och när vi kom fram till de övriga visade det sig att de också kunde tänka sig att promenera med mig längs med Norra Älvstranden. Alla ville hellre gå med liten Clova än på utställning. Tänk vad man är populär.

I nästan två timmar promenerade vi längs Göta Älv, Eriksberg och Lindholmen. Hittade sen ett trevligt fik där vi tillbringade ytterligare någon timma på uteserveringen i det härliga vädret. Blev en supertrevlig utflykt där ALLA fick vara med. Och alla var nöjda med dagen. Tavlor kan man titta på en annan dag när det regnar...

Något bajsande blev det dock inte...

När vi kom hem på kvällen lekte jag och lillhusse i trädgården. Vi hade jättekul med bollar och leksaker. Plötsligt for den lede i mig och jag drog under högljudda skall iväg. Både luktade och hörde en inkräktare på Yngves tomt.
Den tomten ingår i mitt revir och då har jag ansvar för att hålla det fritt från inkräktare. Självklart ropade alla "NEJ" och "STANNA" men det bryr jag mig inte om. Gasta ni - jag har viktigt arbete att utföra.

Jag var väl borta en sisådär 10 minuter. Ibland kunde de höra mitt skall, men jag var tyst för det mesta. Kände hur det började jobba lite i magen... nu kommer de att bli glada...nu ska jag producera!

Kom så springande med glad uppsyn tillbaka till vår tomt. Här är jag! Nysketen och klar! Bra va?!

Så hörde alla hur en dam på andra sidan häcken ropade... HALLÅ!!! Är det ni som äger den lilla hunden?! Kan ni genast komma hit och plocka upp bajset efter er hund. Det ligger mitt på vår gräsmatta!

Så det var bara för matte att plocka med sig en påse och med små röda rosor på kinden gå över till deras tomt och städa efter mig. Fick också passa på att be om ursäkt för all annan olägenhet som jag kunde ha ställt till med och troligen kommer att göra i framtiden.

Vilket ståhej över en sådan skitsak...

tisdag 13 juli 2010

På egna ben

Kändes lite som examen idag... För första gången åkte jag och matte alldeles själva på en officiell utställning. Ja helt själva var vi ju inte. 63 vovvar var anmälda i rasen cairnterrier och sammanlagt var det väl en sisådär 3700 hundar på plats för utställning. Och så hade vi en liten, men tapper supporterskara med oss... Lillhusse och husse hängde med på utflykten till Tvååker. Och de två är riktigt hängivna supportrar till mig. Tycker utan tvekan att jag är den absolut snyggaste cairnterriern som världen har skådat.
Vi fick väldigt bra parkering trots att vi inte var på plats förrän klockan 9. Det var tur eftersom det var en hel del som skulle med in på utställningsområdet och husse har liksom nog med att få med sig sin kropp. Lillhusse tog hand om mig och matte kånkade på den lilla, lilla överfulla vagnen som välte flera gånger på väg in.
Precis när vi parkerat satt jag i buren och skällde på i stort sett varenda hund som gick förbi. Så fort jag kom utanför bilen insåg jag att vi var på utställning och tystnade. Alltså, det är helt omöjligt att hävda sin rang och position på ett sånt här ställe. Ingen idé att gå igång och ödsla en massa energi tänkte jag och höll mig tyst och snällt vid mina personers sida.
Och som sagt ensamma var vi definitivt inte. Så fort vi kom fram till vår ring hittade vi kompisar. Sweebreezegänget och Olsåkers var på plats och vi kunde låna lite skugga från deras tält och sätta upp vårt bord. Matte frestades svårt av att be Charlotte om hjälp med flufferiet men så tänkte hon att; nä nu jäklar ska jag klara detta. Sagt och gjort - matte kammade och fluffade (nästan som ett proffs), snackade med folk, tittade och beundrade de andra hundarna, funderade över ett och annat domslut och var en bland alla de andra utställarna. KAN SJÄLV tänkte hon som den värsta 3-åring...

I vår klass var det 14 tikar anmälda. Det är många som ska samsas om utrymmet. Jag är dock en rätt van utställningsvovve nu och vet precis hur jag ska göra och uppträda. Hittar inte på en massa hyss längre. Matte känner sig lugn vad gäller mitt uppförande.
...men oj så nervöst det ändå var. Vad skulle betyget bli den här gången? Kolla! Det blev en 1:a i bedömning. Oj så roligt och så stolta vi alla var. Matte köpte så klart min röda rosett till att pryda väggen därhemma.

Så här glad och avslappnad blir man när 1:an är bärgad. Jag får godis utan motprestation. Vi var sen inne i konkurrensen bland öppentikarna, men den här gången fick vi ingen placering. Det var andra snygga tikar som föll domaren mer i smaken. Varken jag eller matte är besvikna över det. Vi tycker att vi gjorde en heljuten insats idag. Och matte vill inte byta ut mig mot alla champions på hela utställningen. Mycket av charmen sitter i personligheten och den kan rimligtvis inte domaren ha någon större uppfattning om på så kort tid.

Husse och lillhusse tyckte dock att domaren hade fel... Min fanclub tyckte att jag borde stått främst bland alla. Tja - det är väl just det man har fans för... att stötta i med och motgång...favoritlaget/vovven är alltid bäst.

söndag 4 juli 2010

Sommar, sommar, sommar!

Äntligen är det sommar även i vår familj. Nu väntar förhoppningsvis lata dagar i solen. Det har sannerligen börjat bra i alla fall. Husses gips åkte av i förra veckan och även om han fortfarande behöver gå med kryckor så är det ett stort steg i rätt riktning. Han blir nu mycket rörligare och kan gå med kortare sträckor. Det har gjort att vi kunde flytta ut till stugan. Här ute väntade min bästis Ellen i sin stuga och nu kan vi leka varje dag. Det är sommar det!

Det betyder också mer frihet för min del. Mycket lek och bus i trädgården. Trädgården har inget staket... vilket gör att jag kan göra små rymmarturer. Det är också sommar det!

Samma dag som matte jobbade sitt sista pass innan semester blev det en riktig värmebölja. Jag låg på trappen och flämtade. Också sommar. Personerna tyckte att jag borde gå till en skuggig plats och lägga kroppen, men just nu ville jag känna solen värma i pälsen. Det ville jag inte så länge...jösses så varmt det blev.
Som tur var blev även personerna lika varma i hatten och det började planeras för ett dopp i sjön. Bada i sjön är verkligen sommar! Matte smusslade med en liten plastpåsen med något orange i. Innan jag hunnit se vad det var åkte grejen ner i ryggsäcken.
Husse ville ligga kvar i skuggan och lyssna på sin ljudbok (snacka om sommar va?!) och därför gick nu jag, lillhusse och matte bort till "stenen". Det är bästa stället i sjön om man vill låta vovvar härja fritt både på land och i vattnet. Vi är nästan alltid ensamma där och det är bara skogen runt om oss. En liten cairntik behöver alltså inte kontrolleras speciellt hårt. Frihet under ansvar säger matte...sköter mig mycket bra för det mesta.
När vi kom fram till stenen tog matte fram den orange grejen. Kolla!, en flytväst till mig! Vilken bra grej alltså. Jag gillar att bada men är inte så förtjust i att simma. Man får kämpa så mycket för att hålla sig flytande att liksom tjusningen med själva simmandet går förlorad. Alltså brukar jag mest gå ut och ställa mig i vattnet och bara ta ett och annat simtag om de verkligen lockar med något gott eller roligt.
Med flytväst blir det en helt annan grej. Nu behövs inte så mycket lock. Frivilligheten till simtag ökar ordentligt.
Oj så lätt man blir i kroppen. Flyter som en kork. Man behöver bara klura lite på att hålla balansen i flytvästen när man simmar. Det kan bli lite känsla av att man välter - fast det gör man inte. Och det går rätt fort att komma på tekniken.
Matte fick idén till att köpa flytväst när Cairn i Väst var hos Uddevalla Hundhälsa i vintras. Då fick vi ju prova att simma i flytväst i deras pool. Eftersom jag såg ut att, åtminstone inte vara skräckslagen, tänkte matte att det kunde vara käckt att ha en till sommarens bad. Bra idé matte. Nu ska här simmas! Det är sommar!

Efter en härlig dag med långpromenad och bad är det skönt att slöa lite på terrassen vid stugan. Då kan till och med jag bli en liten knähund och rulla ihop mig i mattes knä.

Nä, vad säger ni gott folk? Är det inte dags för lite mer sommar? Sätt igång grillen nu. Jag vill grilla. Det, om något är sommar!