torsdag 29 september 2011

De har gjort det igen!

Vaddå?! Vaddå??!! Undrar ni nog. Vem har gjort vad? Har vi betett oss igen? Har matte gjort bort sig en gång till? Eller vad?

Nä, så är det inte. De som har gjort det igen är Cairn i Väst! Dessa fantastiska entusiaster som gör livet för en cainterrier till det bästa av alla hundliv!

Jag brukar tala om för Texa att det är tur för henne att hon föddes just till en cairn. Att vara en cairn är nämligen det allra bästa man kan vara. Det har jag erfarenhet nog att avgöra. Jag ser så många vovvar som lever rätt tråkiga liv. En del får visserligen jobba på både det ena och andra sättet och verkar rätt nöjda med det, men deras sinne är liksom inte lika öppet som vårt. Deras personers sinne verkar inte heller lika öppet, om jag ska vara ärlig och ärlig är jag alltid. Att vara en cairn innebär att man är en pigg, kaxig, enveten och nyfiken liten varelse. Man gillar när det händer något och det är kul att jobba med personerna om de är pigga på lite lek och bus på vägen mot arbetet. Faktiskt verkar det som om folket som har cairn gillar just det lite speciella med att ha en terrier. De verkar glada och positiva till det mesta och kan spöka sig riktigt tokiga i sin iver att få oss till samarbete. Tror faktiskt att vi alla förtjänar varandra...

Efter den gångna helgen har polletten trillat ner helt och hållet för Texa. Hon vet nu att alla hundars dröm är att få vara en cairnterrier. En mycket starkt drivande orsak till varför det är så in i vassen roligt, är Cairn i Väst.

För ca ett år sedan pratade styrelsen om att det skulle vara kul att anordna ett läger öppet för alla cairnterrierägare i Sverige. Förberedelserna har varit många och säkert ibland svåra, men nu i helgen fick vi ta del av deras ansträngningar. Nu var det dags för Riksläger för Cairn.

Vi var riktigt många som nappat på erbjudandet och såg nu fram emot tre dagar med roligheter. Dryga trettio hundar och lite över fyrtio hussar och mattar checkade i fredags in på lägerplatsen i Backamo utanför Ljungskile. Det kom hundar och människor från alla möjliga håll i vårt avlånga land. En del hade rest riktigt långt för att få ta del av det roliga. Eller vad sägs om Dalarna, Örebro, Motala och Skåne? De hundarna har allt tur att ha mattar och hussar som bryr sig så mycket om sina små favoritjyckar att de åker så långt.
Efter att ha tilldelats rum och installerat oss var det dags för att starta med aktiviteterna. Och det var aktiviteter helt i min och Texas smak. Även om vi inte fick rejsa loss som vi gör på bilden ovan så handlade det om att vara aktiv på promenaden i skogen. Det gavs många tips till personerna hur de kan vara en intressant ledare att följa på promenaden. Hur de kan aktivera våra hjärnor med lek och arbete i skogen. Vi fick balansera, krypa, hoppa upp på stenar eller stubbar, söka godis på marken eller i buskar, hitta godisträd, gå slalom, hoppa över vatten, lista ut bästa vägen upp på stora stenar och göra olika konster.
Vi vovvar log brett mot varandra - det börjar bra det här... Visa dem mera! Vi är med!

Nästa övning var inte bara en station, utan det var flera aktiviteter som vi fick gå runt på. Nu skulle vi göra uppletande, spåra godis och det bästa av allt, spåra ett märgben. Jag är grym på sådana här saker - det är superkul att jobba med nosen. Även Texa kunde vara med och utföra alla stationerna. Klart imponerad av den lilla luddskallen - hon har talang den lilla. Fixade till och med uppletandet efter en omstart.

Jag, Texa och matte hade sån tur. Texas halvbror Zeb var nämligen med på lägret och han visade sig ha valt riktigt dugliga personer som sina. De tog hand om den av mig och Texa som inte arbetade för tillfället. Himla käckt, för då kunde matte jobba med oss båda och om det inte var möjligt så jobbade Zebs matte med den som hon höll i snöret.
Efter alla dessa aktiviteter var det rätt skönt att få gå och vila lite på rummet. Personerna fick uppföra sig lite till och gå och äta en god gemensam middag. Matte påstod att det var jättetrevligt.

Nästa morgon var det till att gå upp i ottan. Texa brukar vara väldigt kissnödig på morgonen och det var inget undantag idag. Ut före frukosten gällde därför...gääässp...

Idag var det om möjligt ännu roligare aktiviteter på gång. Eva Fabricius höll en lektion om "Relation med fokus på lek". Texa fick vara med på det här äventyret och hon var i fullständig extas efteråt. Hon sa till mig att; visst visste hon att matte var en kul typ och väl värd att följa i ur och skur, men att hon kunde bli SÅ rolig hade hon inte en aning om. Matte hade släppt loss helt och hållet och lekt med Texa så det stod härliga till. Det fina med den kråksången var att de fick finfin kontakt och att Texa var superfokuserad på matte.

Nu fick vi hundar gå och vila lite medan mattarna och hussarna blev inspirerade av Jan-Inge Johansson som med sin vovve Ida, självklart en cairnterrier, är Svensk Viltspårsmästare för terriers. Han höll ett uppskattat föredrag om viltspår och min matte sa efteråt att; nu jäklar Clova! Nu ger vi oss på det! Nu SKA vi gå öppenspår.

Efter lunchen var det dags för mig att få träna agility. Åhh, vad jag har saknat det. Har inte fått träna sen i våras. Matte såg på min iver att det var dumt av henne att inte träna med mig. På den här stationen var det Anette från Taxens hundskola som stod för instruktionerna och tipsen. Vi tränade enstaka hinder så som slalom och däcket. Takterna satt i... Och så fick vi köra en liten bana med hopphinder och tunnel. Det var kul och matte kom igång fint med att tänka smidiga byten och framåtanda. Jo då, matte kan allt - hon måste bara komma igång igen. Jag vill i alla fall och jag tror att hon också tycker det är kul. Får fundera på hur jag ska få henne vidare till träning och tävling i agility. Tror jag ska prata mig samman med Leia. Hon är helt grym på det mesta och i synnerhet på agility. Hennes matte verkar också vilja gå vidare med tävling - tror att de redan provat på... Ja, helt klart måste min matte hänga på där. Tänk er ett lag med cairnterriers! Det vore kul det!
Eftermiddagen ägnades åt slöande, välbehövlig sådan, för oss hundar och föreläsning för personerna.

Det var en riktigt bra föreläsning av Anette från Taxens Hundskola som handlade om problem med hundmöten. Hon fängslade alla i tre timmar och matte sa att hon kunde lyssnat lika många timmar till. Så många bra tips, så många aha-upplevelser och så inspirerande av denna unga duktiga tjej.

Innan det var dags för middag gick jag, Texa och matte på promenad. Utan några som helst övningar. Bara en vanlig koppelpromenad. Det var faktiskt rätt skönt. Vädret var bra, det var fina omgivningar och det fanns mycket att lukta på i makligt tempo. Inte fel att bara slappna av lite efter allt arbete.

På kvällen var det återigen middag för personerna. Efter den var det dags för gemensamma diskussioner om cairnens framtid. Antalet cairn som föds minskar nämligen lite väl mycket och nu vill alla veta vad det beror på och hur man ska kunna vända trenden. Det blev jättebra samtal och det kom fram många bra förslag på vad vi kan försöka göra. Det gäller att visa omvärlden vilken himla käck liten vovve vi faktiskt är. Det gäller också att visa fram alla våra duktiga lillmattar och lillhussar och ge dem goda möjligheter att "ta över rasen" i framtiden.

Det blev en rätt sen kväll och när matte tog ut oss på sista minirundan så gick jag och Texa igång... Nu hade vi återhämtat krafterna och vilat länge nog. Nu skulle det röjas!

Vi lekte loss våldsamt i vårt lilla rum. Det låter rätt mycket när vi leker och det var rätt lyhört i byggnaden. Matte försökte få oss att dämpa oss, men det fick väl nästan motsatt effekt... Matte viskade till oss "ni väcker hela huset med ert röj". Skiter vi i, sa vi och for upp och ner från sängen, brottades, hoppade i sängen, på matte och slant omkring på golvet. Till slut lugnade vi oss och kom till ro. Det är en dag imorgon också.

Återigen uppe före frukost, även om det idag var liite sovmorgon. Idag samlades alla förväntansfulla cairnar och personer - det skulle bli Cairnparty! Jag älskar cairnparty!

Nu fick alla göra en massa olika stationer tillsammans - hundar och människor skulle samarbeta för bästa resultat. Det var kul och varierande övningar som skulle utföras. Nästan varje vovve hittade någon station där den kunde glänsa lite. Det var rallylydnad, dribbla en fotboll, gå slalom tillsammans med personen, sitt och ligg i rockring, inkallning, agility, fiskdamm med köttbulle, så många sitt och ligg som möjligt på 30 sekunder, agility med sitt o ligg emellan hindrena och agility för personerna. Höll på att glömma bästa stationen - leta upp godisrulle!

Stämningen var hög och det hördes många skratt. Alla hundar gick med svansen i topp och bara längtade till nästa station. Vad blir det nu?

Det här var Texas första cairnparty och hon tyckte det var jätteroligt. Hon var dessutom riktigt duktig för att vara en så ung hund. Jobbade på med matte i alla stationer. Hon hade dock stora problem i fiskdammen - hon är ju så förtvivlat rädd för vatten. Matte fick till slut hålla köttbullen nästan helt ovanför vattenytan - då nappade hon tag i den.

Själv har jag varit med på ett party för ett par år sedan och det var ännu roligare än jag mindes! Jag var helt grym på flera av stationerna - hej vad det gick undan! När alla resultaten skulle räknas samman så visade det sig att jag och Leia hade samma poäng. Nu skulle det avgöras vem som var bäst i en tvekamp på agilitybanan.
Jag började och gjorde en stabil insats, även om vi hakade upp oss lite på slalomen. Det håller inte när man möter Leia som gjorde ett klockrent lopp och vann. Nu kan Leia titulera sig cairnpartymästare och lite avundsjuk är jag allt på den fina rosetten som hon fick.

Nu blev det lunch. Jättegoda grillspett och kladdkaka till personerna och nu kom pricken över i:t för oss hundar. Ni minns väl första bilden här ovan? En cairntårta full med godsaker! Den var både urtjusig att titta på och vansinnigt god att äta. Matte skar var sin rejäl bit till mig och Texa. Vi slurpade i oss med god aptit. Åhh vilket party!

Nu återstod bara sista övningen och det var massage. Mattar, hussar och vovvar placerade sig i gröngräset med plädar. Det var hundarna som skulle bli masserade, men jag tror nog att en och annan person gärna hade velat byta.

En sån helg vi har haft! Sån tur med vädret. Så bra allt har klaffat med mat, boende, föreläsare och aktiviteter. Så många trevliga hundar och personer vi har träffat.

Så jag vill verkligen rikta ett stort TACK till Cairn i Väst och alla deras medhjälpare för att de än en gång har visat att vara en cairn och innehavare av en cairn är det absolut bästa som finns!
Här går jag och Texa och letar efter fler läger och partajer...hoppas vi hittar ett snart igen...

Tyvärr hade matte ingen kamera med sig, men jag råkar veta att det finns jättefina bilder från lägret på www.fotosport.se

onsdag 21 september 2011

Vackrare med åldern...

Texa är en väldigt glad och positiv liten vovve. Allt är så himla kul och allt går så vansinnigt snabbt. Knappt hon har tid att tänka efter över huvud taget. Matte undrar ibland om hon har något att tänka med, för det händer alltid en massa bus och det är sällan någon riktig reda i det hela.
Vi i hennes närhet förlåter henne de flesta av hennes hyss eftersom hon är så söt och så glad. Vacker som en liten arabhäst brukar matte säga och rufsa om i hennes ännu rätt obefintliga huvudhår.
Domaren på den här lilla inofficiella utställningen i Partille höll väl inte riktigt med om att hon var så vacker ännu. Jo, rätt vacker var hon sa hon men...det behövde fyllas ut lite här och där. Den andra lilla söta valpen föll domaren mer i smaken och blev rankad som 1:a idag.

Texa tänkte att; det man inte har i skönhet får kompenseras med god hållning och attityd. Hon sträckte snyggt på sig och gjorde verkligen sitt bästa där i ringen. Till och med travade lite då och då. Stora framsteg för den lilla vispan.
När Ann-Christin tränade lite extra efteråt travade hon superelegant. Jag har verkligen försökt tala om för henne att det är det som förväntas av en när man går in i ringen. Stå snyggt och trava elegant.
Svårt att komma ihåg såå många grejer säger Texa och kommer åtminstone ihåg att stå snyggt. Förhoppningsvis kommer hon snart ihåg även att det gäller att trava och inte studsa.
Nu får ni "njuta" av några bilder på unga damen. Lite stolt är jag allt över henne.
Hon är ju inte så gammal, precis 7 månader fyllda.
Titta! Här lyckades det med några travsteg. När hon travar gör hon det görsnyggt och med ett härligt driv.
Och på bordet accepterar hon rätt rejäla tag som synes på bilden nedan.

Snart blir det nya träningstillfällen för den lilla. Då ska vi se om hon fattat "galoppen" (fniss).

måndag 19 september 2011

Rundtur

Det är inte så dumt att bo i stan ändå. Visserligen kan man inte springa lös på speciellt många platser, men det finns ju så många olika sorters promenader man kan göra istället. Igår gjorde vi en sån där lite olik promenad.

Matte sa att; idag Clova, måste vi passa på och göra en lång promenad. Vi har mycket som vi måste lära den lilla hunden och vädret är ju faktiskt för en gångs skull riktigt trevligt. Jag kunde inte annat än att hålla med henne. Även om det blåste en del så var himlen blå. Liten Clova gillar blå himlar. Utrustade med många bajspåsar, godis, pengar och spårvagnskort var vi beredda på att ta reda på vad staden hade att erbjuda.

Efter att ha flanerat Linnégatan mot Järntorget kom matte på att det var en perfekt dag för att visa Texa hur man åker båt. Vi gick mot Rosenlundskajen för att ta Älvsnabben över till andra sidan älven. Det var tur att vi inte hade någon tid att passa för det höll på att gå åt fanders redan innan vi kom ut på bryggan.

Precis när vi kom runt hörnet såg matte att en båt låg vid kajen redo för att åka. Hon började spring med oss i kopplet. Texa sprang först, sen matte och sist jag. När vi kom ut på bryggan hände det grejer... Helt plötsligt var matte och jag sida vid sida och först, Texa tvärvände och var nu bakom oss och sist. Och inte bara sist så att säga...hon blev så rädd för underlaget på den guppande bryggan att hon backade ur sitt halsband och försvann bakåt in på land igen. Hon tänkte inte sätta på sig kopplet och gå ut på bryggan igen. Matte sa till däcksmannen att vi tar nästa båt istället och gick tillbaka in på land där Texa satt och väntade lite oroligt.

Jag tyckte Texa var löjlig, men matte påminde mig om att jag också tyckte att guppande bryggor var lite läskiga när jag var liten. Dessutom är underlaget på dessa gjorda i metall med räfflor, uppstående piggar och hål för att inte folk ska halka och slå sig. De som konstruerade dessa tänkte inte på att det inte är så mysigt för små tassar att behöva gå på det underlaget. Jag är van vid många konstiga platser, underlag, åkdon och ljud och det är väldigt få saker som påverkar mig eller gör mig rädd nu för tiden. Texa däremot är så ung ännu att hon inte har hunnit uppleva så många konstigheter. Matte fick lite dåligt samvete för att vi bara rusat på utan att tänka på lilla Texa och hennes brist på erfarenhet.

Nu började vi om på bryggan och försökte få Texa att kliva ut på den. Det gick inget vidare och då plockade matte helt sonika upp henne i famnen och så gick vi på när nästa båt kom. Väl på båten var det bara kul tyckte Texa. Trots att det guppade, brummade och levde om i hela båten när de slog om från back till att gå framåt. Vi satt inne en stund och sen gick vi ut på däck för att känna vinden i pälsen.

På andra sidan älven är det fint att promenera längs kajerna. Man ser massor av båtar i olika storlekar och från olika tidsåldrar. Här har vi precis varit och tittat på Ostindiefararen Götheborg där den ligger vid kajen. Ståtligt bygge eller hur?

Det var mycket folk och hundar ute den här dagen. Det kändes som om alla passade på att få lite frisk luft och sol innan höststormar och regnet sätter in igen. På den här sidan finns det några gångbroar att passera över vatten och nu fick Texa träna sig på att gå ovanför vatten och se det under sig. Underlaget här är mycket snällare på tassarna så nu var det inga problem. Hon tyckte till och med att det var spännande att luta sig ut över kanterna och titta ner.

På väg hem från Hisingssidan gjorde vi ingen affär av Texas rädsla. Hon skulle inte få chansen att misslyckas sa matte och bar ombord henne igen. Nu stod vi ute på däck hela tiden. Texa sa att hon nog kunde tänka sig att bli en liten skeppshund. Det var ju kul att parera för vågorna.

När vi gick av lät matte Texa vara kvar på marken och tänkte att fastlandet nog skulle utgöra en naturlig dragningskraft för den unga damen att våga gå ut på landgången och bryggan. Hon hade rätt. Nu gick den lilla av - visserligen väldigt skeptisk - men ändå. Hon klarade det!

Matte kramade om oss båda och sa att bättre promenadsällskap får man leta efter. Ja, hon har så rätt den där matte. Vi är bäst!