onsdag 27 maj 2009

Jösses!

Utbrast min matte när vi svängde in på parkeringen vid lydnadskursen...
Det var nämligen fullt med bilar på parkeringen och barn och deras föräldrar vandrade upp mot vår träningsplan. Skulle alla dessa titta på vår träning?! Det var ju som en hel skolklass med föräldrar dessutom. Picknickkorgar bar de också med sig...som om de skulle bänka sig i gräset för en stunds riktigt god underhållning.
Kände nästan hur små horn växte ut i pannan - tänk att få busa med så mycket publik. Bäva månde matte!
Alla mattarna såg lite tagna ut, men någon klartänkt kom på att det nog faktiskt VAR en skolklass som skulle spela brännboll. För att få det bekräftat gick Nilla och hennes matte upp till planen för att se om vi kunde få plats också. De kom strax tillbaka och kunde bara bekräfta brännbollsspelet och att det inte ens med skohorn skulle gå att klämma in ett gäng busiga cairnar däruppe. Synd tycker jag, tänk vad kul att vara med och springa efter bollen som de slår iväg. Vi skulle nog vunnit hela tiden - jag är t.ex duktig på att fånga lyra med munnen. Gå runt koner har vi ju redan tränat på i dumrutan så det blir nog inga problem att springa runt en större plan heller - men det får nog bli i enskilt ekipage. Tänk er mattarna hänga med i vårt tempo rusandes runt en brännbollsplan med oss cairnar i fotposition.
Om ni slutat skratta nu ska jag berätta hur det istället blev...

Carina och Elvis bor inte långt från träningsplanen och nu erbjöd de sig att ha kursen hemma i sin trädgård idag. Vilken toppenidé!
Där var det så finurligt ordnat att det fanns två "greener" att träna på. En nedre där vi kunde fortsätta träna rutan och dumrutan och en övre där hindret ställdes upp och vi kunde träna hoppning. Jag och matte hade tränat både på rutan och dumrutan. Vi har gjort framsteg och jag börjar faktiskt dra mig mot rutan när matte glatt säger kommandot. I dumrutan klarar jag att sitta och ligga när matte går hela varvet och stå kvar om hon går halva (ibland...). Hoppet klarar jag också hyfsat, ibland blir jag lite ivrig och hoppar innan matte sagt att jag skall hoppa.
Idag skulle vi utveckla hoppet genom att hoppa bort från matte - det var lite klurigt tyckte jag. Jag behövde extra hjälp i form av kastad korv för att fatta. Ibland är det käckt att inte fatta med en gång - då blir bitarna som kastas större. En tunn liten skinkslamsa är svårt att kasta ca 2 meter över ett hinder...det märkte matte direkt... Jag stod nästan på huvudet när jag skulle komma åt den lilla biten precis kloss an bakom hindret - den kom knappt över nämligen - och hur matte hade tänkt att jag skulle hoppa efter den har jag ingen aning om. Det hade krävts akrobatik i den högre skolan om det skulle funka med hopp istället för huvudstående. Typ hopp med 180 graders vändning eller en sidvolt... Stora bitar korv kastades nu istället en bit bortanför hindret och jag hoppade galant. Tror att jag tänker vara "trögfattad" en stund till...så stora bitar får man aldrig annars!
Ann-Christine säger att vi har blivit jätteduktiga allihopa och mattarna ser så stolta ut. Klappar om oss vovvar och går med lätta steg hem och tränar lite till. Med beröm kommer man jättelångt. Som belöning efter träningen fick vi som ville springa fritt på gräsmattan och leka. Som ni ser har vi mycket energi kvar även efter ett träningspass - här är det full fart. Lilleman är först, sen kommer jag och sen Elvis. Trixie har inte hunnit in i bilden...
Plötsligt hör vi något och leken stannar upp för ett ögonblick, men snart är vi igång igen.
Vi fyra kom jättebra överens. Här är det Lilleman som låter oss kolla magen...
Till slut är vi nöjda. Trötta och törstiga ställer vi oss vid grinden för att bli utsläppta.
Tänk vad bra att det fanns möjlighet att träna på en så bra reservplan som hemma hos Carina. Elvis och Kajsa har det bra som har så fina gräsmattor att leka på. Men jag tyckte lite synd om Kajsa som inte fick vara med och träna. Hon låg i uterummet och tittade längtansfullt ut mot oss andra en stund, men sen tror jag att hon blev nöjd ändå för hon åkte iväg på något kul med sin husse.
Nu är det bara en gång kvar på lydnadskursen. Trist tycker jag...det är ju så kul att lära sig saker. Undrar om man vågar hoppas på ytterligare en fortsättning till hösten...?

onsdag 20 maj 2009

Skansar och kanoner

Många kanske tycker att det verkar vara tråkigt för en hund att bo i staden. Nu tänker jag avslöja att det inte alls behöver vara tråkigt. Det finns massor av spännande platser, grejer och djur att undersöka.
Skansen Kronan är en spännande plats och där finns både grejer och djur att hålla koll på. Personerna tycker också om att gå dit upp, eftersom man kan se ut över en stor del av staden. Jag har väl aldrig riktigt förstått vitsen med att glo på utsikten, men matte verkar aldrig tröttna på det. Tja - hon har sina intressen och jag har mina... Ofta träffar man på andra hundar och deras personer, men går man där på förmiddagen brukar jag kunna vara frikopplad och utforska en del på egen hand. Då möter man bara enstaka hundar och människor. Numera måste jag ju egentligen vara kopplad på sådana här "allmänna platser", men matte håller noga koll på alla runt omkring så att ingen tar illa upp att jag är lös. Jag är också noga med att sköta mig och komma till matte om hon kallar på mig.

Skansen Kronan är en gammal befästning och den är byggd på en kulle. Det betyder att det finns en massa gamla murar som den bakom mig. I dessa murar kan man hitta råttor. Jag känner djupt inombords att det är något jag är extremt lämpad för - jaga råttor alltså... För ett tag sen hittade jag en råtta här uppe och jag for genast efter den. Tyvärr var den snabb och sprang in i en sådan här mur och jag kunde inte få tag i den. Men jag har inte glömt det...
...och när jag får tillfälle så sätter jag genast igång att leta efter den eller någon annan råtta. Vilken som helst duger faktiskt. Man får nosa omkring bland stock och sten. Runt murarna brukar man få upp ordentlig vittring.
Tyvärr - ingen råtta här...Har du sett någon matte? Det är råttfritt här uppe.
Eftersom Skansen Kronan var tänkt att försvara Göteborg mot inkräktare finns det gamla kanoner att skjuta t.ex danskarna i huvudet med. Undrar om man kan skjuta råttor med dem också?
Bäst att kolla om den fungerar ordentligt. Här uppe borde man fjutta på. Matte får nog hålla i tändstickan...ni vet - tändare eller tändstickor funkar dåligt utan tummar...
Och här skall kanonkulan puttas in... Verkar vara fri passage. Kan ju också vara bra att kolla att ingen råtta har gömt sig i röret...

När vi har lekt och undersökt en bra stund är det dags att vandra hemåt igen. Vägen ner är som värsta serpentinvägen i alperna.






Visst kan även staden vara härlig att bo i. Jag och min familj tycker väldigt mycket om vår stad - Göteborg.
Man hittar många spännande ställen att undersöka. Historielektion får man på köpet och det är ju aldrig fel att veta lite om det som hände förr.
Dessutom blir man "världsvan" och lär sig hantera cafébesök, trafik och alla människor och hundar osv. Man lär sig att det går fint att åka inne i en spårvagn, men att det är dumt med närkontakt på utsidan. Ni vet - spårvagnar är hårda, hundar är mjuka...

fredag 15 maj 2009

Första parkett

Hej där uppe! Sitter ni på första parkett?

Min matte och de andra mattarna på lydnadskursen börjar långsamt tro att de är med i dolda kameran, ett practical joke eller en realityshow a´la dokusåpa...
De har nämligen upptäckt att fler och fler liksom verkar ha vägarna förbi träningsplanen. De stannar gärna till en lååång stund och tittar. Vem vet, kanske sitter de också i fönstrena och kikar och kiknar av skratt...En del står ute i trädgården och tittar på våra övningar. Övningarna blir svårare och svårare nu. Mattarna spökar sig tokigare och tokigare för att få oss att fatta eller koncentrera oss på uppgiften. Det tjoas, krafsas i marken, grymtas, springs framlänges och baklänges, de hoppar som en masai eller Pippi Långstrump. Ann-Christine skrattar hysteriskt och säger glatt att mattarna inte har en aaning om vad hon har gjort för överenskommelser och med vem. Vi vovvar börjar undra om det slått runt fullständigt på mattarna...men kul är det ju. Ibland väljer vi att förstå vad de vill och ibland spelar vi fullständigt oförstående. Showen blir bäst då... Nu står mattarna och tittar misstänksamt mot buskarna och skogen - förväntar sig nästan att ett kamerateam snart skall trilla ut och avslöja allt.
Övningarna som utfördes idag var "rutan" och "dumrutan". Ja övningarna var ju långt ifrån färdiga, men vi gjorde övningar som gjorde att vi skulle fatta vad det hela gick ut på. Det var jätteroliga övningar. Helt i min smak med lite fart och fläkt i "rutan" och mycket som händer i "dumrutan". Jag har fortfarande svårast för att vara inaktiv även om jag börjar bli bättre även på det.
Undar vad som händer nästa gång...hur stor publik har vi då?

söndag 10 maj 2009

Plastband

Det finns plastband i många olika färger. Matte tycker bäst om de röda...
Den här helgen skaffade jag mig ett rött plastband och matte blev strålande lycklig.
Det var dags för riktig utställning igen - trots att matte sagt att vi inte skulle hålla på med sånt. Nu var nämligen pälsen i fint skick, hullet lagom och vi hade tränat flitigt på bordet och att stå fint. Nu var vi så förberedda som vi kunde med våra mått mätt.
På lördagen åkte vi upp till Larv utanför Skara. Matte var jättenervös. Jag var ganska cool. Våldsamt många hundar av alla de slag - då går det inte att välja ut en att skälla på, så då är jag tyst istället. Klarar att vistas bland alla dessa vovvar riktigt bra. Har dock svårt att kissa när så många tittar på. Jag och matte fick lämna området för att jag skulle kunna uträtta något...Många snygga hundar intog ringarna. I cairnringen var det inget undantag. Här visades upp den ena snyggingen efter den andra. Och kan ni tänka er - jag blev utvald som en snygging! Jag fick med mig ett rött plastband och en 1:a i protokollet. Matte sken som solen! Tänka att man kan bli så glad över en bit rött plastband. Vi fick ingen placering men vad gör det när man precis har fått ett rött plastband. Och de andra tikarna var verkligen jättesnygga och väl värda sina placeringar.
Nu vill matte skryta lite med kritiken; Ngt kort i kroppen. Mkt bra huvud, ögon och öron. Bra resning och överlinje. Bra raka framben. Bra bröstkorg. Välvinklad bak. Bra pälskvalitet.
Matte studsade till rosettkiosken och köpte ut min första officiella röda rosett.
På kvällen var jag jättetrött - så trött att jag inte ens orkade äta upp min mat...hade förresten snott en och annan köttbulle på Lasses kalas också, så jag var helt enkelt inte hungrig heller.
I morse var jag också trött...och då skulle matte ha iväg mig på utställning igen... Frukosten förblev orörd och jag försökte smita upp i lillhusses säng hela tiden. Jag såg ju att matte packade alla grejer igen. Jösses, räckte det inte med igår?!
Nu var det terrierutställning i Vårgårda på gång. Jag accepterade det hela, men matte märkte direkt att jag inte var riktigt på hugget som igår. Jag skällde på hundar som gick förbi och var allmänt okoncentrerad. När jag klargjordes på bordet satt jag lite uttråkat och tittade på de andra hundarna i ringen. När det var vår tur gjorde jag vad matte bad mig om. Jag stod, lät mig undersökas och sprang i trav. Matte tyckte att jag var jätteduktig idag också och var så nöjd med sin Clova. Hon fick dock hjälpa mig hålla upp svansen mer idag - jag orkade inte...
Kritiken var jättebra idag också; Mkt bra tik. Mkt god typ. Välformat huvud och korrekt bett. Korrekt vinklad fram och bak. För lågställd. Bra päls.
Idag blev det dock ett blått plastband, alltså en 2:a i betyg. Det gjorde inte så mycket tyckte matte. Hon var fortfarande glad för gårdagens 1:a och det skrivna orden var ju i huvudsak fina idag också. Nu skall hon kolla i cairnboken vad det här med lågställd betyder - det var nytt för oss. Borde ju betyda att jag har för korta ben...
På det stora hela kändes helgen som lyckad och nu sitter matte vid datorn och kollar om det finns någon annan utställning som vi kan åka på. Det finns ju chans att man kan knipa ett nytt rött plastband!

onsdag 6 maj 2009

Ånej det regnar...

...idag.
Misstänkte det redan när vi gick upp i morse. Hörde hur det smattrade mot rutorna och plaskade om bilarnas däck ute på gatan. Jag placerade mig i favoritstolen och gjorde inget som helst väsen av mig. Kanske skulle matte då glömma av att vi skulle gå på morgonpromenad. Jag menar, kissa kan jag göra en annan dag. Jag kan hålla mig länge om det behövs.
Till slut gick matte mot hallen och kopplet i alla fall. Jag rörde mig inte ur fläcken.
Matte fick vackert komma och hämta mig och bära ut mig i hallen. Väl där åkte kopplet på mig och stövlarna på matte. Nu fanns det ingen återvändo. Nu skulle Clova ut... Nere i porten, under pelargången gjorde jag ett nytt försök att slippa gå ut i regnet. Jag stretade emot och la mig ner på marken.
Matte fick upp mig igen och då smet jag raskt snett åt höger in under balkongen och kissade. Hade tänkt att göra nr 2 där också, helt torrskodd, men då kom fastighetsskötaren och matte tyckte att det kändes lite skämmigt att jag uträttade mina behov just där, så hon drog ut mig i regnet.
Och ni ser ju själva hur kul jag tycker att det är... Blöt i håret, blöt under magen, blöt på tassarna och där står matte i regnkläder. Lätt att vara kaxig och tycka att vi ska gå på promenad då!
Nu har jag gjort ifrån mig allt som matte kräver på morgonen - nu vänder jag och går hem. Nu har jag fått nog. Nu gick matte med på att gå hem igen. Raska steg tog oss hem till värmen och min goa fåtölj igen. Sådana här regniga dagar är som gjorda för att slöa tycker jag.

Om ni tittar riktigt noga på den här bilden (tryck på den så blir den större) så kan ni se vad som händer med min päls när jag blir blöt.
Jag får winglets på bakpartiet. Winglets är bra på flygplan. Det minskar luftmotståndet, bränsleförbrukningen och virvlarna bakom flygmaskinen.
Tror inte att det har samma inverkan på en cairn. En cairn ser bara lustig ut med winglets. Där ser du matte. Det är en jättebra anledning att skippa promenader i regn...

fredag 1 maj 2009

Öppen bok...


...påstår matte att jag var idag.

Vi bodde första natten i stugan för säsongen. Igår var det härligt väder och Valborgsmässoafton. Mina personer tyckte att stugan var den perfekta platsen att fira in våren och den kommande sommaren på. Jag höll med till 100%, jag älskar att vara i stugan. Det är en härlig frihet med gräsmattan där man kan leka med lillhusse eller Ellen. Man kan också ägna sig åt att nosa runt efter harbajs eller rådjursbajs. Har man riktig tur hittar man kattbajs att rulla sig i eller käka upp. Mina personer tycker att jag är lite äcklig med dessa intressen - de begriper ingenting. Ellen däremot fattar nästan allt.
På kvällen gick vi tillsammans med Ellen och hennes familj till Rödjegården och kollade in brasan som tändes. Många av Skårtorps hundar var där - inte en enda var en cairn. Där fanns schäfer, rottveiler, jackrussel, whippet, bernersennen och en och annan blandras. Men som sagt - inga andra cairnar än mig och Ellen. Vi höll dock fanan högt och charmade så många vi hann med.
Idag vaknade matte ganska tidigt. Hon kände för att gå på skogspromenad med mig. Jag sussade hos lillhusse och det var så mysigt. Mitt intresse för skogspromenad var därför inte lika stort som mattes. Nu är det ju så med matte att har hon fått något för sig - så blir det så. Alltså fann jag mig själv snart knatandes efter henne mot skogen. Försökte med att göra min morgontoalett snabbt för att sen vända tillbaka till lillhusses säng, men det gick inte heller. Snart var vi i skogen och jag släpptes lös. Lunkade ett par meter bakom matte och utförde de övningar hon bad om lite halvhjärtat. Så helt plötsligt blev det riktigt intressant! Kände doften av rådjur och det hade precis varit här!!! Befann mig genast ett par meter framför matte istället. Detta med att spåra rådjur är hon skitkass på - det är min uppgift. Fokuseringen blev genast på topp och jag började slå fram och tillbaka för att hitta vilken väg rådjuret hade tagit. Det var nu matte sa "Lilla Clova - du är ju som en öppen bok. Det står med extra stora bokstäver i den att du har fått nos på något riktigt intressant. Det enda som inte står är vad du fått spår på". Och så åkte kopplet på med en väldans fart. Ja - så var man begränsad i rörelsefrihet, men nosarbetet fortsatte jag med. Arbetade mig framåt på stigen och plötsligt säger matte "Men titta där står ju ett rådjur"! Lite impad lät hon allt på rösten men jaga fick jag inte...fick snällt stå och titta när rådjuret sprang bortåt i skogen. Ja inte stod jag så still precis...jag skällde och drog i kopplet för att få springa efter men av det blev det intet. Vi vek av åt ett annat håll och när jag lugnat ner mig fick jag springa lös igen. Nu gjorde vi extra mycket övningar och jag var jätteduktig hela tiden. När matte såg att min fokusering återigen hamnade mot att nosa spår, åkte kopplet på igen. När fokus flyttades till matte så slapp jag kopplet och nu höll jag mig till matte och hennes övningar resten av promenaden. Hmm... är det verkligen så att hon har börjat förutse när jag har bus på gång?! Får nog testa på nästa promenad. Jag ska nog lyckas överlista henne igen!