söndag 28 september 2008

TrainingCamp



Prova-på-dag med Cairn i Väst - jo ja tackar jag...Jag kommer rusande som ett skott! Vill inte missa en sekund.

Annars så började vi dagen med att missa spårvagnen - den busen gick 5 minuter för tidigt - och matte visste att jag var angelägen om att komma i tid till alla roligheter så hon kostade på oss en taxiresa. Jag satt i mattes knä i baksätet och tittade ut över stadens gator - trevligt sätt att åka bil men enligt matte inte särskilt säkert...

Vi samlades allihop vid klubbstugan hos Hundar i Kålltorp, fler och fler cairnar anslöt, till slut var vi riktigt många. Många hundar och personer var kända för mig men det var också flera nya bekantskaper. Alla vovvar och personer verkade jättetrevliga. Verkar vara nå´n lag på att alla cairnar har bra personer som flockledare, men det är klart att världens bästa ras också väljer bästa hussarna och mattarna - resten av hundvärlden kan ta skräpet...Vi delades in i tre grupper, jag var i grupp 1 och vi började med utställningsträning. Åsa Massleberg berättade först hur det går till och vad man skall tänka på och sen fick vi träna. Det är mycket man ska tänka på för att få domarens gillande. Man ska se ut som en cairn, trava som en cairn, visa tänderna som en cairn, showa som en cairn och stå snyggt som en cairn. Sen är det också bra om den som håller i snöret kan uppföra sig så den passar till en cairn...Lite klokare var vi efter träningen och nu tänker nog matte försöka med en utställning igen.

Efter lite fika var det dags för nästa station som var agility. Det var en aktivitet helt i min smak! Annacarin och Marika visade och förklarade hur man började träningen och sen tar sig vidare. Lillhusse har latjat lite med hinder och tunnel i stugan så helt nytt var det inte men nu fick vi prova riktiga hinder, slalom, tunnel, balansgång och så hopp genom ett däck. Jag besatt en stor talang för alla övningarna, klarade allt efter lite träning. Däcket var lite klurigt att hoppa genom men jag fattade rätt fort hur det skulle gå till och kunde hoppa lös efter några gånger. Jag och matte gjorde examen med att springa en hel bana tillsammans - jag fixade det galant - men matte får nog gå hem och träna lite på konditionen om hon ska hänga med i svängarna...

Så var det dags för rallylydnad. Carina och Sandra berättade om bakgrunden och hur det går till och sen fick vi pröva. Rallylydnad har fler och roligare moment än vanlig lydnad och de kombineras på många olika sätt. Man får också följa lite friare - ta ut svängarna något mer och visa sin oerhörda charm... Två banor med olika skyltar fanns det att träna på. Jag är duktig på att följa matte så om bara hon kunde lära sig alla skyltarna lite bättre så skulle vi nog kunna bli riktigt duktiga. Hon når inte riktigt upp till min nivå - jag får gå hem och träna henne så vi inte behöver tveka och stanna upp för att hon inte har koll...

Nu var vi bra trötta i skallen och kroppen både jag och matte så det passade bra med lunch. Matte grillade korv och jag fick också en bit. Jag fick chans att snacka lite med Ellen, som var i en annan grupp och hon tyckte också att det var en toppendag. Alla hundar som jag snackade med var jättenöjda så här långt och än var det inte slut.

Efter lunch var det Ann-Christin som höll i aktiviteten uppletande. Det var superkul! Gömma leksak i skogen är som gjort för mig. Ann-Christine visade leksaken, som dessutom pep, lekte med den, kastade den upp och ner och sprang sen bort från mig in i skogen. Jag följde henne ivrigt med blicken, färdig att ge mig iväg. Kunde se henne kastandes med leksaken där ute och sen såg hon jättetråkig ut och kom gående tillbaka mot mig och förbi mig. Aha!! leksaken är kvar där ute!! Matte släppte mig och sa "sök" och jag rusade iväg. Hämtade leksaken kvickt som en iller och sen snabbt tillbaka med den till matte. Nu förvånade jag henne ordentligt genom att ta emot köttbullen som hon gav mig och släppa leksaken - det är så kul att göra det oväntade! Matte såg ut som en fiollåda av förvåning - hon trodde att det skulle bli till att jaga liten Clova med leksak genom skogen...

Vilken dag det hade varit! Så mycket roligt vi fått prova på! Och så trött jag kände mig...Alla verkade så nöjda och glada - vilken tur att det finns eldsjälar som lägger ner så mycket tid och har så mycket ideér för att göra det roligt för oss cairnar och våra personer.

Enda problemet nu är att jag och matte inte kan enas om vilken aktivitet vi skall välja att gå en kurs i...


fredag 26 september 2008

Spanskalektion



Igår fick vi tillfälle att öva spanska "live". Nicke har ju börjat studera spanska i skolan och det tycker matte är jättebra. Hon kan nämligen extremt lite spanska, kan egentligen bara frasen "El perro esta debajo de la mesa"(hunden är under bordet), så hon hoppas att lite ska fastna hos henne också. Även om just den frasen passar bra hemma hos oss, så är det sällan den gör sig något vidare i ett spanskt sällskap. Husse är betydligt mycket mer driven när det gäller spanskan, han har bott och studerat i Spanien ett par gånger, men även han tycker det är bra med repetition. Själv kan jag tänka mig att lära mig vissa lämpliga och intressanta ord - om jag får godis vill säga - och igår kom så första chansen.
När vi kom ut under pelargången på vårt hus såg vi en liten figur som rantade runt och det var inte igelkotten - nä den här var ännu mer kortbenad och betydligt mer långsmal i kroppen, brun päls, smal nos, små öron, små svarta ögon och så en lång supersmal svans.
Nu började matte att säga "Que es esto?" Nicke svarade "Es una rata". Jag kontrade "Quiero la rata" och började dra i kopplet för att fånga råttan. Jag har absolut läst i cairnterrierboken att råttor är sånt som vi är duktiga på att jaga och fånga - så låt mig demonstrera exakt hur ursprunglig jag är! Tror ni att jag fick det? Nä, men för första gången såg jag att matte tvekade lite - råttor tillhör inte hennes favoritdjur - hon övervägde faktiskt att låta mig ta den!
Kanske får jag i morgon....

lördag 20 september 2008

Läxläsning






Jag fattar inte att lillhusse står ut....massor att lära in och inget godis i belöning. Själv hade jag tvärvägrat och inte skrivit så mycket som en bokstav utan rejäl uppmuntran i form av godis eller bus!
Nu när lillhusse har börjat 6:an i Samskolan så har läxorna ökat rejält varje vecka. Lillhusse är jätteduktig på att läsa dem. Han har läxor i engelska, spanska, matte, bokredovisningar, biologi, svenska osv. Puh! Jag blir alldeles trött av att se allt han lastar upp på bordet för att studera. Men snäll som jag är så hjälper jag gärna till med det jag kan, som ni kan se på bilden. Då blir lillhusse på gott humör och jobbar på en stund till. När jag går på kurser och ska lära mig nya grejer så får jag alltid extra mycket och gott godis - det brukar fungera bra på mig - jag lär mig oftast riktigt bra och kommer ihåg när jag känner för det...Om jag fick bestämma skulle lillhusse också ha belöning när han ska lära sig nya saker. Typ popcorn och chips - då tänker jag hjälpa honom ännu mer och också äta av belöningarna. Jösses så intelligenta vi skulla bli lillhusse och jag - och så fort det hade gått att läsa läxorna. Det skulle resultera i mer lektid för oss och det är ju bara till fördel eftersom vi kanske skulle bli lite runda om magen av allt godis...+ - 0 i rondör alltså och högre inlärningsfaktor.
Clova for president i familjen tack - jag har massor av bra ideér!











Nu flippar jag ut och knöcklar ihop papprena - jag blir galen av för mycket läxor - då blir det mindre lek för mig. Kom igen nu lillhusse - flippa du också!!!





onsdag 17 september 2008

Fokuserad



Jo jo, så här fokuserad måste man vara om man ska nicka och kicka boll. Jag är bra på att fokusera och jag är grym på bollsporter. Kan dribbla bort vem som helst och nickar gör jag elegant med nosen om bollen inte är för tung.
Så fokuserad var jag också häromdagen när matte stod och skar upp kött vid bänken. Satt tyst och snällt nedanför och bara studerade matte och köttet. Inte ett voff, inte något klängande eller på annat sätt störande uppförande - utan bara alldeles stilla. Det var nämligen inte vilket kött som helst som låg där på bänken utan färsk oxfilé - och det är jättegott. Speciellt om man får det rått. Hon skar och rensade en lång stund - det var en rätt stor bit hon hade köpt. Inget ramlade ner, men - såg jag inte min matskål däruppe? Den står aldrig på den sidan - hoppas att det betyder att något hamnar i den. Tycker att matte ger mig en och annan blick som lovar åt det hållet. Lillhusse cirkulerar också runt i köket - han älskar oxfilé även han. Men inte rått utan mediumstekt säger han...
Wow! Nu åker matskålen ännu närmare köttet - och kolla in! - matte lastar upp massa köttbitar i den. "Klart att tjejen också ska ha festmåltid när vi har det" säger matte och samtidigt som de sätter sig till bords får jag min matskål och den är full med finskuren rå oxfilé. Ibland är hon toppen den där matte. Slurp säger det och på några sekunder har jag satt i mig hela portionen.
Hoppas det blir fest snart igen.



Här kan ni se en perfekt nick med nosen. Bollen flyyyger iväg.

torsdag 11 september 2008

Gula grejer



Här kan ni se när jag leker med en av mina favoritleksaker - gula benet - det både piper och känns gott att tugga på. Och jösses så långt lillhusse kan kasta det, jag sätter efter som ett skott så fort jag ser det flyga iväg! Vi har ett liknande vitt också men det tycker jag inte alls lika mycket om.

Matte gillar också gula grejer...Närmare bestämt gula svampar som heter kantareller. När hon får syn på sådana gulingar blir hon alldeles till sig i trasorna och tar vad hon har för att kunna plocka med sig dem hem - oftast bajspåsar...oanvända är väl bäst att lägga till. Jag hittade också svampar och de var mycket snyggare - snygg röd färg med vita prickar på - läckert tyckte jag men matte ville absolut inte plocka en endaste av dem - sa att man kunde bli förgiftad om man åt av den sorten. Ja jag hade inte tänkt äta dem, verkar inte ett dugg goda vare sig de är gula eller röda men man vill ju hjälpa till. Sist vi var ute hittade vi riktigt många gula kantareller och matte plockade alla hon kunde se. När vi kom hem rensade hon svampen och sen lagade hon något av den på spisen. När matte står vid spisen brukar det alltid lukta så gott och det var inget undantag nu - jag satt som ett ljus nedanför och väntade på att något skulle ramla ner. Tyvärr ramlar det inte så ofta ner något när matte lagar mat - då är det bättre när husse lagar maten, då kan hela måltider singla ner till lilla mig. När det hela var klart att ätas gav husse mig en bit av sin macka med kantarellstuvning på - blä det var inte gott med tillagad svamp heller - jag spottade ut svampen igen och vägrade äta upp den.

Kantarellhund kan ni glömma!

fredag 5 september 2008

Dagens jaktresultat...

...är en katt uppjagad i träd, skrämt livet ur ett gäng gråsparvar, två duvor fick också flaxa ordentligt samt försökt få matte att låta mig sätta en påfågel på plats.

När jag ska gå ut vill jag gärna spana av läget ordentligt, helst liggandes på uppfarten till vårt hus, innan jag ger mig ut på promenad. Detta beteende är mina personer måttligt roade av och försöker på olika sätt få mig att röra på min kropp. När jag idag gjorde precis som jag vill - la mig och studerade omgivningarna - stod matte först en stund bredvid mig och pratade med en äldre dam, sen blev hon otålig. Knäppte loss mitt koppel och gick med bestämda steg iväg - jag vet vad det betyder - det är dags för mig att gå. När jag kommit ikapp matte och hon precis ska sätta på mig kopplet igen kommer en katt utspringande från buskarna precis bredvid oss - stannar och skjuter rygg, slår lite med svansen - och sen springer den över gatan in bland de parkerade bilarna. Tror ni att jag stannar och låter mig kopplas vid en sån provokation? Nähä då inte alls min tanke - sätter efter katten i full fart och med ett och annat krigstjut för att sätta ordentlig skräck i kattrackarn. Den gamla damen har nu kommit fram till matte och tydligen redan glömt att jag var en hund för nu säger hon att TVÅ katter jagar varandra mellan bilarna. Snacka om förolämpning!!! Visserligen var katten lika stor som jag och hade nästan samma färg på sin faktiskt långhåriga päls - men ändå...Hennes nästa fråga till matte var då - vem jagar vem, jag ser ingen skillnad på dem!! Matte hade nu inte tid till att besvara hennes frågor, hon hade fullt upp med att stoppa bilar och få fatt i mig. Det första gick enkelt, att få tag i mig var svårare - jakten gick runt bilar, under bilar, fram och tillbaka på gatan sen runt några bilar igen för att sluta med att katten "gav upp" och klättrade upp i ett träd. När den satt däruppe och kikade ner på mig insåg jag att det roliga var slut och gick snällt till matte och lät mig kopplas. "Nu är jag här - får man nå´t godis matte?"

Promenaden fortsatte till Slottsskogen och där fick jag möjlighet att sätta skräck i några fåglar - känner mig så vansinnigt inspirerad efter kattracet - men vid påfågeln tog det stopp. Trots att en man tyckte att matte skulle släppa mig och låta mig sätta den kaxige fågeln på plats. Ja, ja, ja - snälla matte, vi är två mot en...Som vanligt väger tydligen mattes ord tyngst oavsett om vi är fler på andra sidan - så det blev till att gå fint i kopplet därifrån.
Kom på att det är rätt kul att träna på gå fint i kopplet, stanna, sitt, vänd och sånt, också - för då får man godis och idag var det extra gott godis - nämligen kassler. Hallå matte! jag vill träna lite till!!!

tisdag 2 september 2008

Visa tänderna!


Nu har min matte fullständigt flippat ur...Åka drygt 8 mil för att få mig att visa tänderna! Visa tänderna är ju ingen konst - bara jag har lust vill säga. Matte tyckte hur som helst att det var en jättebra idé att åka på den lilla utställningen utanför Nossebro för att träna just detta moment.
Resan mot Nossebro startades redan dagen innan med spårvagns- och bussfärd upp till mormor i Gråbo. Jag är duktig på att åka spårvagn och buss men jag gjorde ett litet misstag den här gången - jag åt en hel portion mat före avfärden. Inte kunde jag veta att det skulle vara en sån chaufför som kör ryckigt och ojämt. Mycket mat i magen och en extra mycket krängande spårvagn kan bara sluta med en rejäl pizza på spårvagnsgolvet. Folket runt omkring tittade ogillande på matte där hon hukade på golvet för att få upp hela klafset - det kan man väl inte hjälpa om man blir lite spårvagnssjuk eller?! Busschauffören körde mycket bättre - inga incidenter där.
Matte lånade morfars bil i Gråbo och åkte för att jobba natten och jag sov över hos mormor. Vi hade tjejkväll, tittade på film och myste i soffan - sent på kvällen när det var dags att gå och lägga oss skulle jag först ut och kissa. Oj oj oj så trött jag var - mormor fick bära ut mig på gräsmattan.
På morgonen var det dags att åka - matte kom och hämtade mig och mormor - så körde vi upp till Nossebro. Ellen, Lasse och Jenny var redan där när vi kom och hade tagit bra platser runt vår ring. Så kammades vi och blev lite fluffade i håret - snyggaste hundarna på hela utställningen var våra personers åsikter. Både jag och Ellen skötte oss utmärkt i ringen. Gick snyggt och prydligt, stod elegant och framförallt VISADE tänderna utan problem. Vi var de enda cairnarna så det blev rosetter utdelade till Ellen för bästa valp och till mig för bäst i rasen. Men vi fick fin kritik båda två. Lite smalt nosparti var väl det enda negativa som skrevs. Jag fick tävla mot övriga terriers i gruppfinalen sen och då blev jag fyra. Matte och mormor var jättenöjda med mig - jag hade skött mig över alla förväntningar.
Sen satt vi i gröngräset och fikade och tittade på andra hundar som också ställdes ut. Och nu måste jag erkänna att matte kanske inte är så dum - vi såg nämligen en jack russsel som högg efter domaren när hon skulle titta på tänderna och den hunden åkte ut från utställningen fortare än kvickt. Det kanske inte var en så dum idé att träna detta momentet i lugn och ro utan stress och officiella siffror. På en liten utställning men ändå med alla stressmoment för mig. Detta gjorde oss än mer nöjda när vi styrde hemåt igen.
Uppdraget fullgjort!