måndag 31 mars 2008

Ni kan inte ta mig


Ha, ha - ta mig om ni kan.
Jag har fångat handsken och jag släpper den inte. Jag kan springa på skaren - det kan inte ni!!
Pillutta er...

Bytesdjur

Handske kallas det visst - byte kallar jag det. Ekorrarna far ju upp i träden hela tiden men en handske - den tar jag!

Snö mellan tårna


Om ni studerar bilden ser ni vad jag menade med snö mellan tårna. Hur kul är det?
Ni människor klagar på obekväma pjäxor och kalla fötter - ni skulle bara veta hur det känns för en hund att ha snö mellan tårna!!!

Räddningshund


Här räddar jag lillhusse efter att han ramlat av pulkan.
Jag hjälpte visst till att välta den säger han - ähh, lite måste han vill klara av.

Polarhund i miniformat


Som en del av er vet har jag erfarenhet av polarhundar i jätteformat - och den var inte trevlig...så det var med viss oro jag lastades in i bilen för transport till nordligare breddgrader. Tänk om sådana monster finns i klungor däruppe - dragandes på pulkor med tungorna hängandes ute och blottade tänder...huamig...mardrömmar får man för mindre...Kunde inte kissa på hela resan upp...
Men så kom jag till snön i Vemdalen och världens trevligaste stuga (som stod på plintar så det var lätt att smita under - jättespännande) och då blev allt bra igen. Utforskade omgivningarna ordentligt och jag blev djärvare för var dag. Gigantiska områden utanför stugan med snö överallt, jag kunde springa hur mycket som helst och busa omkring. Här på bilden ser ni hur jag leker polarhund med lillhusse och pulka. Jag må vara liten i rocken men jag är ruskigt snabb och vig, så jag hänger med i svängarna när barnen åker pulka. Dra på pulkan håller jag mig dock för god för - nä, det kan de där draghundarna hålla på med - jag vill vara med och raca och kampa i leken.
På dagarna åkte alla personerna skidor och bräda - konstiga manicker som sätts på tassarna - och åkte sen långsamt upp för backarna i lina (såg dock inga hundar som drog) eller latade sig uppför i märkliga soffor för att sen susa utför backarna i betydligt högre fart. Husse och matte kan jag nog springa ikapp med - det gick inte alltför fort - värre var det med lillhusse. Där var det drag i baguetten, inte ens jag kan springa ifatt honom...Jag var med i deras basläger några dagar - det var trevligt - det grillades korv och jag fick också käka riktig mat - korv är toppen.
Uppe på fjället var snön mjukare än vid stugan, där det var skare som bar mig fint, här kunde en hel cairn försvinna i snömassorna. Det var tur att jag hade övat på "hoppa som en gasell" för det fick jag användning för när jag skulle ta mig fram. Det som var lite jobbigt med all snö var att det fastnade mellan tårna hela tiden. Första dagarna visste jag inte hur jag skulle få bort den och tittade olyckligt på matte. Hon visade att det gick att får bort den från tassarna med sina händer och fingrar och då kom jag på att jag kan använda munnen - sen gick det bättre.
Typiskt är att när man precis har kommit på hur allt fungerar och hittat spännande grejer att undersöka lite längre bort från stugan - då lastas man in i bilen igen och far hem till Göteborg!
Men det kommer en ny vinter och ny snö säger matte och stugan står kvar och väntar på mig. Då blir jag polarhund igen!!!

onsdag 26 mars 2008

Om ni undrar...

Jag är på semester i Vemdalen och här är massor med snö!!! Tyvärr kan inte matte komma åt en dator så mina rapporter dröjer tills jag kommer hem igen...

torsdag 20 mars 2008

En liten påminnelse...





Idag kommer Ellen hem till Lasse och Jenny! De är uppe i Örebro och hämtar min blivande lekkamrat - jösses vad vi ska busa i sommarstugan. Jag skall visa henne alla ställen där man kan hitta harskitar, rådjursbajs och kattbajs. Hur man hittar bästa vägen in UNDER husen och gömmer sig bland buskarna. Först måste jag nog visa henne hur man uppför sig i världen - hon är ju så liten - sen kör vi hårt! Personerna kommer bli helt snurriga!!
Fast jag har en liten oro - valpar är ju så extremt söta - så jag tänkte ge er en liten påminnelse hur söt JAG var när jag var 8 veckor. Ni får ju inte glömma bort lilla mig, nu när det kommer en ny valp i gänget.
För övrigt pågår en liten kamp här hemma. Jag är ju skendräktig - det har till och med veterinären påpekat - så jag gillar att bädda ordentligt runt mig. Det skall vara mjukt, gosigt, bulligt, avskilt, gärna bra utsikt och med hemtrevlig atmosfär. Var tror ni att man hittar det? Jo, i mattes och husses säng! Av någon konstig anledning har de fått för sig att jag inte hör hemma där och jag köpte det länge och väl, men nu har jag dessa speciella behoven så jag anser att jag också skall få gotta ner mig i sängen. Det är den klart bästa platsen i hela lägenheten. Mjuka madrasser och täcken, utsikt över vägen upp till Konstepedimin (där går det många hundar....vad gör man då...? skäller lite kanske...?), lugnaste stället och så måste det ju vara bästa platsen - matte och husse sover ju där. Jag hoppar upp där så fort jag får chansen. Ibland går det en stund innan de upptäcker mig, men jag blir alltid nerkörd förr eller senare. Om jag är själv hemma passar jag på, då är det ingen som märker något, men annars är de efter mig rätt fort nu. De vet vart jag går. Jag har till och med försökt att hoppa upp mitt i natten - då är de ju så trötta och bryr sig säkert inte att lilla jag också befinner mig i sängen - problemet är bara att jag inte kan låta bli att pussa lite på dem när jag kommit upp och då vaknar de ju - och så åker jag ner igen...
Jag tänker fortsätta den här kampen ett tag till, kanske kan jag vinna den med hjälp av utmattningsmetoden, men jag måste erkänna att de verkar bestämda. Men jag är en terrier och det är inte mina personer - det talar till min fördel!
Kanske något för Frölunda Indians förresten - en terrier i laget hade nog tagit dem till semifinal - de verkar behöva en liten enveten rackare som aldrig ger upp. Äh - de behöver nog flera. Jag kan ringa mina kompisar i Cairnterrierklubben, då blir det nog fart på isen skall ni se! Hålla i bollen (pucken) kan ni se att jag klarade redan som liten...


måndag 17 mars 2008

Snövovve


Hurra! Det är snö ute idag. Hela världen är vit, hal och jättekul. Jag började med att sätta framtassarna framför mig och skjuta på med baktassarna - man GLIIIIDER! Sen försökte jag döda snön genom att slå ner på den med framtassarna, jag begravde nosen i allt det vita, jag rusade som en toka hit och dit, sladdade i svängarna, rullade i snön, jagade snöbollar - ja jag hade hur kul som helst. Det var nästan så att jag glömde att jag var kissnödig. Oops! det gäller att sätta sig där det inte är för djupt - då blir det kallt om rumpan.
Var på återbesök hos veterinären, han tyckte att allt verkade bra. Jag var inte öm i magen alls längre, när han tryckte och klämde.
Efter det åkte vi till mormor och morfar i Gråbo och fikade - där var det ÄNNU mer snö! Jag la till "hoppa som en gasell" till morgonens övningar som också gjordes flera gånger. Mormor skrattade gott åt mina fasoner, jag var piggare än någonsin. Racing runt, runt, runt...Snön gick över magen på mig och snart hade jag snöbollar hängandes i pälsen. Matte fick hjälpa mig att ta av en del och resten åt jag upp.
Inne hos mormor och morfar finns det en jättebra soffa där man kan sätta sig på armstödet och balansera. Jag är bra på att balansera och det är en kanonbra utsiktsplats - man har koll över hela gräsmattan och vägen utanför. Bilar är OK, människor likaså men kommer det en hund så skäller jag - Hallå där! Inte in på mitt revir - och se, det lyckas varje gång. Inte en enda hund kommer in på tomten. Matte blir bekymrad - "nu är hon nog understimulerad" - inte då! Lite egna initiativ måste man väl få ta. Har läst någonstans att cairnar användes till att vakta får ibland i tidernas begynnelse - här finns inga får att vakta från vilda djur - så jag vaktar gräsmattan istället.
Nu undrar ni väl hur det gick med sparrisen? Jo, det var smaskens. Leverpastej och sparrisröra borde serveras på Nobelmiddagen - Jättegott!

lördag 15 mars 2008

Ont i magen


Igår fick jag åka till veterinär Hans-Jörgen igen. När matte och jag var ute och gick så fick jag plötsligt väldigt ont i magen, kräktes flera gånger, fick krampkänsla i hela kroppen och ville bara lägga mig ner. Matte bar in mig och satt tillsammans med mig för att se hur det hela utvecklades. Oj så ont jag hade. Jag rusade runt som om jag hade någon efter mig för att i nästa sekund lägga mig ner och sen rusa igen. Ja, det var jobbigt. Som tur var fattade matte att det var allvar och ringde veterinären och berättade hur jag bar mig åt och att jag nu även darrade av feber och fortsatte att kräkas. Vi fick komma direkt - Lerums Djurklinik är toppen!
Nu är det ju inte så kul att åka till doktorn, men ibland så måste man. Väl där kunde de konstatera att jag hade feber, att magen var i olag (mullrade och lät och jag var lite öm), aningens röd i svalget och att jag är ruskigt skendräktig (har till och med mjölk, fattar inte hur det går till, det är inte mitt fel i alla fall). Inga tecken på livmodersinflammation i alla fall, som var en av misstankarna i telefonen - puh! - det hade inte varit roligt säger matte och jag tror henne. En mag och tarminfektion är vad man tror att jag har. Jag får dropp och penicillin och order att inte äta och dricka - inga problem jag har ändå ingen matlust! Vi ska ringa imorgon lördag hem till Hans-Jörgen för att berätta hur jag mår. Så får jag åka hem igen - skönt att det inte verkade vara något allvarligt.
Senare på kvällen lyckades jag klämma ur mig en plastbit som var rätt så stor. Efter noggrann tvätt och undersökning visade den sig vara från en pipleksak som jag bet sönder, och tydligen käkade upp en bit av, för över fyra veckor sedan! Det var när den skulle genom tarmarna som jag fick så ont! Viss inflammation har den nog orsakat enligt veterinären, därav feber och jag får fortsätta äta penicillinkuren färdigt. Annars känns allt lite bättre idag. Fortfarande lite öm i magen och aningens med feber, men det går åt rätt håll. Jag fick lite mat för en stund sedan och inget konstigt hände efter det. Snart skall jag få medicin i leverpastej och sparris - det ska bli gott tror jag. Leverpastej är ju jättegott, sparris har jag ingen aning om vad det är, men det skall vara bra när man har ätit dumma grejer. Jag berättar senare vad jag tyckte om sparrisen!

onsdag 12 mars 2008

Lite surpuppa idag

Jag vaknade på fel sida i morse, så idag är jag sur. Alltså, igår drog matte ut mig på en sån där lång promenad utan fikarast igen. Den här gången hade hon fika med sig, men det började regna så det blev till att fortsätta gå istället. Stigen vi tänkt gå var så lerig så vi fick ta en annan och då blev promenaden ännu längre...Av den anledningen var jag trött när vi kom hem och tog en tupplur som varade större delen av eftermiddagen och en stund på kvällen också. Vad händer då tror ni? Jo, man blir pigg på natten. Jag var uppe flera gånger och försökte få liv i mattepersonen. Pussade henne i ansiktet, "klappade" henne med tassen osv för att få uppmärksamhet - fattar ni hur tråkigt det är att vara vaken själv på natten?! Inte gick hon upp för det, bara klappade mig och sa åt mig att gå och lägga mig igen. Gud vilken tråkmåns!
Så i morse var jag svårflörtad, tittade inte upp när de kom för att säga godmorgon, viftade inte på svansen, ville inte bli kliad på magen - nä jag var allmänt sur - nu passade det minsann att ägna sig åt vovven, men se nu passade det inte mig!
Inte blev humöret bättre när man kom ner för morgonpromenaden och såg att det REGNADE. Då bestämde jag mig för att här skulle behoven uträttas helt torr om tassarna och utförde nr1 under balkongen i rabatten och nr2 precis i gräskanten i skydd av huset - sen tvärvände jag och gick in. Nu skulle det väl ändå bli lite morgonmys tänkte jag - men vad gör matte då? Hon tar fram ridkläderna och åker till hästen UTAN mig och UTAN "sova hunden". Va! Vad är det här? Blir till att fortsätta vara lite sur när hon kommer hem igen - här krävs lite vilja för att få mig på gott humör igen. Få se vad de hittar på...

måndag 10 mars 2008

Sova hunden

Jag är ju en pigg och glad hund, men förtvivlat morgontrött. Som tur är så har jag hamnat i en familj där alla är trötta på morgonen. När mina personer går upp på vardagarna så ligger jag kvar och gottar mig. Alla kommer, säger "godmorgon", och gosar med mig på min sovplats och jag brukar bli kliad på magen, mmm, lite mysigt. Jag är oftast inte ett dugg intresserad av att gå ut, men husse eller matte brukar komma och hämta mig ändå när Nicke går till skolan, så att jag får gå ut en liten morgonpromenad och göra toalettbesök. Sen tar det mysiga vid - sova hunden!!! Jag och en person kryper upp i soffan och gosar ihop oss tätt, tätt och sover en stund till. Ibland är det nästan slagsmål om vem som skall få "sova hunden". En himla trevlig rutin som jag har infört i familjen. Har hört att Nicke införde ungefär samma rutin när han var liten bebis. Det verkar som om husse och matte inte är så svåra att få in på rätt linje...
Ja, när det gäller rätt linje...Här om kvällen fastnade matte och jag i en film som hon redan sett flera gånger, Desperado - tydligen till viss del för att den manlige skådespelaren är så snygg...Helt plötsligt fick hon ett flin i ansiktet, tittade på mig och sa; nämen Clova - du har ju fastnat för hundarnas latinokille! Bobby liknar ju Antonio Banderas - syndigt mörk och läcker, långhårig och med en lite farlig touch charmar han kvinnorna. Jomenvisst har man bra smak!

lördag 8 mars 2008

Lite slö idag

Idag har det inte hänt så mycket. Några promenader och lite lek med ett vitt garnnystan till hund är vad jag har ägnat dagen åt. Åsså lite lek med Nicke förstås. Annars är det liksom ingen som har haft riktigt tid för mig och det gjorde faktiskt inte så mycket, veckan har varit rätt hektisk. Igår var jag t.ex hos veterinär Hans-Jörgen och fick ett par sprutor och det är inte så kul, känns lite när de sticker mig, men piper - det gör jag inte.
Så nu är jag färdigvaccinerad för Danmarksresan till sommaren - det skall bli kul. Hoppas att Saga vill leka mycket med mig - jag gillar barn. Nicke och Marcus leker säkert också - kanske spelar vi fotboll på stranden och jagar vågor...
Matte har förresten börjat med något som verkar kul - en liten manick som hon trycker på säger "klick" och så får jag godis!!! Märkligt tycker jag - men skoj - mer godis åt hundarna!! Undrar om det skall leda till något...? Matte säger att hon "klickar in mig" - ibland förstår jag mig inte på henne alls. Ja, ja, jag lystrar i alla fall till när jag hör ett "klick" nu - då kommer det ju godis!!!

fredag 7 mars 2008

Äntligen!!!


Ja jösses som jag såg ut...och så synd det var om mig. Djupa huggsår, dränage och stygn...och så RAKAD på nästan halva kroppen. Alaskan Malamute gillar jag nog inte - verkar inte vara snälla hundar.
Det har nu gått 6 månader sen attacken och nu äntligen har Charlotte fått ordning på min päls. Jag är nästan som en nakenfis, men nu syns ingen skillnad på skadat och ickeskadat område. Nu kommer pälsen att växa dubbelt och fint! Yes!!
Charlotte alltså - hon är jätteduktig på cairnpälsar och jag står snällt nästan hela tiden på trimbordet. Ibland måste jag sätta mig eller lägga mig ner, blir ju lite tröttsamt att stå länge, men på det stora hela sköter jag mig fint säger Charlotte.
Och vet ni? - hon är matte till den snyggaste cairnkillen jag har skådat - man faller bara pladask för Bobby. Han är mörk som natten och verkar jättespännande. Jag visade nog rätt väl att jag är förtjust i honom och känslorna verkade vara besvarade. Charlotte berättade att Bobby kan vara lite kräsen med tjejer, men mig ville han vara med hela tiden. Hoppas nästan att det är trimdags snart igen...

onsdag 5 mars 2008

Lång rygg!!!


När jag var på utställningen "My Dog" tyckte domaren att jag hade för lång rygg och för lång och smal nos. Han vet inte vad han pratar om! Hur sjutton ska man nå upp till matbordet och alla godsaker som finns där, när man inte når så högt över marken på fyra ben. Det hade han nog inte tänkt på - tvåbent och lång som han är - men det har jag. Här gäller det att sträcka sig så långt man bara kan med både rygg och nos - det kan ju finnas en macka med onsalakorv inom räckhåll.
Här på bilden kan ni se hur jag tränar och det ger resultat må ni tro. Till frukosten i morse var jag jättenära att lyckas knycka Jannes frukostmacka. En slick på korven och så ville Janne inte ha den utan den kom raskt ner till lilla mig.
Så tänk på det - "domarn" - nästa gång du dömer Cairnterrier!

tisdag 4 mars 2008

7.5 km

...fattar ni? 7.5km - så lång var rundan runt Stora Delsjön. Vi är ofta ute på långa promenader, men när de går upp mot 2 timmar så brukar Kattis lägga in en fikapaus då vi delar en ostmacka eller jag får en grisknorr eller något annat gott att tugga på. Men idag verkar hon ha glömt fikat - här fick man min själ knata runt hela sjön utan minsta rast. Visserligen hade hon kassler med som godis, men då måste jag ju prestera något för att få...men jag är inte dum...jag hoppade upp på några extra stenar och trädstammar och då kan inte Kattis motstå mitt förväntansfulla ansikte, utan då får jag några bitar trots att hon inte bad mig hoppa. Så ska hon inte göra egentligen (matte har lärt sig att allt ska ske med kommando) - men är man slug cairnterrier så är man.
Jag orkade käckt med hela rundan, springer ju dessutom lös, så det blir ju några extra meter eftersom det är så mycket som måste undersökas och nosas på. Idag tränade vi också vidare på att sitta vid mattes sida när folk går förbi - jag är riktigt duktig på det nu och STANNA. Stanna går väl sådär tycker matte, jag tycker det går jättebra! Om det inte är något som är intressantare så stannar jag för då får jag godis, men om det finns något extra kul så stannar jag INTE. Ha! säger sig självt - det som är värt mest är det som får min uppmärksamhet.
När vi kom hem var jag trött, men inte så trött utan jag kunde leka lite med min cairnkompis Ludde på gården.
Nu tror jag att jag rullar ihop mig i favoritfåtöljen - väck mig om det är något kul på gång...

måndag 3 mars 2008

Alfred! och kloklipp

Idag var det dags för kloklipp. Jag går på "salong" och får klorna ansade och fina. Kattis klippte från början och det gick bra ända tills jag kom på att det gick att protestera och slingra mig och sprattla för det vilda. Ha! - man har väl egen vilja!
Den där Kattis vet vilka fajter man tar och vilka man fixar på annat sätt...så nu är det ingen idé att försöka komma undan, Kattis håller och Karin klipper - basta! Jag tycker faktiskt att det är rätt bra och godis får man ju efteråt. Undrar om man inte kan få en liten bok med guldstjärna i också...har hört att barnen får det när de varit hos tandläkaren...det vore ju det minsta man kan begära...
När vi kom hem så såg jag någon komma på avstånd, jag stannade upp och vägrade gå en meter till - se där kommer ju Alfred! Pang! - ner på magen och visa hur liten och söt jag fortfarande är - Alfred är min store idol! Han har alltid tagit så väl hand om mig. När jag var valp fick jag leka med honom hur jag ville och när jag var skadad tog han hand om mig och gav mig sitt eget godis - vilken gentleman! Han är den bäste och han verkar gilla mig också. Mina personer säger att Alfred är en gigantisk schäfer men det bryr jag mig inte om - Alfred är bäst!

söndag 2 mars 2008

Slottsskogen

Här är jag i Slottsskogen när jag var liten valp. Nu är jag stor tjej, 1 år, men jag går fortfarande i Slottsskogen.

Idag var vi där och träffade på massor av människor och hundar. Jag vet att matte inte gillar när jag skäller på andra hundar så jag uppförde mig väl och tittade bara. Men oj så svårt det är att låta bli att skälla lite grand, men OK, det är ju inte mitt hemmarevir så jag lyder väl då.
Andra hundar skällde istället men jag var så tyst och snäll och väluppfostrad så matte fick beröm. Då skiner hon som en sol och jag får godis!!

Lång promenad blev det. Folk verkar bli så glada när jag kommer gående. Matte och jag får alltid stora leenden och många vill klappa mig. Helt OK för mig, vet ju om att jag är jättesöt, det säger mina personer jämt.

Testing...

Matte-personen provar sig fram, är nybörjare på det här. Hoppas hon lär sig fort, jag har massor att berätta.

Första bilden

Ho ho, redan första bilden ute...Söt eller hur?

Clova is in the air

Hej!

Äntligen har mina personer fått ut mig på nätet!! Nu ska ni kunna läsa om mig och mina äventyr och kanske få se en och annan bild på en alldeles särskilt söt cairnterriertik.