Man blir så trött

säger lillhusse, av att tillbringa fyra dagar i London. Man går och går och går, sen står man i kö en halvtimme eller så. Är kön till det man vill se eller uppleva längre än så, typ 1-2 timmar så går man igen...eller så åker man buss i snigelfart genom stan. Lillhusse berättade att de har jätteroliga bussar i London - tvåvåningsbussar där man kan sitta längst fram och ha kanonutsikt över hela världen. Där skulle jag också vilja sitta och titta - tänk så bra man skulle se alla hundar därifrån! Mina personer säger att det var jätteroligt i London, fanns mycket att se och göra, men att de saknade mig jättemycket.

Då undrar ni kanske var jag var och om jag saknade dem tillbaka? Tja, visst saknade jag dem lite, men inte var det mycket för jag var hos mormor. Vi hade tjejdagar med promenader och myspys. Vädret var toppen för promenader och bus i höstlöven. Mat hade matte skickat med "portionsförpackat" för att mormor inte skulle lägga på lite extra - tusan också - jag vet att mormor hade varit lite mer givmild med käket om hon fått bestämma. Hon tycker att mina portioner är ynkliga och jag är den förste att hålla med - mer mat åt Clova! Nu fick jag lite "gotter" mellan målen istället - hon är finurlig den där mormor, jag gillar henne skarpt! Snodde förresten mormors sida av sängen också - så hon fick maka på sig - det är mysigast där. Så jag behövde liksom inte sakna personerna för jag hade det så bra, så bra och jag vet ju att de kommer och hämtar mig när de kommit hem igen.

Igår på kvällen när vi alla kommit hem till stan igen och firat lillhusses födelsedag så rasade han ner i soffan och slocknade. Jag skuttade genast upp och sympatislocknade jag också - för lillhusse har jag nog saknat lite mer...om sanningen ska fram...