Vuxenpoäng del 2

Jösses vad det var svårt att få till bilden...Det gick så många dagar att det var lika bra att starta ett nytt inlägg...Nu är den dock på plats och jag kan berätta.

När man är liten är det mycket som man inte tycker om eller kanske är lite skraj för. Jag tyckte t.ex inte alls om sill eller svamp. På midsommar förra året trillade det ner sillbitar och jag smakade men spottade genast ut dem igen - riktigt blää var det faktiskt. Likadant var det med kantareller som jag och matte plockade. Vare sig de var råa eller tillagade på allehanda delikata sätt ratade jag dem.
Nu när jag är vuxen dam tycker jag att sill är riktigt delikat och äter det med glädje om jag kommer åt. Matte säger att det ger vuxenpoäng. De flesta barn gillar inte heller sill, men när de vuxit upp uppskattar många sill och potatis.
Svamp har jag dock inte börjat uppskatta ännu...den spottar jag fortfarande ut...Lite barnslig måste man ju få vara.

Nu till bilden...

När man är liten finns det mycket som man kan tycka är lite läskigt. Jag t.ex tyckte att det var riktigt jobbigt att klippa klorna. Matte tyckte att det var helt onödigt att bråka med mig hemma och skapa en taskig relation över en så vanlig sak som kloklippning. Hon fick kontakt med en kanontjej som heter Karin. Karin klippte klor i en djurbutik i Gråbo, Gunillas djurtillbehör, varannan vecka.
Karin är expert på vovvar. Hon har en ca 2 km lång meritlista på alla kurser och utbildningar som hon har i bagaget. Hon håller också själv i en hel hög med kurser, föreläsningar och tar emot privatelever i alla möjliga och omöjliga delar som handlar om hundar. Hennes egna hundar är utbildade för allt möjligt. T.ex i försvarets tjänst - det är inte dåligt det.
Nu började matte gå till henne för att få mina klor klippta utan krusiduller. Matte ville inte att vi skulle förstora upp det här med kloklippning till något oöverstigligt. Nu var det gjort på ett par minuter...matte höll och Karin klippte...och jag fick godis efteråt för att jag var duktig. Inget sprattel eller panikkastande åt ena eller andra hållet...matte behövde inte duscha efteråt...Det var verkligen ett lyckat drag.
Vid ett av tillfällena när vi var och klippte klorna var det en fotograf där och tog kort. Hon frågade matte om det gick bra att ta kort på oss och matte sa ja. Tänkte inte mer på det.

Nu har jag ju blivit vuxen och vi har slutat gå till Karin för länge sedan. Vuxenpoäng! Jag är numera jätteduktig och sitter respektive står när matte snabbt och snyggt klipper mina klor.

Min matte tycker om att köpa böcker som handlar om hundar. Hon kan nog snart öppna bibliotek...Nu senast köpte hon en bok som heter "Hundars rädsla och aggressioner" av Ingrid Tapper. Satt på kvällen och bläddrade i den...tittade på de olika bilderna och kapitlena. Helt plötsligt blir hon glad. Där är ju en bild på en cairnterrier. Det är ju alltid roligt...och vad lik den är Clova när hon var liten, tänker hon sedan...Så tittar hon mer noga på bilden och ser sig själv med liten Clova i famnen! Det är ju Clova och matte på bilden! Texten under berättar att; för en del hundar kan kloklippning vara en obekväm situation. Hela jag bekräftar just precis det...

Snacka om märkligt va?! Det var bara en slump att matte köpte just den boken där lilla jag var med på bild. Själv undrar jag om det verkligen är en slump. Jag menar...har ju redan varit med som omslagsflicka på alla cairnars favvoblaska "Cairnbladet". Kanske är det något speciellt med just mig...liksom bara råkar fastna på bild i situationer som leder till publicitet...storhetsvansinne....