Visa tänderna!

Nu har min matte fullständigt flippat ur...Åka drygt 8 mil för att få mig att visa tänderna! Visa tänderna är ju ingen konst - bara jag har lust vill säga. Matte tyckte hur som helst att det var en jättebra idé att åka på den lilla utställningen utanför Nossebro för att träna just detta moment.

Resan mot Nossebro startades redan dagen innan med spårvagns- och bussfärd upp till mormor i Gråbo. Jag är duktig på att åka spårvagn och buss men jag gjorde ett litet misstag den här gången - jag åt en hel portion mat före avfärden. Inte kunde jag veta att det skulle vara en sån chaufför som kör ryckigt och ojämt. Mycket mat i magen och en extra mycket krängande spårvagn kan bara sluta med en rejäl pizza på spårvagnsgolvet. Folket runt omkring tittade ogillande på matte där hon hukade på golvet för att få upp hela klafset - det kan man väl inte hjälpa om man blir lite spårvagnssjuk eller?! Busschauffören körde mycket bättre - inga incidenter där.

Matte lånade morfars bil i Gråbo och åkte för att jobba natten och jag sov över hos mormor. Vi hade tjejkväll, tittade på film och myste i soffan - sent på kvällen när det var dags att gå och lägga oss skulle jag först ut och kissa. Oj oj oj så trött jag var - mormor fick bära ut mig på gräsmattan.

På morgonen var det dags att åka - matte kom och hämtade mig och mormor - så körde vi upp till Nossebro. Ellen, Lasse och Jenny var redan där när vi kom och hade tagit bra platser runt vår ring. Så kammades vi och blev lite fluffade i håret - snyggaste hundarna på hela utställningen var våra personers åsikter. Både jag och Ellen skötte oss utmärkt i ringen. Gick snyggt och prydligt, stod elegant och framförallt VISADE tänderna utan problem. Vi var de enda cairnarna så det blev rosetter utdelade till Ellen för bästa valp och till mig för bäst i rasen. Men vi fick fin kritik båda två. Lite smalt nosparti var väl det enda negativa som skrevs. Jag fick tävla mot övriga terriers i gruppfinalen sen och då blev jag fyra. Matte och mormor var jättenöjda med mig - jag hade skött mig över alla förväntningar.

Sen satt vi i gröngräset och fikade och tittade på andra hundar som också ställdes ut. Och nu måste jag erkänna att matte kanske inte är så dum - vi såg nämligen en jack russsel som högg efter domaren när hon skulle titta på tänderna och den hunden åkte ut från utställningen fortare än kvickt. Det kanske inte var en så dum idé att träna detta momentet i lugn och ro utan stress och officiella siffror. På en liten utställning men ändå med alla stressmoment för mig. Detta gjorde oss än mer nöjda när vi styrde hemåt igen.

Uppdraget fullgjort!