torsdag 29 maj 2008

Jättebra


Så stod det på mitt protokoll i alla rutor!
Igår hade vi avslutning på cairnkursen. Vi hade examensprov i alla delmoment som vi tränat på. Här på bilden kan ni se hur jag tränar på "ligg kvar" - stiligt eller hur?! Rak och snygg i kroppen med finfin uppmärksamhet och kontakt med matte. Alla övningar klarade jag av hur bra som helst, till och med inkallningen var snudd på perfekt...bara liiiten tendens till "kom och ta mig". Det har faktiskt varit riktigt roligt att träna, det är kul när det händer något och jag känner att jag har en uppgift att fylla. Matte blir så nöjd och glad och vi jobbar jättebra ihop som ett team liksom. Det verkar som alla cairnarna på kursen tycker som jag, för alla var jätteduktiga och såg ut att ha tränat bra med sina personer - kontakten mellan ekipagen var kanon! Till och med Milton och Otto kämpade och var uppmärksamma - trots att Molly höglöpte. Milton som vet vad det handlar om gick och smågnydde men lyssnade ändå bra på alla kommandon. När alla moment var utförda fick alla priser. Jag fick diplom och godis och kursledarna fick blommor. De behövde nog också ett pris - så kanske de håller en ny kurs för oss till hösten. Åtminstone min matte behöver en kurs då och då för att hålla sig på rätt spår - hon blir lätt lite tråkig annars och kan göra direkta fel. Eftersom jag är första hunden i familjen behövs lite inspiration och hjälp på traven - och jag gillar att gå på kurs med kompisar. Nu ska vi fortsätta träna hemma och bli ännu bättre. Matte säger att jag faktiskt är ganska lättlärd...och så ser hon lite förvånad ut - som om hon inte riktigt trodde på det. Jodu matte - man får inte förväxla envis och enveten med att inte kunna eller vilja - det tror jag faktiskt att hon har lärt sig nu!
Jojo, även en cairn kan lära sig - det säger både Carina och Ann-Christine som har varit kursledare och instruktör. Matte är eld och lågor och tänker att lydnadsklass är nog något för oss (hon får lätt storhetsvansinne den kära matte...) - njaaa tänker jag - rallylydnad verkar vara mer i min smak. Carinas dotter och hennes hund, som är en pumi, hade en liten uppvisning hur rallylydnad går till - det verkar jättekul. Det händer något hela tiden och man jobbar verkligen som ett lag.
En rolig grej hände; när de var klara med banan sprang de ut och mot oss - då spände alla vi cairnar upp oss och skällde. Är man inte cairn så blir man utskälld! Carina kallade oss "rasister". Kan vi rå för att vi är bäst?! Ha ha ha! Nä, nu ska jag inte vara dum - jag är bara lite avundsjuk, jag vill också kunna. Kan du genast anmäla oss till en sådan kurs matte?

måndag 26 maj 2008

Trafikstockning!



I helgen var Jessica och Peter på besök från Stockholm, även Robert och Anna hängde med in till stan för att gå en promenad i city. Nicke ställde in för att leka med Vincent istället, så sammanlagt var det 6 personer och en hund som gav sig av i det vackra vädret. Vi drog genast iväg på asfalterade gator och trottoarer. Jag hatar att kissa på asfalt - det rinner ju runt tassarna så man blir blöt - så det gör jag bara inte. Jag väntar tills jag hittar gräs eller åtminstone grus. När det gäller nr2 så gör jag också det helst på gräs eller grus, men i värsta fall så går det med hårt underlag som asfalt. Man blir ju åtminstone inte blöt om tassarna...Nu inträffade "i värsta fall" - jag var bara tvungen att sätta mig och jag valde tydligen ingen bra plats...Gångbanan undvek jag, tänker ju på att folk ska gå där, och längs med trottoaren stod bilar parkerade så jag kunde inte gå ner där. Så när jag hittade en passage med vita, målade och stora streck, satte jag mig där och BAJSADE. Nu blev det fart på matte som först försökte få mig att flytta på min kropp - men nöden har ingen lag - satt Clova sitter, sen fick hon ställa sig så att hon skyddade mig och mina förehavanden. Eftersom jag inte är så hög över marken (29,5 cm) så var hon rädd för att jag inte skulle synas. Nu fick först en lyxig Merca stanna och bakom den köade det sen på...och de fick vänta på att jag skulle bli färdig och sen fipplade matte i ryggsäcken efter en påse att städa bort lämningarna så att inte bilarna behövde köra i kablarna. Det hela tog en liten stund men bilarna väntade snällt utan att tuta och vinkade när det var klart. Så kunde vi fortsätta promenaden och jag kände mig lätt och fin i kroppen utan trängande behov. Runt hela innerstan gick promenaden med stopp för fika på Ljunggrens - de har så goda räkmackor säger personerna - och jag fick ett ben.

På eftermiddagen åkte alla till Gråbo - morfar fyllde år - de bjöd på middag! Morfar är toppen - han förstår mig och mina behov! Han såg till att "tappa" en hel fläskkarréskiva. Då dög den inte till människoföda men till Clova passar den perfekt...Den togs upp för att svalna och bli trancherad i lagom stora bitar och sen serverades den på fat till mig. Bättre middag kan man ju inte få! Är det inte dags snart för mig att bli passad av mormor och morfar? - här får man så gott käk!

Igår var det sista cairnpromenaden för säsongen - synd tycker jag, för det är nog det roligaste som finns. Tänk att få springa lös i skogen med en massa goa kompisar. Igår sprang jag hela rundan med Tyra och Douglas och vi hittade på massa kul - som att bada i gyttjepölar. Helt nya mörka färger fick våra pälsar - mattar och hussar ylade och undrade om vi var tigerkakor eller grisar. När vi rastade så pratade Carina om hur viktigt det är att matte och husse är roliga att komma till vid inkallning - hon har verkligen fattat grejen! Min matte och husse är på god väg, godis, lek och övningar gör att det oftast är riktigt kul att komma fram - men så är det ju det här med kompisar...Om jag leker med kompisar är det svårt att vara roligare...men igår förvånade jag matte med att faktiskt komma några av gångerna som hon ropade. Det gäller att inte vara förutsägbar - nu kan hon få tro att cairnkursen har gjort nytta! Snart flyger nog nya tankar genom min skalle.
Det var ett väldigt bra område som vi gick i igår - hoppas att matte kör oss dit fler gånger.

Nu får jag se fram mot sista tillfället på cairnkursen och sen har matte anmält oss till viltspårskurs också - det skall bli spännande!

fredag 23 maj 2008

Märkliga djur

Det finns olika sorters djur - stora djur, små djur... och som på bilden, döda djur... och så finns det märkliga djur. Till avdelningen märkliga djur klassar jag igelkotten...
När jag häromkvällen var ute på sista kvällsrundan så passade jag på att smita ur halsbandet. Jag hörde nämligen hur det prasslade i buskarna och husse var inte beredd på min slingrande manöver. Fri som en fågel for jag iväg mot den prasslande lilla saken som nu tagit sig ut på gångvägen. En liten rund, kortbenad figur travade framför mig och jag sprang fram för att kolla läget - kanske ville den leka lite? En liten näsa och små plirande ögon kikade i min riktning och sen liksom försvann hela ansiktet...och den nu lilla bollen låg platt mot marken. Hmm måste undersökas...jag stack ner nosen mot varelsen - AJJJ - den gör ju ont!!! Vad är nu detta?! Den har ju hårda taggar över hela kroppen. Jag börjar springa runt runt taggbollen och skälla som en dåre - husse kommer springande för att få tyst på mig, det ekar mellan husen och klockan är halv tolv på kvällen. Inte helt populärt med ett högt och gällt skall vid den tiden - men vad sjutton - här har vi ju en liten filur som gjorde att jag fick ont i nosen! Om man inte får ge ifrån sig lite ljud då - när är det då befogat? "Ljud säger husse - oljud menar du väl". Kalla det vad du vill - jag har allt hört er personer säga och ropa många oljud när det gör ont på er också - så det så! Efter lite turer fram och tillbaka var jag tillbaka i koppel och drogs från platsen - fortfarande skällandes. Husse var sur och beklagade sig för matte när vi kom in.
Nästa kväll var jag och matte ute på sista rundan och nu såg jag den lilla taggbollen igen - mitt ute på min gräsmatta. Skällandet startades omedelbart och jag stretade i kopplet för att nå fram till djuret som jag nu vet heter igelkott. Den rullade genast ihop sig med taggarna utåt - vi avvaktade en bit därifrån och jag slutade med mitt skällande. Matte sa nämligen att igelkottar blir rädda om man är för burdus mot dem. Snart tittade den fram igen och började knata omkring och leta efter något ätbart. Jag låg så tyst och stilla och tittade bara - så kröp vi närmare men när den tyckte att vi kom för nära rullade den ihop sig igen. Jag och matte avvaktade och vi tänkte att om den är hungrig kanske den vill ha lite Frolic. Matte plockade fram och kastade ett par bitar - och se den blev intresserad och kröp genast till maten och började knapra i sig. Vi tittade på och tyckte att den var hemskt söt.
Så nu har vi alltid med oss några extra bitar Frolic och vatten på sista turen för kvällen - kanske kommer vår kompis igelkotten fram.

lördag 17 maj 2008

Alldeles vanlig vecka

har det varit...
Promenader i närområdet, hamnen, golfbanan, staden, Slottsskogen, "Ottopromenad", bus med lillhusse inne och ute, cairnkursen, lek med Alfred, bus med Ellen osv. Med andra ord en vanlig vecka i mitt liv. En skillnad är dock att mina personer är så stolta över min insats i helgen och gärna berättar om mina bedrifter för alla som vill lyssna. Särskilt matte tycker om att i detalj återge hela söndagen....
För egen del har ju inte självförtroendet försämrats direkt - svansen bärs ännu gladare och mina steg är spänstiga och framåt. Träffar jag okända hundar "blåser" jag upp mig ordentligt - kolla här får ni se en snygging!
Har förresten hittat en ny favoritposition där jag kan spana efter hundar att skälla på. På balkongen finns sköna stolar med mjuk dyna - där hoppar jag upp och har fantastisk utsikt både sittandes och liggandes. Det ekar så skönt mellan husen när jag ger skall - och så kommer matte farande med en väldans fart för att få tyst på mig - det är kul att se henne springa!!!
Det har blivit många koppelpromenader den här veckan, en gick i hamnen tillsammans med Ellen och hennes husse Lasse. Hon är så söt och följer efter mig hur jag än går och vill lukta på alla ställen som jag luktar på - jag tror att hon ser upp till mig lite grand. Vi fick leta godis på pelare och andra ställen. Personerna blev kaffesugna och fikade i solskenet på uteservering. Jag och Ellen kramades och brottades under borden. Helt plötsligt for matte upp och rusade ut från serveringen - det var morfar som kom åkandes, han skulle hämta några papper på ett kontor. Jag gillar morfar jättemycket och blev överlycklig när han kom och satte sig vid vårt bord - svansen går nästan urled av allt viftande. Jag och Ellen fortsatte att kramas och rulla runt - morfar tyckte att vi var jättegoa mot varandra.
På kvällen var det cairnkursen och jag fick prova att hoppa hinder - det var himla kul - hoppas att lillhusse snart vill gå en agilitykurs med mig. Jag tror jag har talang för hinderhoppning.
Jag har nog liite talang för lydnad också, men viljan matte - viljan! den måste du få fram hos mig. Upp med köttbullarna, falukorven, skinkan eller kyckling - då ordnar det sig med viljan. Lek och bus kan gå hem det också - men då finns risk för att jag blir så glad att jag blir okoncentrerad...

Promenad med Otto har vi också hunnit med - jag tycker fortfarande att han är vansinnigt stor och har så konstiga läten - men det går ganska bra att promenera tillsammans, speciellt när jag får gå lös. Då bestämmer jag hur nära jag vill gå...

Min familj spelar mycket golf. Jag följer ofta med på rundorna - om det skall jag berätta vid ett senare tillfälle.

måndag 12 maj 2008

Näst Bäst i Väst



...ja åtminstone i min åldersklass, junior 9-15 månader. Det är jag det!!!
Har liksom förstått att det varit något på gång för matte har varit mer målmedveten än någonsin.

För ett par veckor sedan köpte hon ett trimbord, på det har jag fått stå och visa upp mig, vi har varit på utställningsträning, jag "fintrimmades" av Charlotte, vi har tränat på att gå fint i koppel, att jag ska ha bra kontakt med matte och så "stå". Matte har förberett oss så gott hon har kunnat och fått goda råd på vägen av både Charlotte och Åsa Massleberg.

Den stora dagen var inne...Efter en lite längre bilfärd lastades jag ut på Saltemads camping i Borås och här var det riggat för utställning.
Bäst i Väst - så hette utställningen.
Massor av cairnar var på området - alla fintrimmade,välkammade och fluffade för dagen. Jag var också i Charlottes tält för en sista handpåläggning. Nu fanns det ju inte så mycket att fluffa till på mig, jag är ju väldigt kortpälsad mot vad man borde vara på utställning, men håret blev tuperat i alla fall.

Så började hela tillställningen med valparna och sen var det dags för hanarna. Jag begriper inte hur domaren kan välja ut den som är finast enligt rasstandarden - vi är ju skitsnygga allihop! Efter det var domaren lite trött och hungrig så det blev en paus innan det var dags för oss tikar. Vi passade också på att äta lite och jag vilade en stund i buren som matte placerat i skuggan under ett träd - rätt skönt med eget krypin.

Nu var matte rätt nervös, tror att hon skämdes lite för att jag hade så kort päls och frågade nog sig själv varför hon hade anmält mig, hörde att hon sa till lillhusse att vi fick räkna med att komma sist eftersom pälsen är så viktig. Han var nämligen sugen på Ballerinakex och det fick man om man kom på prisplats. Matte visste att två hundar skulle bli utan pris och trodde att jag skulle bli en av dem...Vad tror hon om mig egentligen?! Jag ska min själ visa henne!!!

Så fick jag på mig utställningskopplet och travade glatt in i ringen. Uppställning med alla 7 hundarna på rad. Jag ställde mig snyggt och tittade upp på matte - svansen upp!

Domaren gick runt och gjorde sig ett första intryck av oss juniortikar. Matte började se lite stolt ut...Trav runt i ringen på led - jag sprang så fint, så fint - kikade upp på matte och brydde mig inte alls om de andra hundarna - bara fokus på matte...undrar om det är köttbulle eller kassler hon har i handen...köttbulle var det visst...mmm...sen fick jag vänta lite innan det var min tur på bordet för en closeup. Domaren kollade mina tänder och bett, kände på kroppen och pälsen, tittade på vinklar och mått. Lite närgånget tycker jag nog att det var, men jag fann mig snällt i okulärbesiktningen. Så ville hon kolla mina rörelser mer noggrannt och jag tog fram min bästa trav samtidigt som jag kollade på matte så ofta jag kunde. Så sa hon tack och vi ställde upp oss för beskådan samtidigt som hon dikterade kritiken. Matte såg vid det här laget ut som en stolt och glad tupp - har ju sagt att det är lätt att glädja den tanten - och jag sträckte fint på mig. Helt fokuserad på matte som då och då stack till mig en bit kassler eller köttbulle. Så var det klart och matte var superglad och nöjd över min insats - fick till och med bära gröna grodan ut ur ringen!

När alla hundar var bedömda fick vi ställa upp oss igen för en sista översyn och då passade jag på att spela ut mitt sista kort - flirta lite med domaren - vilket många av de andra hundarna glömde som ni kan se på bilden överst. Och visst hjälpte det...för nu hade domaren bestämt sig...hörde hur hon tackade någon hund bakom mig som inte blev placerad och sen var det dags för 5:e plats - inte Clova...4:e - inte Clova...3:e - inte Clova...jösses nu var det bara två hundar kvar! Hurra jag blev placerad som 2:a - näst bäst i väst! Vad säger du nu matte?! Räkna aldrig bort liten Clova! Med eller utan päls är jag sketasnygg!!!
Nicke fick sina Ballerinakex och jag fick dessutom Hederspris - en snygg lila rosett! Tänk vad man kan ordna...Husse fotograferade hela eventet - kanske kommer fler bilder ut på bloggen vad det lider. Hela familjen var så stolta över min insats.
En gång till fick jag gå in i ringen - skulle tävla om bästa tik, alla kategorier. Nu var det de vuxna tikarna som drog det längsta strået och placerade sig på prisplats, men vad gör väl det - vi juniorer blir stora vi också - då skall vi sopa banan!


torsdag 8 maj 2008

Hockeyvovve


Jag hör många vuxna personer, lite kärvänligt, säga att det kräver mycket tid och engagemang att vara hockeymamma eller hockeypappa. De låter lite stolta när de säger det - de tycker nog att deras son (har upptäckt att det är mest killar som spelar hockey) är väldigt duktig iskrigare. Min matte och husse är inget undantag - de tycker att det är roligt att hänga med och hjälpa till och se hur Nicke utvecklas och bli allt mer duktig och bättre på alla moment. Hockeyförälder är ett vanligt och vedertaget begrepp men.....
Är det någon som har hört talas om hockeyvovve???!
Näh - tänkte väl det...men det är just precis vad jag är. Och visst är jag också stolt över Nickes framgångar på rinken och fina utveckling. Hundhjärtat klappar för Bäcken HC team 96 i första hand och för Frölunda Indians i andra hand.

Jag är ofta med i ishallarna och kollar på träningar och matcher. Tyvärr är det många hallar som jag inte får komma med in i, men ibland så smugglar matte och husse in mig ändå. Då är jag så tyst och väluppfostrad så jag inte märks och kanske får jag något gott att tugga på när jag tröttnar på det som pågår på isen.
Jag tycker att det som pågår på isen verkar väldigt kul - en enda stor busig kamp om en liten svart platt grunka som glider omkring och alla jagar och sen försöker passa till varandra och få in i mål. Kampen om den lilla svarta grejen är het och innehåller allt en cairnkamp skall innehålla. Jaga och jagas, knuffas och brottas, solokörningar och teamarbete, köra fram och tillbaka, runt runt och fintas hit och dit, tuffa tag och inga filmningar....precis som vi cairnar gör i våra buslekar. Och så en eller flera domare som avbryter om det blir för tufft - precis som våra personer gör när vi blir för heta. Enda skillnaden som jag ser det är att i hockey går allt ut på att göra fler mål än motståndaren...undrar om jag kan införa något som liknar det i cairnklubben....
Nu senaste helgen var jag och matte uppe med Nicke i Skara på NHL-camp. Alla Bäckenkillarna var fördelade i olika lag tillsammans med spelare från Skara, Tibro, Mariestad och Skövde. Nicke hamnade i lag Atlanta. De spelade jättebra och blev trea i hela turneringen utav fem lag. Bodde och sov gjorde de i en skola - alla killarna verkade ha jättekul.
Jag och matte bodde på vandrarhem - det var rätt bra det också. Men jag begriper mig inte på matte...hon var så stressad och värre hönsmamma än vanligt. Hon tänkte att det kanske skulle bli problem med sovandet - fattar inget! Det var ju Nicke som var tvungen att sova utan mig, ensam i skolan på luftmadrass och det fixade han galant - matte fick ju sova med mig och i en säng och så var HON vaken jättemånga gånger på natten. Visst är hon bra löjlig??




måndag 5 maj 2008

Saga

Så heter min nya favoritkompis! och hon är ingen hund utan en person. Kul att man kan ha bra kompisar som inte är hundar. Här kan ni se hur jag är ute och går med Saga, visst har hon talang?! Hon lekte med mig nästan hela Valborgskvällen och en stor del av dagen efter också. Nu längtar jag ännu mer till Danmark och sommaren, för då ska Saga och hennes familj med till Danmark. Åhh vad många som kan busa med mig då. När den ena blir trött kan den andra ta vid...Hoppas att jag träffar Saga snart igen - då ska jag träna henne mer - hon skulle bli en jätteduktig lillmatte till en hund!