torsdag 30 oktober 2008

Man blir så trött



säger lillhusse, av att tillbringa fyra dagar i London. Man går och går och går, sen står man i kö en halvtimme eller så. Är kön till det man vill se eller uppleva längre än så, typ 1-2 timmar så går man igen...eller så åker man buss i snigelfart genom stan. Lillhusse berättade att de har jätteroliga bussar i London - tvåvåningsbussar där man kan sitta längst fram och ha kanonutsikt över hela världen. Där skulle jag också vilja sitta och titta - tänk så bra man skulle se alla hundar därifrån! Mina personer säger att det var jätteroligt i London, fanns mycket att se och göra, men att de saknade mig jättemycket.

Då undrar ni kanske var jag var och om jag saknade dem tillbaka? Tja, visst saknade jag dem lite, men inte var det mycket för jag var hos mormor. Vi hade tjejdagar med promenader och myspys. Vädret var toppen för promenader och bus i höstlöven. Mat hade matte skickat med "portionsförpackat" för att mormor inte skulle lägga på lite extra - tusan också - jag vet att mormor hade varit lite mer givmild med käket om hon fått bestämma. Hon tycker att mina portioner är ynkliga och jag är den förste att hålla med - mer mat åt Clova! Nu fick jag lite "gotter" mellan målen istället - hon är finurlig den där mormor, jag gillar henne skarpt! Snodde förresten mormors sida av sängen också - så hon fick maka på sig - det är mysigast där. Så jag behövde liksom inte sakna personerna för jag hade det så bra, så bra och jag vet ju att de kommer och hämtar mig när de kommit hem igen.

Igår på kvällen när vi alla kommit hem till stan igen och firat lillhusses födelsedag så rasade han ner i soffan och slocknade. Jag skuttade genast upp och sympatislocknade jag också - för lillhusse har jag nog saknat lite mer...om sanningen ska fram...

torsdag 23 oktober 2008

Ge mig popcorn!



Annars äter jag upp den här bollen! Och ni kommer väl ihåg hur oroliga ni var när jag åt upp en sådan här i somras??

För några dagar sen ställde GOP:en till med filmfest hemma hos oss. Han är en god vän till mina personer och mig. Ibland "lånar" han mig för att gå ut på promenad - man träffar så många trevliga tjejer på det viset tycker han...men det var inte det jag skulle berätta om nu. En hel gäng med människor kom för att titta på film och även Ellen och hennes personer var med. Det var kul att träffa henne igen - vi har inte setts på ett par veckor och nu kunde vi börja leka och busa direkt. Ellen hade också varit och friserat sig hos Charlotte så hon var jättesnygg. Eftersom vi var rätt många och därtill två stolliga vovvar så flyttade GOP:en, för att göra allt lite enklare?!, in i vårt kök med grytor och mat och fixade "Brasiliansk slavgryta" till hela gänget. Korven och köttet som var däri var delikat men bönorna var jag inte så glad i...

Efter mat så var det dags för filmvisning - alla bänkade sig i soffor, fåtöljer, stolar och på golvet. Jag och Ellen valde soffan såklart - bästa platsen - och knödde ner oss mellan våra mattar. Och vad skall man ha till film? Jo, popcorn! Personerna hade gjort en jättebalja med fullt av vita fluffiga popcorn och nu satt jag och Ellen perfekt till för att mumsa. Först ville de inte dela med sig - men då "hotade" jag med bollen och då blev det minsann annat ljud i skällan. Kunde klättra upp i soffan igen och tronande i mitten kunde vi njuta av ett och annat popcorn som stoppades i våra munnar.

Popcorn får 5 toasters, filmen får en överkorsad toast - inte en enda hund med i hela filmen...

lördag 18 oktober 2008

Finn fem fel


Ja gör det är ni snälla för det är faktiskt så att jag tycker det är fel på den här bilden...det enda som är rätt är att jag är den till vänster på bilden (och nu säger matteflygledare att jag faktiskt går på höger sida om Hannah - äh vad sjutton. Vem bryr sig. Ni ser väl vilken hund som är jag?)
1: Det är vårvinter på bilden - jag vill att det ska vara sommar.
2. Hunden på bilden är vetefärgad - jag vill att den ska vara nästan svart.
3. Hunden på bilden är en tik - jag vill att det ska vara en pojk.
4. Hunden på bilden heter Hannah - jag vill att det skall vara Bobby.
5. Det är bara en bild - jag vill att det ska vara på riktigt!!!
Igår var det på riktigt - jag och matte var ute med Sweebreezegänget på promenad i skogen. Det är så himla kul att ha kompisar med sig i skogen - det är så mycket roligare att springa omkring och upptäcka spännande grejer med hundar än med bara matte. Ni vet matte springer ju inte så där vansinnigt mycket precis...taskigt luktsinne har hon också...hörseln är väl sådär...äta smaskiga skatter som man hittar rynkar hon bara på näsan åt...och kan ni se henne framför er jagandes en hare? Hahaha - nä tänkte väl det - det finns ju bara inte!!! Och det bästa av allt - Bobby var såklart med. Jag svansade lite runt honom men på promenaden busade jag mest omkring med Frankie, James och Elektra. Elektra luktade så där lite konstigt som jag gjorde för ett par månader sen - och spanade efter pojkar precis som jag gjorde då. Det är bra att matte får se att andra tikar blir lite galna efter killar också, så hon förstår att jag inte är speciellt galen - bara som alla andra...
Nu är jag inte galen - bara väldigt förtjust i Bobby. Jag tycker han är den stiligaste karlen som går på fyra ben! Jag skulle vilja ta en penna och skriva på tassen "Bobby" eller på magen "Clova+Bobby=sant"...Och inte är han bara snygg att titta på - han är så himla mysig att vänslas lite med också. Riktigt kramgo! Han finner sig snällt i mina klart tydliga försök till inviter - tror att han är lite förtjust i mig också. Jag pussar honom i mungipan, kramar honom och visar hela magen precis framför nosen på honom (och det var då jag tänkte det skulle stå "Clova+Bobby=sant" om han nu ändå inte skulle fatta hur mycket jag tycker om honom).
Efter promenad och fika så blev jag lite trimmad också - håller på att tappa en förskräckligt massa päls igen, så vi får se hur det går med mattes planer på utställning i november.

tisdag 14 oktober 2008

Gårdens skräck



Mina personer kallar mig numera för "gårdens skräck".

Tur att jag har detta forum för att försvara mig!

Alltså så här är det; om jag är ute och leker med mina leksaker, på min gräsmatta, på min gård och med min lillhusse så är det just det! MINA leksaker, MIN gräsmatta, MIN gård och framförallt MIN lillhusse. Mitt! Mitt! Mitt! och jag bestämmer!!! Så...om det kommer en annan hund och vill leka med MINA grejer så kan det hända att jag lackar ur - speciellt om inte den vovven ber snällt om lov.

Häromdagen kom Tootsie ut med sin matte på gården - jag brukar underordna mig Tootsie - hon är ju flera år äldre och kan vara lite grinig - men den här gången kom hon farande fram för att leka med mina grejer. Det gillade jag inte och sa ifrån på skarpen. Hon lyssnade inte alls på mig utan fortsatte ta mina leksaker och vad värre - hon skulle ställa sig in hos lillhusse. Då såg jag rött och vips så hängde jag i nackaskinnet på henne. Tootsie blev också förbannad och så var bråket igång. Personerna fick sära på oss kombatanter och ta undan leksakerna. Inga skråmor på någon av oss men husse och lillhusse berättade för matte att jag vann!

När matte någon dag senare mötte fastighetsskötaren hade han hört om mina helt plötsligt aggressiva sidor från någon som också vistas på gården - så nu har man skaffat sig ett rykte om att vara "lite farlig". Alltså gårdens skräck!

tisdag 7 oktober 2008

Clovas mejeri



Tänkte slå mig på en ny lukrativ verksamhet. Funderar över om jag skall öppna mejeri, dagisverksamhet eller adoptera en valp. Eller så blir jag helt enkelt amma åt ett koppel lämpliga valpar...för mjölk har jag - och det i oerhörda mängder!

Skendräktigheten har nu gjort att jag känner mig riktigt dålig. Vill bara ligga i sängen och sova. Gå ut och promenera eller leka är jag inte alls på humör för. Och promenerar gör vi massor för det skall vara bra för att minska mjölkproduktionen säger de som vet. Jag gäspar och säger åt personerna att låta mig vara i fred - har ju bäddat så gott runt mig och kissa kan jag göra en annan dag. Juvrerna spänner å det värsta, magen är svullen och mjölken fullkomligt rinner ur mig. Känner mig som värsta mjölkkossan! Det blir kladdigt och jag måste slicka i mig kladdet hela tiden, för sköta sin hygien måste man ju. Pälsen tovar sig och matte är där för att kamma och då börjar det förstås att rinna igen - att hon inte kan låta mig sköta det själv! Härom dagen var det så det gjorde ont nästan - så spänd var jag under magen. Då ringde matte veterinär Hans-Jörgen igen och fick Galastop utskrivet till mig. Nu har jag ätit medicinen några dagar och känner mig mycket bättre och det finns inte lika mycket mjölk längre. Mjölkstockningsrisken är borta och jag börjar tycka att livet är kul igen.

Nu kommer lillhusse hem - undrar om han är sugen på att gå ut och leka?

fredag 3 oktober 2008

Ibland...



...anser matte att jag inte är helt smart - det är inte hon heller kan jag meddela...

Förra veckan la matte ett spår till mig, det var extra långt och med flera kluriga vinklar så när jag väl kom fram till målet så var jag duktigt ivrig att få belöningen. Jag kastade mig över klöven och tuggade febrilt. Såg matte i ögonvrån och tänkte - nädu den här godbiten får du inte - jag byter inte mot något annat som du har. Och så svalde jag klöven mer eller mindre hel...Inte så smart tyckte matte, som såg några oroliga dagar framför sig. Hur ska dessa rejäla benbitar passera magen och vilken ev. skada kommer det att åsamka? Trist att belöningen var slut så fort tyckte jag och tittade på matte om jag inte kunde få det hon hade tänkt byta ut klöven mot också. Hon stod ju med den i handen och såg lite fundersam ut - snälla kan jag få den med matte? "Ja vad sjutton" sa matte, "det gör väl varken till eller från vad gäller magont om du äter den här vombiten också". Så fick jag den och kunde mumsa i lugn och ro i skogen, tuggade omsorgsfullt och noga - det jag har fått av matte behöver jag inte stressa i mig. Allt mals sönder av mina "kraftiga käkar" och kan passera genom magen utan besvär.

Nu väntade några oroliga dagar...Matte ändrade dieten till leverpastej- och sparrisröra, sparris är bra när man ätit skarpa och spetsiga grejer och leverpastej är ju supergott så mig gjorde det inget. Först kräktes jag upp en stor och flisig benbit och sen kom det ut ett par bitar den andra vägen också. Men jag hade inte ont och inga besvär. Nu har det gått nästan en vecka - matte är fortfarande observant på mig - men det verkar som om det gått bra den här gången.

Nu ska jag avslöja att matte inte är så smart heller...När Nicke spelar tennis brukar jag och matte gå på långpromenad i Delsjöterrängen. Det gjorde vi i går också men nu blev den längre och klart mer tidskrävande än vad som var planerat. När vi kom fram till Delsjöns kolonistugeområde fick matte för sig att vi skulle gena genom området - det är ju så gulligt att gå där inne tycker hon...Jag tyckte det var onödigt och ville fortsätta på häststigen istället - luktar mycket roligare där - men det blev som matte ville. Vi gick in genom den första dörren som vi hittade och började strosande gå mot andra sidan. När vi kom fram till dörren längst bort upptäckte vi att den var låst...gick då till nästa dörr - också låst. Då gick vi till huvudingången - låst, alla dörrar vi provade var låsta. Nu började matte se lite orolig ut och sa att nu får vi skynda oss tillbaka till den dörren som vi gick in genom för att hinna ner och hämta Nicke. Vad tror ni hade hänt med den dörren när vi kom fram? Jo den var nu också låst...Ingen dörr öppen, ingen människa inom synhåll - vi är inlåsta i Delsjöns kolonistugeområde med ett rejält stängsel runt om. Nu började goda råd bli dyra, matte insåg ju att det skulle sluta med att klättra över för att ta sig ut, men hon kunde ju inte kasta över mig eller själv klättra med mig i famnen. Så - hon hittade en plats i staketet där jag skulle kunna krypa under och där band hon fast mig och gick själv för att hitta ett ställe där hon kunde attackera stängslet för att ta sig över. När hon klättrat över och hoppat ner på andra sidan kom hon tillbaka till mig och nu fick vi användning för tränandet av "kryp" - jag kröp smidigt och elegant ut till matte. Äntligen var vi båda på utsidan igen och kunde småspringande ta oss ner till GLTK och hämta Nicke bara ett par minuter försenade.

Så ni förstår att vi förtjänar varandra - matte och jag - båda är för det mesta skärpta, men ibland slår någon blondin-gen till och gör tillvaron lite mer oförutsägbar...