lördag 25 juli 2009

Vuxenpoäng del 2

Jösses vad det var svårt att få till bilden...Det gick så många dagar att det var lika bra att starta ett nytt inlägg...Nu är den dock på plats och jag kan berätta.

När man är liten är det mycket som man inte tycker om eller kanske är lite skraj för. Jag tyckte t.ex inte alls om sill eller svamp. På midsommar förra året trillade det ner sillbitar och jag smakade men spottade genast ut dem igen - riktigt blää var det faktiskt. Likadant var det med kantareller som jag och matte plockade. Vare sig de var råa eller tillagade på allehanda delikata sätt ratade jag dem.
Nu när jag är vuxen dam tycker jag att sill är riktigt delikat och äter det med glädje om jag kommer åt. Matte säger att det ger vuxenpoäng. De flesta barn gillar inte heller sill, men när de vuxit upp uppskattar många sill och potatis.
Svamp har jag dock inte börjat uppskatta ännu...den spottar jag fortfarande ut...Lite barnslig måste man ju få vara.

Nu till bilden...

När man är liten finns det mycket som man kan tycka är lite läskigt. Jag t.ex tyckte att det var riktigt jobbigt att klippa klorna. Matte tyckte att det var helt onödigt att bråka med mig hemma och skapa en taskig relation över en så vanlig sak som kloklippning. Hon fick kontakt med en kanontjej som heter Karin. Karin klippte klor i en djurbutik i Gråbo, Gunillas djurtillbehör, varannan vecka.
Karin är expert på vovvar. Hon har en ca 2 km lång meritlista på alla kurser och utbildningar som hon har i bagaget. Hon håller också själv i en hel hög med kurser, föreläsningar och tar emot privatelever i alla möjliga och omöjliga delar som handlar om hundar. Hennes egna hundar är utbildade för allt möjligt. T.ex i försvarets tjänst - det är inte dåligt det.
Nu började matte gå till henne för att få mina klor klippta utan krusiduller. Matte ville inte att vi skulle förstora upp det här med kloklippning till något oöverstigligt. Nu var det gjort på ett par minuter...matte höll och Karin klippte...och jag fick godis efteråt för att jag var duktig. Inget sprattel eller panikkastande åt ena eller andra hållet...matte behövde inte duscha efteråt...Det var verkligen ett lyckat drag.
Vid ett av tillfällena när vi var och klippte klorna var det en fotograf där och tog kort. Hon frågade matte om det gick bra att ta kort på oss och matte sa ja. Tänkte inte mer på det.

Nu har jag ju blivit vuxen och vi har slutat gå till Karin för länge sedan. Vuxenpoäng! Jag är numera jätteduktig och sitter respektive står när matte snabbt och snyggt klipper mina klor.

Min matte tycker om att köpa böcker som handlar om hundar. Hon kan nog snart öppna bibliotek...Nu senast köpte hon en bok som heter "Hundars rädsla och aggressioner" av Ingrid Tapper. Satt på kvällen och bläddrade i den...tittade på de olika bilderna och kapitlena. Helt plötsligt blir hon glad. Där är ju en bild på en cairnterrier. Det är ju alltid roligt...och vad lik den är Clova när hon var liten, tänker hon sedan...Så tittar hon mer noga på bilden och ser sig själv med liten Clova i famnen! Det är ju Clova och matte på bilden! Texten under berättar att; för en del hundar kan kloklippning vara en obekväm situation. Hela jag bekräftar just precis det...

Snacka om märkligt va?! Det var bara en slump att matte köpte just den boken där lilla jag var med på bild. Själv undrar jag om det verkligen är en slump. Jag menar...har ju redan varit med som omslagsflicka på alla cairnars favvoblaska "Cairnbladet". Kanske är det något speciellt med just mig...liksom bara råkar fastna på bild i situationer som leder till publicitet...storhetsvansinne....

torsdag 23 juli 2009

Vuxenpoäng

...texten kommer om någon dag eller två...
Det är nämligen lite svårt med tekniken i stugan...Den nya Mac:en funkar inte att ta emot mattes kort från mobilkameran och den används ju flitigt.
Alltså får man lägga in bilder lite när man kommer åt och andra bilder får komma in när man har tillgång till rätt programvara...Det betyder att vissa bilder kommer in dag ett och andra i samma inlägg kommer först senare. Och jag som trodde på husse när han sa att Mac var det bästa och hetaste på marknaden.
Att det skall behöva vara så krångligt att få sätta sina tankar på pränt.

fredag 17 juli 2009

Clova, Clova liten...


...rulla sig i skiten...
Ho, ho vad det är härligt att bo på landet! Här finns så mycket djur...och djur har naturbehov...många korvar och små kulor finns både här och där i naturen. I olika format, storlek och konsistens. Rykande färskt eller gammalt och lite torrare. Alla sorter luktar och smakar olika. Jag kan ofta vädra mig till "skiten" på långt håll. Matte begriper inte hur lätt jag nosar upp allt, som hon tycker, äckelpäckel.
Vaddå äckelpäckel!!! Vissa saker är ju rena delikatesser! Och om jag inte känner för att äta det så rullar jag mig omsorgsfullt och noga så att så mycket som möjligt sätter sig i pälsen.
Jag har en speciell teknik att först snabbt doppa ner halsen lite på tvären och gnugga in det på bröstkorgen och halsen. Därefter välter jag över på rygg och fortsätter ingnidningen noggrannt över så stor del av ryggen som det räcker till. Snabb är jag också. Ena stunden står jag fridfullt och nosar för att i nästa sekund "kasta" mig ner i härligheten.
Tyvärr uppskattar inte personerna dessa lukter överhuvudtaget... De känner nästan genast när jag har varit igång. Rynkar på näsan och gnyr och gnäller över sin trollpacka till hund. Säger att jag inte sätter en endaste tass inne i stugan innan jag är sanerad. Och så åker man in i duschen i raketfart...
Det har blivit duschen många gånger den här sommaren...Det får till följd att fästingmedlet duschas bort och behandlingen med Exspot måste göras om med mycket högre intervall än vad som borde behövas. Matte har försökt förklara för mig att det är ett nervgift. Att hon inte gillar att behöva ta på mig det så ofta. Jag måste erkänna att jag inte riktigt fattar att det skulle kunna vara farligt. Men matte säger att hon är rädd om mig och också tänker på miljön. Tror jag får svårt att ta till mig det...jag lär fortsätta rulla mig så ofta jag kommer åt.
Jag är inte ensam om detta, Ellen gillar också "skit"... Häromdagen hittade jag en riktigt mjuk och fin färsking. Jag startade rullandet direkt. Matte fick syn på mig och röt med värsta basrösten att jag skulle sluta. Jag steg upp och matte var precis på väg fram för att plocka upp kattbajset när Ellen smet emellan och käkade upp resterna. Så var det klart...städat och fint...och mumma i pälsen... Ellens matte, Jenny och min matte bara skakade på huvudena och ylade om att det fanns två cairnar till salu i Skårtorp.
Jag vet att de inte menar något med det. Men jag åkte så klart in i duschen igen och Ellen fick inte pussa någon på hela dagen...Vilket öde det var, för en pussgurka som henne.

måndag 13 juli 2009

Vilken helg!

Hej där! Här är jag på utställning igen.
Matte ger sig inte...nu var det återigen chans till att skaffa sig en 1:a i bedömning. Två chanser till och med. Utställningarna i Tvååker höll på i två dagar och matte hade anmält mig till båda.

Charlotte hjälper matte att klargöra mig och fluffa håret på ett bra sätt. Det gäller att få fram det alerta cairnuttrycket och samtidigt inte styla för mycket...Jag blir så snygg så snygg. Det tycker i alla fall matte. Hoppas att domaren tycker det också.
Så är det dags att ställa upp sig för att domaren skall få se alla tikarna i öppenklassen. Oj - det blev alldeles fullt i ringen. På fredagen var vi 15 tikar tror jag och på lördagen var det 19 anmälda. Hur skall detta gå...så många att studera...det kan inte vara lätt att vara domare. Sammanlagt var det ca 50 cairnar på fredagen och ca 60 på lördagen som skulle bedömmas.
Vad tror du matte? Står jag bra så här? Fin kontakt och svansen är uppe. Måste ju bli bra...
När den inledande uppställningen och trav i ringen är avklarad så blir det till att vänta på sin tur för enskild bedömning. Vad tror du matte? Dröjer det länge?
Dags för okulärbesiktning. Här står jag snällt på bordet och domaren kikar på kroppen...mmm..."bra kropp, level topline, välbalanserad och välmusklad" var några av orden som hon dikterade. Även domaren på fredagen tyckte om min uppenbarelse. Han skrev t.ex excellent bitch med bra proportioner.
Trav i trekant, enskilt ekipage, stod härnäst på programmet. Hej husse! Är jag snygg så här?
Efter uppställning framför domaren skrivs kritiken färdigt. Och så kommer plastbandet...Se så glad matte är! Det blev rött plastband både på fredagen och lördagen. Tänka sig...
Så var man med i konkurrensen i öppenklassen...nu gäller det att stå snyggt och se charmig och alert ut...
Wow...jag lyckades erövra ett CK igen på fredagen! Blev placerad som 4:a i öppenklassen och fick tävla vidare i bästa tikklass. Väl i den klassen räckte jag inte till för någon placering, men bara känslan att gå in med vovvar som är champions eller erövrat cert är härlig. Vi är liksom med på banan...jag och matte...två amatörer. På lördagen blev det ingen placering, men kritiken var ju jättefin även då.
Ja vilken helg vi har haft...en sådan framgång kunde matte aldrig tro att vi skulle få. Nu har matte uppnåt sitt mål, att få tre 1:or på officiell utställning. Nu har jag ju fyra, varav två med CK. Det kommer nog ändå att bli en och annan utställning i framtiden - det är ju jättekul.

Matte rullar hem alla prylar igen. Nu dröjer det ett tag innan det blir utställning igen. Det finns nämligen ytterligare en fas i den här tikens cykel...nämligen "tappa pälsen fläckvis fasen"... och den har redan börjat...

onsdag 8 juli 2009

The bitch and the pussgurka

Vi tikar har det inte lätt...Under en rätt så lång tid är vi busiga och spralliga precis hela tiden. Ständigt på lekhumör och med en glimt i ögat som lovar oväntade och spännande händelser som krydda i tillvaron. Personerna har fullt sjå att hänga med i svängarna. Livet leker och jag är utåtriktad, lekfull och snäll mot mina kompisar.
Så kommer man till löpet och den lilla vovven får plötsligt ett jätteego! Störst, bäst och vackrast. Hoppas att världen och alla snygga killar är redo för här kommer Clova! Ständigt på ragg efter drömkillen, spanar och luktar jag mig runt i tillvaron. Fortfarande är jag snäll mot mina kompisar och på bushumör mest hela tiden, men som sagt...hur skall jag komma i kontakt med en snygg grabb och hur sjutton blir man av med matte?!
Så inträffar skendräktigheten (eftersom jag inte lyckades träffa en karl på tu man hand) och den påverkar mig rätt så mycket faktiskt. Jag går nog genom i princip alla faser som en äkta dräktig tik gör. Jag blir lite lågmäld och eftertänksam, även om jag fortfarande gärna är med på bus. Jag får perioder med illamående på morgonen och dålig aptit i samband med det. I slutet är jag trött och har ingen större lust till varken lek eller promenader. Nu börjar jag också bli lite bitchig mot mina vänner...
Min bästa kompis Ellen blir då lite undrande över mitt beteende och för att försöka kompensera mitt lite sämre humör och ställa allt till rätta igen blir hon en riktig pussgurka. Hon pussar mig, men framförallt pussar hon mina personer. Det är som om hon skall försöka släta över mitt uppförande. Jag blir bara irriterad och snäser ordentligt åt henne. Låt bli min lillhusse!!! Då blir alla arga på mig! Va! Jag har ju bara sagt åt Ellen att låta min lillhusse vara ifred. Min lillhusse pussar JAG!
Till sist kommer det en knepig fas...Helt plötsligt blir jag ruskigt orolig och får ont i magen. Sprang omkring hela natten i stugan den här gången. Hade väldigt svårt att komma till ro. Först fram på morgonkvisten kunde jag somna ordentligt. När matte kollade mig på morgonen såg hon att jag hade lite flytningar och lite svullna juver. Matte satte genast in Galastop. Fram på kvällen började det komma lite mjölk. Nästa morgon hade jag en hel del mjölk. Det känns verkligen som om jag har fått en hög med valpar och att någon har gömt undan dem. Jag tillbringar nätterna med att leta efter dem. Varje gång som jag gått runt stugan och försäkrat mig om att det inte finns några valpar hoppar jag upp i sängen igen för att försöka sova. Bara för att några minuter senare bli osäker igen och ta ett nytt varv.
Maten äter jag inte, har ingen matlust, men jag vaktar på den...ska ha den när det blir sämre tider och valparna behöver den. Om jag får ett smaskigt ben går jag genast ut i trädgården och gräver ner det. Kan också vara bra att ha sen. Eftersom jag har så mycket att vakta är jag vid det här laget ordentligt bitchig. Ellen, den stackaren, får sig en skrapa både nu och då...vilket får henne att bli ännu mer pussgurka...
Efter några dagar försvinner de här konstiga symptomerna och jag blir mig själv igen. The bitch är återigen den underbara, busiga och roliga Clova. The pussgurka tror jag dock består. Ellen är nämligen en superglad och supersocial vovve. Hon är också min bästa kompis och jag är glad att hon har överseende med mig när jag är lite annorlunda...leken oss emellan startar direkt när jag är normal igen - inga sura miner alls.
Åh vad livet är toppen!

lördag 4 juli 2009

Nu så!!!

On line! Jomenvisst! Mina personer gick med på mina krav till slut. Ny fungerade dator med internetuppkoppling är nu installerad i stugan. Nu ligger jag jämnsides med Ellen igen. Statusjakten stugorna emellan är lika och min blogg är på gång igen...

Trodde jag ja...

Det fungerade ett par timmar sen la kopplingen till nätet av och det blev tyst i rutan...
Jag blev galen, Nicke blev galen, matte var skogstokig men allra argast var husse! Ett helt gäng på Telenors kontor har nu fått sig ett och annat ord till livs, helt korrekt anser jag, deras sätt att hantera detta ärendet har varit fullständigt inkompetent.
Nu hoppas jag dock att vi verkligen är ordentligt förankrade på det mobila bredbandet. Då skall det kunna bli en och annan rad från mig även under sommaren.
Nu väntar jag bara på att husse skall få in lite bilder i datorn så det blir lite trevligt att titta på till texten. Den här bilden har jag fått låna av Ellens husse i brist på egentagna. Jag ligger och lurpassar i väntan på att bredbandet skall fungera.