onsdag 31 december 2008

Vi spanar...




...efter det nya året!

Var kan det vara nånstans? Hur skall det bli?
Det är det som är spännande med framtiden - man vet inte vad som skall hända. Antagligen är det tur, för hade man vetat kanske man inte velat vara med. Eller också hade det varit svårt att hålla sig till tåls - allt beroende på om det skall bli bra eller dåliga upplevelser. Som tur är så är det sällan upplevelser och händelser av bara det ena slaget.
På hundars vis kan jag bara rekommendera att leva i nuet. Ta till vara på glädjen i vardagen. Lite snö på marken - rulla och busa. En råtta - jaga! En boll - leka! En cairnpromenad - spring med alla kompisar! Mysa med personerna i soffan. Gå på långpromenad med matte. Busa och leka med lillhusse. Väcka husse med blöta tassar och pussar på morgonen.
Ja ni ser - så mycket kul det finns att ta till vara på.


Nu rusar jag in mot år 2009...


GOTT NYTT ÅR!

lördag 27 december 2008

Toppenjul!

Julafton var verkligen en riktig höjdare. Redan på morgonen hade mina personer lagt paket under granen när jag kom upp. Jag spankulerade runt och nosade och läste på lapparna. Vips så försvann ett par paket upp på en hylla dit jag inte kunde nå - tusan också.
På eftermiddagen kom mormor, Jessica, Peter och Robert. Då lades ännu fler paket under och runt granen. Nu började det bli jättespännande och svårt att låta paketen vara ifred.
Men först skulle personerna dricka glögg, sen titta på Kalle Anka, dricka mer glögg, förbereda maten och slutligen äta maten. Jag förstår att alla små barn tycker att julafton är en enda lång väntan. Nicke är numera så stor att han tycker att det nästan är en trevlig väntan. Maten på julbordet är också god - han äter till och med en och annan sillbit. Jag gillar inte sill. Provade det på midsommarafton i somras - det tänker jag inte göra om!

Äntligen var det dags för julklappsutdelning! Jag hjälpte till att dela ut paket till mig själv. Läste och luktade mig noga fram till de som var mina.




Så där ja - då har jag hittat ett som det står Clova på. Nu gäller det att hitta ut från granen och paketen igen. Svårt att balansera bland alla paketen. En del vippar och välter. En del är mjuka och lite läskigt svampiga att sätta tassarna på. Andra är tunga och de vill man inte få över sig. Men jag är så säker på foten och bra på att balansera att jag klarar den här manövern hur bra som helst. Flera gånger.



När man väl har fått fatt i ett som det stod Clova på så gäller det att öppna det fort som sjutton - det luktar jättegott från det här paketet.

Lite klurigt när man inte har tummar, men tassar och mun funkar rätt bra det också. Men det fina presentpappret är ju förstås i småbitar...

Snart så är jag inne - åh vad det är spännande!


Jösses vilket smaskigt tuggben - med "musli" insprängt som smakar av apelsin - jag älskar clementiner och apelsiner.

Hoppas att de köpt fler sådana här - detta var ju hysteriskt gott och jag har att göra i flera timmar!


Vad mycket det är att stå i en sån här dag...Det är nästan så att man inte har tid att gå ut och kissa...

Här var det mer paket till Clova. En ny fårskinnsfäll - den ska jag lägga i favoritfåtöljen så det känns riktigt ombonat.


Vilken bra julafton det var... Det enda som saknades var morfar. Jag hade ju tänkt hjälpa honom att elda upp julklappspapprena och noga hålla koll på att han inte eldar upp några julklappar igen...




Puss på dig matte!

Skall alldeles strax tacka husse och lillhusse också. Åh Ellen måste jag också tacka - fick en rolig pipleksak av henne.

Och vet ni - jag fick en liten jultallrik också. Skinka, korv och köttbullar var det på den. Det lönade sig att vara snäll och låta granen stå orörd. Jag var ju redan lite inne på att låta granen vara ifred och när jag fick goda råd av cairnarna Ginny och Kola från Hipperdipps så stärkte det mitt beslut att avvakta "skogsröjningen".

Jag går bara fram då och då och puttar till några kulor med tassen eller nosen...

onsdag 24 december 2008

GOD JUL

Önskar Clova!

Granen står så grön och grann i stugan...hihi...
Personerna försöker nu övertala mig att den ska få fortsätta med det. Jag säger bara - övertyga mig!
Det heter ju GOD jul och det är bara upp till bevis - jag vill ha julmat jag också.
Matte påstår att det inte är bra för min mage med så mycket fet mat - men deras då?! Är det så mycket bättre för deras magar då? Skulle inte tro det...min mage däremot klarar det mesta anser jag. Om jag bara låter bli staniolpappret och presentsnörena - och jag har ingen tanke på att käka upp så konstiga saker - så ska det nog gå bra. Staniolpapper har jag ju redan provat - visserligen med ost i - men det blev man verkligen dålig i magen av.

Jag tindrar med ögonen...och jag har varit jättesnäll hela året...sopsorterat, tröstat, lärt mig en massa saker på kurs, varit modig, räddat personer, hjälpt lillhusse med läxorna, spårat, jagat (nähä - det tyckte inte matte var så bra - det hamnade tydligen på minuslistan...), visat tänderna och sprungit vackert i ringen, varit en stor källa till glädje - ja listan kan göras lång på allt gott jag gjort under året. Det borde ge utdelning en dag som idag...




Uj uj uj, vad svårt det är att välja...


Det gäller ju att ta en som ger bra effekt!


Åh andra sidan är det ju vackert med granen som lyser så grant och allt pynt som förgyller den - får fundera lite - den kanske får stå kvar som den är...Åtminstone ett tag...

Åtminstone tills jag ser om det gav något resultat att låta den vara ifred...

fredag 19 december 2008

Svar på tal!


Det här är vad jag kallar en snabb kontring. Fullständig spelvändning och matte ligger på golvet med hissad vit flagga.

Utvikningsbrud kallade hon mig...Mitt svar kommer diiirekt - OMSLAGSFLICKA! Och nu talar vi inte Vouge eller någon annan blaska, typ Sports Illustrated. Nä, vi talar om alla cairnars favorittidning - vi snackar Cairnbladet!

Och se - där på omslaget hittar vi mig - Clova! Det du matte - toppa det om du kan. Dessutom är en dag ur min blogg med inne i tidningen. Bilden med julgranskulan är från förra året när jag hjälpte till med att klä granen. Personerna var förutseende och hängde plastkulor längst ner - de vet att jag är galen i bollar och har våldsamt svårt att låta dem vara ifred. När jag drog i den här lyckades jag mer eller mindre välta granen. Nu vill de att jag ska lova att inte hjälpa till med granen i år. Det tänker jag inte alls lova - jag är faktiskt äldre och klokare nu... Jag funderar nog ut nåt nytt bus eller så lyckas jag välta granen helt i år. Tror bannemig att jag ska köra lite med personerna nu. Jag menar har man varit med i tidningen kan man väl uppföra sig lite som en diva? Kan du hämta en grisknorr matte? Jag ligger så gott här i favoritfåtöljen...och lite vatten kanske...Dessutom vill jag att ni rationaliserar bort alla regniga dagar! Måste det komma regn får det min skäl komma under natten. Så då var det bestämt - bra va?! Förresten kliar det lite på magen - är det nå´n som känner för uppdraget?

Oj då - matte halar flaggan igen...OK OK OK jag skippar väl divafasonerna då...

tisdag 16 december 2008

Men lilla Clova...


...säger matte och tittar nästan lite generad bort...

Ja, inte över den här bilden, utan vid ett tillfälle senare på promenaden - när vi fikade.

På den här bilden väntar jag bara in resten av gänget. Det var nämligen lussepromenad med Cairnterrierklubben - sista promenaden för i år. Jag längtar redan till nästa år! Idag gick den i Slottsskogen. Det gör den tydligen varje år, så det är tradition att se världens bästa kompisar ute på massvandring. Folk som möter oss ser så glada ut över att möta så glada och pigga hundar. Vi är ju charmiga till tusen. Man möter verkligen mycket människor en söndag i Slottsskogen. Man möter många hundar också - men inga är så goa som vi är! Gick t.ex förbi Berner Sennenklubben och de hundarna är ju bara oformligt stora tycker jag. Måste vara svårt att ha koll på en så stor och tung kropp...Frågar du däremot deras personer och de själva, får man antagligen kommentaren "Vad nu då - är det råttinvasion på gång?" Det är väl förresten bra att det finns många olika raser - då finns det säkert nån matte eller husse till varje vovve. En del vill ju, konstigt nog, ha andra raser än cairnterrier.




Här kan ni se några av mina kompisar på cairnpromenaden. Jag är utanför bild eftersom jag är angelägen om att vara först. Drar som värsta slädhunden fram matte till tätpositionen. Väl där är jag lugn och fin. Har koll på läget så att säga...

När vi hade gått runt Slottsskogen så var det dags för den obligatoriska fikan. Idag bjöds det på glögg och pepparkakor. Glögg klarar jag mig bra utan, men en pepparkaka vill jag allt ha. När vi nu stod och satt still kunde man ju spankulera runt och lägga in en stöt på de killar som jag är mest förtjust i. Matte säger att jag är killtokig. Men hallå matte! cairnhannar är ju så snygga! Allihopa är ju riktiga puddingar - men om man nu måste koncentrera sig på någon så har jag ju ett par favoriter. Allihop vet väl vid det här laget att latinokillen Bobby är något alldeles speciellt attraktiv i mina ögon - men det finns fler...
Elvis är också en riktig karl - lugn och trygg, snäll mot tjejer och säger ifrån mot andra killar - något att hålla i när det blåser ordentligt så att säga.



Puss i mungipan! Och lägg märke till min lilla tass som klappar lite på kinden - är det inte sött så säg!




Det var nu som matte sa orden "Men lilla Clova" och lite generad tittade bort. Hon har försökt få mig att vara lite mer diskret i min uppvaktning - tycker att man ska spela LITE svårflörtad i alla fall. När det gäller riktigt snygga karlar bryr jag mig inte, inte ens om regn och kyla - nä då hamnar jag gärna på marken med magen uppåt.
"Och hon är inte i närheten av löp", säger matte. Men, säger jag, det är så här det måste gå till när man inte kan prata. Och om jag skäller så blir ju matte irriterad - så varför klaga?



Utvikningsbrud...tja kanske är jag lite väl tydlig i mina signaler...men va sjutton - snygga karlar växer inte på träd!

lördag 13 december 2008

Luciamorgon



Vi var uppe tidigt i morse...Det var Lucia och jag trodde självklart att vi skulle lussa med glitter i håret och massor av tända ljus. Men har man en hockeyspelande lillhusse kan det hända att man är uppe tidigt av helt andra orsaker än de traditionella...Det var ju såklart träning på gång och eftersom jag ändå hade gått med upp så hängde jag med matte och lillhusse när de for iväg kvart i sju. Lämnade lillhusse på träningen kvart över sju och jag och matte var sen framme i Jonsered en stund senare. Tvärmörkt ute fortfarande...Vi satt kvar en liten stund i bilen men kvart i åtta bestämde vi oss för att ändå gå ut i mörkret - det skulle ju ljusna om en stund. Nu borde vi definitivt haft Luciakronor och tärneljus för i skogen var det alldeles svart. Matte kopplade loss mig men jag tycker att det är lite läskigt med den stora och mörka skogen så jag sprang inte långt från henne. Kollade noga bakåt hela tiden för att se att hon var med. Lite spännande är det också och det är kul att vara på sin vakt och speja hela tiden - jag har blykoll och matte kan känna sig helt trygg med att jag upptäcker om det kommer vilda djur.

Det hade kommit snö och ju högre upp i skogen vi kom ju mer låg det på marken - på höjderna var det helt vitt. Jag tycker jättemycket om snö. Det är kul att leka och rulla sig i. Hela världen ser annorlunda ut och det är spännande att gräva fram sånt som luktar under snön - det är som att öppna ett paket! När det hade ljusnat vågade jag mig längre från matte och rusade runt i den vita skogen. Halt var det - matte satte sig på rumpan två gånger - och jag kanade nerför och i kurvorna om farten var för hög. Efter en och en halv timma var vi tillbaka vid bilen och körde iväg för att hämta lillhusse efter träningen. Härlig morgon måste jag säga, trots att det var i tidigaste laget för min del...

Tidigare i veckan var jag och matte på lydnadskursen igen. Lika kul och lärorikt som vanligt. Tycker dock att det är jobbigt att behöva vänta på min tur. Många övningar gör vi liksom tillsammans och då är man aktiv hela tiden, då är jag uppmärksam och duktig. Men ibland måste man göra saker en och en och då blir det till att vänta. Jag är inte så duktig på att vänta...jag vill att det ska vara min tur hela tiden. Om vi t.ex övar på inkallning så är jag redo att komma till varje matte på varje inkallning - släpp loss mig bara! Hoppar vi över hinder så skuttar och småskäller jag av iver över att få hoppa jag med. Eftersom jag inte får det så pockar jag på uppmärksamhet av matte istället - "hallå! kan man få något gott då?!" Matte tycker att jag är lite jobbig - hon tycker att jag är värsta störsändaren i klassen. Men vaddå?! Jag vill ju så mycket och förresten är jag ett fantastiskt störmoment för de andra hundarna. Tänk vilken bra träning de får - kunna hålla koncentrationen på sina mattar trots att jag bär mig åt! Va?! Extra krydda och överkurs - borde nästan rendera lite extra godis åt mig...Förresten måste jag klaga lite på matte också. När vi skulle träna på att gå fot i rätt position var hon görtråkig på rösten, kroppshållningen talade inte heller om för mig att det här är roligt. Och inte fick jag godis i rätt läge heller...Jag strosade helt ointresserad efter matte, luktade och tittade på allt annat än henne. Det blev en helt annan sak när Ann-Christin tog mitt koppel och visade hur man kan få vovven allert och uppmärksam med kropp och röst. Jag trippade elegant med kanonkontakt bredvid henne. Där ser du matte - detta är kul!!! Matte bättrade sig på direkten - hon är faktiskt rätt lättlärd...

lördag 6 december 2008

Det dröjer



...nog inte många dagar nu - snart är Nicke fit for fight igen. Då ska vi ge järnet på gräsmattan igen.

Det visade sig att lillhusse var värre sjuk än vad vi trodde - han blev liksom inte bättre, utan sämre. Till slut tog matte med honom till människoveterinärerna på Östra och de tog en massa prover och röntgade lungorna på honom. Det var som matte och husse misstänkte - lunginflammation. Medicin blev utskrivet för att få bukt med sjukdomen. Medicin brukar vara jätteäckligt. Jag skyndade mig att berätta för lillhusse hur man kan krångla med den för att få godis och uppmärksamhet - han anammade det fullt ut. Matte blir nämligen lätt oroad när vi juniorer är sjuka. Helt desperat blir hon om det behövs medicin och det inte lyckas att få i oss den. Jag brukar köra knepen "vägra öppna munnen" eller "spotta ut skiten". Då kommer raskt leverpastejen eller köttbullarna fram - sen tar jag medicinen snällt. Lillhusse tyckte att han var lite för stor för de trixen - det går ju faktiskt att resonera om nyttan med medicinen med honom. Han körde ett grymt effektivt och helt vattentätt sätt att få matte till stadiet desperation. Tog medicinen och spydde sen upp den igen - voála - matte slet sitt hår! Jag tittade imponerad på lillhusse - så desperat har jag inte sett matte sen jag låg i chockliknande tillstånd efter operationen då jag blivit biten. Respekt! Nu kom sylt och goda såser fram för att få lillhusse att kunna få i sig medicinen samtidigt som matte hade fingrarna på telefonen till Östra - de hade sagt att det var nödvändigt att lägga in Nicke om han inte fick behålla medicin och vätska. Sylttricket funkade! och sakta sakta fick han i sig vätska också. Nu har det gått några dagar och lillhusse är mycket bättre - snart springer vi ikapp igen!

Körde förresten ett annat trick idag. Hur man får en hel spårvagnsdel för sig själv!

Vi åkte in till stan för att titta på Julstaden Göteborg med julgranskör och ljud-och ljusspelet på Götaplatsen bland annat. Det var rätt tråkigt att stå still så länge tyckte jag - kallt var det också - så jag var riktigt uppspelt när vi väl var på väg hem. När vi väntade på spårvagnen satte jag igång att småskälla för att få uppmärksamhet och godis - det var mycket folk som väntade på vagnen och de tittade ogillande på mig - då fick jag godis för att hålla tyst. Så kom vagnen och vi gick på. Mycket folk på vagnen också och jag tänkte att lyckades jag ute måste det bli succé inne i vagnen med mitt höga och gälla skall. Massor med godis till Clova! Nu hade dock matte fattat min taktik och gick inte på den längre. Husse och lillhusse också - de gick och satte sig på nästa säte och tittade bort. Matte tittade ut genom fönstret medans jag skällde...Då skrek en liten kille som satt med händerna för öronen "pappa jag står inte ut - kan vi inte flytta på oss" och så reste sig hela familjen på fyra personer och gick långt fram i vagnen. Jag blev så förvånad att jag tystnade - och fortfarande inget godis eller uppmärksamhet från matte. Bara en alldeles tom bakre del i spårvagnen - jag satt tyst resten av resan...som det kan bli...

tisdag 2 december 2008

Cairnrus och Clova är modig




Nu är det inte synd om mig längre...Resten av helgen blev betydligt roligare för min del och för mattes del också.
Visserligen ligger fortfarande hussarna raklånga men matte jobbade bara på nätterna och hade därför tid över för mina aktiviteter.
På lördagen började vi med en rolig promenad där jag fick springa lös och vi gjorde övningar och tränade moment från lydnadskursen. Mitt på dagen gick vi på julmarknad i Haga - jösses vad folk där var. Det gällde att hålla sig tätt intill matte så att ingen trampade på mig. Såg en del "småhundar" som blev burna runt av sina mattar eller hussar, men min matte sa att "så länge det inte är farligt får du gå själv Clova". Fixade jag kanonbra. Vi handlade några små tomtar och pepparkaksformar och matte drack saftglögg och så delade vi på pepparkakor. Pepparkakor är gott.
På söndagen stod matte fortfarande på benen när hon kom hem efter att ha jobbat natten. Hussarna fortfarande kass...Vi vilade bara lite på soffan tillsammans och sen bar det av på Cairnpromenad! Det är det roligast som finns! Även matte tycker att det är så roligt med dessa promenader, att jag tror hon skulle vara halvdöd innan vi ställer in en sådan. Idag gick den på Skräddarön ute i skärgården. Himla käckt ställe där även de värsta "rymmarna" som Disan kan springa lösa. Räknade inte hur många cairnar vi var, men vi var ett helt gäng som rusade runt och busade. Över stock och sten, klippor och trappor, sprang längs stranden och i skogen och flera av oss var i och badade fast det är vinter. Vinterbadare har man ju hört talas om och det var inte någon konst att skutta i för oss tuffingar. Vid fikat visade några av oss upp lite cirkuskonster. Milton visade hur man kan ha en godis PÅ nosen och sen kasta upp den i luften och fånga den med munnen och käka upp den - verkade hur kul som helst. Disan visade bl.a hur man kan rulla runt och hoppa upp på ryggen på sin matte. Kajsa visade t.ex "var är nosen". Jag visade hur vi gör "high five". Sen visade Kajsa även att hon hade koll på höger - ett riktigt flygledarämne enligt min matte...Det var fler hundar som visade upp olika konster men jag kommer inte ihåg allt. Till sist hade vi cairnrace men det blev lite rörigt med målgången så ingen vet vem som vann...
Trötta, glada och nöjda åkte vi hem till sjuklingarna igen.

Nu skall jag också berätta hur himla modig jag var idag.
Jag och matte var på promenad i Slottsskogen. Längre bort satt en Bassett och tittade längtansfullt mot mig. När vi närmade oss frågade hans husse om vi kunde hälsa och min matte sa att det var OK. Han tyckte tydligen att jag var väldigt söt, ville nosa och så. Jag var inte så imponerad över hans utseende - han var säkert snygg enligt sin modell - men jag är liksom inte lagd åt Bassettrasen, så jag var inte så imponerad. Matte har dock talat om för mig att man är artig och inte retar andra för deras utseende så jag höll mig väl med honom. När vi stod där och småpratade kom det fram en annan hund. Nu blev jag rädd och ynklig. Det var en ALASKAN MALAMUTE. Oj oj oj en sådan best igen - med rejäl käft och elaka tänder som kan bita en liten Clova illa. Jag gnydde som en liten valp med svansen mellan benen. Den här malamuten hette Molly och hon såg faktiskt inte elak ut, men jag har inte glömt hur illa en sådan hunds tänder gjorde mig när jag var 6 månader gammal. Jag stod längst ut i kopplet bakom matte medans hon förklarade för Mollys matte varför jag reagerade som jag gjorde. Mollys matte verkade mycket förstående. Så gick min matte fram till malamuten och började kela med henne - akta dig matte! hon är kanske farlig! Jag stod fortfarande en bit bakom - matte hade släppt kopplet. När jag nu såg hur snäll Molly verkade vara och att matte inte var ett dugg rädd så vågade jag mig fram. Stod till slut nos mot nos med en Alaskan Malamute och luktade på varandra! Vilken bedrift va?!
När vi sen gick därifrån sa matte att hon var så stolt över sin modiga lilla Clova! Jag var också stolt över mitt mod - tänka sig - nos mot nos...

lördag 29 november 2008

Är det ingen...




...som vill leka idag?!

Här står man och väntar på att någon ska ställa upp på min invit till kuligheter och så är det ingen som nappar.

Redan i går morse så låg husse plakat i sängen - feber, förkyld och hosta gjorde att man bara såg den röda näsan ovanför täcket i princip hela dagen - ingen lek alltså. Matte var hos hästen Otto och sen handlade hon en massa. Visserligen gick vi några promenader - men inget bus eller träning, fick inte ens springa lös och rasa av mig själv en stund. Hoppet stod till att lillhusse skulle komma hem från skolan - då blir det nog bus och lek! Det hoppet grusades så fort jag fick syn på lillhusse - han såg jättehängig ut. Hög feber, ont i huvudet och kroppen och så en massa hosta på det. Jag puttade på det gula benet - kanske orkade han följa med matte och mig ut för en stunds lek på gräsmattan? Han behövde ju inte springa så mycket kanske? Men nej, han fixade inte det sa han. Faktiskt ville han inte ens ha mina välkommenpussar - då är det illa. Det blev en ny promenad för mig med matte - en sån där tråkig runt kvarteret. Samma gamla lukter efter samma gamla hundar...

Sen ägnade sig matte åt att ta hand om hussarna en stund.
Jag provar med en leksak inne också - samma resultat - ingen vill leka med mig. Då är de nog sjuka på riktigt om de inte orkar leka lite inne. Nu tänkte man att matte kanske skulle ha lite tid över men då försvinner hon på tjejträff och lämnar mig ensam med sjuklingarna. Vad nu? Är det meningen att jag ska ta hand om dem? De låg i varsin hög i soffan och ojjade sig - var överhuvudtaget inte till någon nytta. Så låg de även när matte kom hem igen.



När lillhusse och husse till slut kommit ner i sängen, fullproppade med Alvedon och Ipren hade matte en liten stund över för mig.

Vi lekte på mattan och busade en stund. På sista turen för kvällen tränade vi på alla moment från lydnadskursen. Har väl sällan varit så uppmärksam - här gäller det att ta till vara på "smulorna" när personerna är krassliga eller roar sig själva med dammiddag. Tänk inte på mig inte...vad sa jag förresten?! Dammiddag - där hade ju jag passat in perfekt. Tjej vet jag att jag är och mat gillar jag jättemycket - nä nu blir jag nästan ännu mer irriterad!

Nu får man bara hoppas att matte håller sig på benen åtminstone till klockan 3 på söndag för då är det Cairnpromenad och den är nog slut vid den tiden...

torsdag 27 november 2008

Hockeysäsongen

...är i full gång. Det tränas flitigt flera gånger i veckan och så spelas det match på det.
I våras berättade jag ju att jag är en hockeyvovve och det har inte ändrats. Jag är fortfarande med och tittar på en hel del hockey. Jag för tur med mig - de vinner ofta när jag är på läktaren. Kanske är det så att mitt envisa och energifyllda temprament smittar av sig? Det är ju onekligen bra egenskaper när man är hockeyspelare säger matte.

Här kan ni se när jag och matte kollar in en match som Bäcken HC -96 spelar.
Tycker mig märka att spelet har utvecklats en hel del för killarna sen i våras - de spelar mer och mer som ETT lag. Förut var det mer solokörningar fram mot anfallszon och målet - nu spelar de pucken mer mellan varandra på vägen framåt. Teamarbetet gör att det skapas fler farligheter och målchanser varje match. Det börjar gå undan i skridskoåkningen också. Tror bannemig att jag har problem att hänga med om Nicke har griller på fötterna...som tur är har han ju inte det i det "civila" livet. På en vanlig gräsmatta är jag mycket snabbare!

Spelet böljar fram och tillbaka, men Bäcken HC-96 har ett litet övertag och vinner matchen. Heja Bäcken!









Men kolla åt andra hållet - där! - på ståplatsläktaren, där äter de korv med bröd.


Hallå! Kolla hitåt gott folk - här är en liten en som tycker jättemycket om korv!









Slick om nosen...är man avslöjad eller är man avslöjad?




Mums - är man söt maskot så finns det nästan alltid någon som bjuder på en bit korv...




Bäckens hockeyföräldrar känner ju mig och vet vad jag vill ha.




Men matte - hur skall alla andra veta vems maskot jag är?

söndag 23 november 2008

Förefaller outvecklad...

...ja ordagrant stod det "förefaller något outvecklad för sin ålder" i kritiken.

Det var ju dags för "riktig" utställning i Borås. Inte någon inofficiell där domaren tycker att man är fantastisk bara för att man har fyra ben, svans och öron som står upp (om de ska det). Nu skulle man få höra "sanningen" så att säga...
Då gäller det att träna på alla momenten och här ser ni hur jag tränar på bordet. Visa tänderna har vi också tränat på och det är jag ganska duktig på nu.

Jag och matte for iväg till ett snötäckt och kallt Borås. Vi hann leka en stund i snön innan utställningen och det är kul det. Man glider så härligt med tassarna. Därefter gick vi in i hallen och där var massor med hundar och ringar som man fick gå runt för att komma till ring nr 10 där jag skulle visas upp. Vi tittade på de andra cairnarna som ställdes ut och så vilade jag lite i buren. Oj så många snyggingar!
Så var det min tur bland unghundstikarna, 3 stycken kom till start och jag var först ut. Vi ställde upp och domaren gjorde sin första bedömning. Sen travade vi varvet runt ringen - det var lite halt på betonggolvet - men jag klarade det finfint. Min matte vet väl inte så mycket om hur just en cairn ska trava, men hon jämför mig med hur en häst travar när den är lösgjord, med bra övertramp, parallella hovar, driv i steget och då tycker hon att det ser bra ut. Lyftes sen upp på bordet där jag undersöktes noggrant. Kropp, huvud, vinklar, tänder och päls besiktigades innan det var dags för en ny vända i trav. Till sist var det uppställning och kritiken dikterades.
Måste säga att så här långt var min matte jättenöjd med min insats - jag var nöjd med hennes också. Hon höll i snöret på ett OK sätt och hade med rå oxfilé att muta mig med - tänkte att det kanske skulle göra susen för uppvisningen.
Så var kritiken färdig och det blev den där 2:an som matte befarade - inte mycket att säga om med tanke på att pälsen är neddragen. Men visst, lite besviken var hon - hade ju hoppats kunna läsa ut av protokollet att det var pälsen 2:an berodde på. Nu var det bara ett fåtal saker som domaren var nöjd med; "bra längd på kroppen", "bra lårbredd" och "bra pälskvalité men den är alltför kort för dagen". På minussidan fanns "nospartiet kunde vara kraftigare", ganska rakt vinklad fram" och så var det ju det här med "förefaller något outvecklad för sin ålder". Den var inte så kul den kommentaren - är man ett miffo eller?!

Vi tittade färdigt på utställningen - alltid lär man sig något, säger matte. Och när vi tänkte efter var vi trots allt nöjda med vår insats. Vi uppför oss båda som man ska i ringen och vi har fin kontakt med varandra. Det är bara det att vi är amatörer och lite naiva kanske. Matte klart färgad och subjektiv i sin inställning till min storhet - hennes Clova måste ju även domarna tycka är fin. Nu överlåter vi ringarna till proffsen och hittar på något annat kul tillsammans istället.






När vi kom hem hjälpte jag matte med disken - då blev hon så glad igen.

-Du är bäst Clova! Även om du inte passar in i rasstandarden så är du den goaste och sötaste i hela världen! sa matte.




...och snygg tänkte jag...

onsdag 19 november 2008

Johnny med jabben



Herregud! Satt på plats av en katt!! Som dessutom var en liten en, på bara 13 veckor, och som bestod av fyra långa ben och en lång svans. Det är så man skäms...

Direkt när jag kom hem gick jag lös på draken Elliot . Det är ofta honom jag tar ut eventuella aggressioner på eller när jag känner mig lite tillplattad. Jag tränade självförsvar, närkamper, karatesparkar, "dödens käftar" och tacklingar. Här gäller det att förbereda sig om man behöver tampas med Johnny med jabben igen.

Jag och matte åkte till Charlotte idag. Jag skulle trimmas och matte få råd om hur vi skall göra med utställningen i Borås. Från ena sidan ser jag riktigt snygg ut men från andra ser man tydligt hur jag tappat päls fläckvis efter skendräktigheten. Gemensamt beslutades att dra ner pälsen igen, för under växer det jättefint. Vi kommer att åka på utställningen i alla fall - jag är ju söt även utan päls och mina kvinnliga former kommer verkligen till sin rätt när man är så här lättklädd.

Och så var det så att Swebreezegänget hade blivit med katt också. Min erfarenhet av katter består av snälla nyfikna katter som man nos mot nos kan lukta på och bekanta sig med eller så springer de järnet och då jagar man för glatta livet. Något litet fightande monster hade jag aldrig stött på. Han såg så söt ut med sina långa ben och näpna ansikte att jag trodde det skulle vara en baggis att bli kompis med honom. Istället fick jag ducka för vänster och högerkrokar. Fräste gjorde han också. Här gäller det att backa, tänkte jag, och drog mig undan. När Charlotte visade en kulig råtta som lät så fort den rörde sig ville jag gärna vara med och leka. Men så länge Johnny lekte med den vågade jag inte...utan jag väntade tills han gick undan - då kunde jag undersöka den. Så fort han kom igen så drog jag mig undan...känner på mig att detta inte var riktigt cairnigt...skäms lite grand faktiskt...men hans klor såg förskräckligt vassa ut!

Så det var därför jag gick lös på Elliot - jag vill inte skämmas nästa gång igen - vad skall Bobby tänka då?!

lördag 15 november 2008

Lydnad i ösregn



Nej inte nu igen tänkte jag när matte började träna med mig. Det var sitt, ligg, stanna, sitt kvar, ligg kvar, fot om vartannat och det gäller att hålla tungan rätt i mun så man utför rätt övning till rätt kommando. Medans jag lite okoncentrerat gjorde vad matte sa till mig fladdrade tankarna iväg till i vintras när vi gick fortsättningskurs efter valpkursen...Det var ett elände det...mörkt, kallt, blåsigt och regnigt - en fullständigt normal göteborgsvinter med andra ord. Hur någon kan komma på att lägga en kurs med de förutsättningarna och tro att jag ska lära mig något är fullständigt obegripligt! Och hur matte kunde komma på idén att anmäla oss till den fattar jag inte än idag...Huvudsakliga sysselsättningen bestod i att ruska vattnet ur pälsen och det var inte varmt kan jag säga. De andra hundarna (ej cairnterriers...) gjorde väl någorlunda som det var tänkt men jag blåvägrade att lägga ner magen på blött och kallt underlag och sitta gjorde jag bara extremt korta sekunder. Sitt kvar var inte att tänka på. Ligg kvar?! Hahaha - skämtar du?! Så här i efterhand har jag kollat med en äkta champion, Giggs, och hon säger att det är varje cairnterriers rättighet att våga vägra plats i blöt väderlek. Så när jag nu insåg vart det lutade - kurs i vintertid - började jag smida planer på hur jag skulle komma undan.

När matte lastade in mig i bilen för transport till kursen var jag förberedd. Nu skulle jag göra matte uppmärksam på hur enveten jag kan vara - var beredd på att skämmas ordentligt för din ouppfostrade hund!

Vad hände tror ni? Jo det var Cairn i Väst med Ann-Christine som höll i kursen. Då är det ordning på torpet - de är ett tänkande gäng. Inomhushall var bokad. Varmt, ljust och rejält tilltagen yta att träna på - kan det bli bättre? Fick stoppa undan alla planer på protest och vi satte igång att träna. Helt plötsligt var jag jätteduktig på ligg kvar, sitt kvar, fot, hopp över hinder och allmän följsamhet i koppel. Nu kunde jag släppa tanken på att starta skyddsombudsverksamhet för cairnar som måste ligga på magen i regn och rusk...men bara så du vet det matte - jag kan sätta planen i verket när som helst...

måndag 10 november 2008

Vad hittar vi här?


Jo det kan man fråga sig. På den här bilden hittar vi ingenting - men senare då fann vi något oväntat!
Förra veckan passade jag och Ellen på att plocka med oss matte Kattis och Ellens husse Lasse på långpromenad runt Lilla Delsjön och fika i Bertilssons stuga. Det var en härlig höstdag - precis lagom varmt i solen så att man kunde springa riktigt mycket utan att bli svettig och sitta stilla och fika utan att frysa.
När vi började promenaden gick vi förbi några brukshundar som skulle arbeta i skogen med att leta personer, då fick vi gå kopplade för att inte störa. Så fort vi kommit förbi fick vi gå utan koppel och kunde börja dona med allt som är intressant i skogen. Springa, undersöka, nosa, äta, jaga om tillfälle ges, skutta på stenar, balansera, hoppa över diken och rulla sig i saker som luktar intressant. Och så förstås komma på inkallning och stå vid sidan om det kommer t.ex en cykel eller häst. Vi var så duktiga och personerna på så gott humör - tiden och kilometrarna flög iväg och plötsligt var vi framme vid stugan där vi skulle fika. Kaffe och leverpastejmacka åt min matte och jag fick smaka lite också. Lasse bjöd på köttbullebitar - mmm...Ellen och jag satt snällt och tittade bedjande för mera.
Så var det dags för att knata vidare. Nu hade vi fått ny energi och farten var hög. Jag visade Ellen hur breda diken jag kan hoppa över utan att bli blöt om tassarna och sen visade jag hur man kan bada i dem också. Ellen är inte så förtjust i vatten, så bada ville hon inte och hon får nog träna lite mer innan hon kan hoppa lika breda diken som jag. Jag sprang bredvid henne för att peppa henne (och hetsa lite också...) men hon valde att börja med lite smalare diken. Hon är rätt smart faktiskt - det gäller att bygga upp både förmågan och självförtroendet på samma gång.
När vi närmade oss slutet på promenaden saktade personerna ner på tempot - ville se om de kunde finna några snitslar eller annat som tydde på att brukshundsklubben fortfarande höll på med sitt. Jag och Ellen saktade INTE ner på tempot - definitivt inte när vi förstod att det var något på gång i skogen. Kunde känna lukten av folk och hundar lång väg. När våra personer blev varse samma sak och skulle kalla in oss var det försent. Vi letade upp personer på löpande band i skogen - hittade flera stycken faktiskt som låg och tryckte - tur för dem att vi hittade dem eftersom deras egna hundar tydligen inte gjort det. Nu stod det ett antal människor upp i skogen och viftade bort oss och tittade surt på våra personer för att vi förstört deras spårdag eller åtminstone en del av den. Kan vi hjälpa att vi är naturligt arbetande terriers? Deras väluppfostrade brukshundar hade ju inte hittat dem - då är det väl tur att jag och Ellen råkar komma förbi och rädda dem??!! Efter att ha blivit kopplade gick vi med högburna huvuden och svansen i topp därifrån.
När vi kom fram till bilen och matte skulle lyfta in mig i buren kände hon tyvärr att jag rullat mig i något djurs "nr2". Det blev duschen för mig direkt när vi kommit hem - synd på så fin parfym tycker jag...

Vi kommer på inkallning om vi är på rätt humör - nu är vi på rätt humör - hit med godiset matte!



Se så väluppfostrade vi ser ut att vara. Kan man som person önska sig nå´t mer? Ja det skulle väl vara att vi faktiskt VAR väluppfostrade då...men vi är ju söta!

tisdag 4 november 2008

Fullt ös medvetslös



är vad som gäller när jag och Ellen har roligt ihop!

I helgen träffades vi i stugorna och kunde busa loss i det vackra höstvädret. Vi har ju inte setts på ett par veckor så det var mycket bus och lek som skulle tas igen. Vi snodde varandras leksaker och sprang retsamt omkring med dem. Ingen av oss blir arg, vi vet att vi är kompisar och får låna varandras grejer. Det lustiga är att den som har grejen i munnen alltid är lite snabbare och jagas av den andre - undrar hur det går till...När vi tröttnat på att sno varandras grejer sprang vi bara omkring. Vi är grymt snabba och det är kul att mäta våra krafter - vi sporrar varandra till stordåd. Bäva månde vinthundarna - här kommer två cairnterriers och innan ni vet ordet av så har vi rundat er på kapplöpningsbanan. Då kan vi bli reklamhundar för snabba bredband och tjäna grova pengar. För pengarna vi tjänar ska jag köpa godis, grisknorrar och leksaker.

På måndagen jobbade husse och matte båda två och lillhusse gick i skolan - hur skulle det då gå med Clova? Vara själv i 7 timmar gick jag bara inte med på - det var allt i mesta laget tyckte jag och protesterade å det vildaste. Ni får faktiskt komma på en lösning! Och vilken lösning det blev! Ellens husse, Lasse, var hemma och jag kunde tillbringa dagen tillsammans med dem. Matte körde dit mig på morgonen. Ellen stod i fönstret och väntade på mig - jag kände mig jättevälkommen. Matte for iväg - hon var lite stressad eftersom jag tog eeextremt lång tid på mig för morgontoaletten - och jag hade en härlig dag tillsammans med Ellen och Lasse. Vi lekte och gick på långpromenad. Kul att gå med en kompis i staden också. Vi skötte oss utmärkt i kopplet även om vi helst hade sprungit lösa såklart. Men staden är lite farlig tycker personerna. Mycket trafik och människor som kanske inte vill bli nersprungna av två tokstollar som inte ser sig för ordentligt. Löjligt tycker jag - ja kanske inte det där med trafiken - men alltså; jag har full kontroll på alla mina fyra ben med tillhörande tassar - skall jag behöva lida för att inte människorna har koll på var de sätter sina två??!! Orättvist är vad det är...

När husse var klar med sin arbetsdag kom han och hämtade mig igen. Hoppas att personernas schema krockar snart igen - då kan jag vara på hunddagiset "Hedinos" i Johanneberg.

torsdag 30 oktober 2008

Man blir så trött



säger lillhusse, av att tillbringa fyra dagar i London. Man går och går och går, sen står man i kö en halvtimme eller så. Är kön till det man vill se eller uppleva längre än så, typ 1-2 timmar så går man igen...eller så åker man buss i snigelfart genom stan. Lillhusse berättade att de har jätteroliga bussar i London - tvåvåningsbussar där man kan sitta längst fram och ha kanonutsikt över hela världen. Där skulle jag också vilja sitta och titta - tänk så bra man skulle se alla hundar därifrån! Mina personer säger att det var jätteroligt i London, fanns mycket att se och göra, men att de saknade mig jättemycket.

Då undrar ni kanske var jag var och om jag saknade dem tillbaka? Tja, visst saknade jag dem lite, men inte var det mycket för jag var hos mormor. Vi hade tjejdagar med promenader och myspys. Vädret var toppen för promenader och bus i höstlöven. Mat hade matte skickat med "portionsförpackat" för att mormor inte skulle lägga på lite extra - tusan också - jag vet att mormor hade varit lite mer givmild med käket om hon fått bestämma. Hon tycker att mina portioner är ynkliga och jag är den förste att hålla med - mer mat åt Clova! Nu fick jag lite "gotter" mellan målen istället - hon är finurlig den där mormor, jag gillar henne skarpt! Snodde förresten mormors sida av sängen också - så hon fick maka på sig - det är mysigast där. Så jag behövde liksom inte sakna personerna för jag hade det så bra, så bra och jag vet ju att de kommer och hämtar mig när de kommit hem igen.

Igår på kvällen när vi alla kommit hem till stan igen och firat lillhusses födelsedag så rasade han ner i soffan och slocknade. Jag skuttade genast upp och sympatislocknade jag också - för lillhusse har jag nog saknat lite mer...om sanningen ska fram...

torsdag 23 oktober 2008

Ge mig popcorn!



Annars äter jag upp den här bollen! Och ni kommer väl ihåg hur oroliga ni var när jag åt upp en sådan här i somras??

För några dagar sen ställde GOP:en till med filmfest hemma hos oss. Han är en god vän till mina personer och mig. Ibland "lånar" han mig för att gå ut på promenad - man träffar så många trevliga tjejer på det viset tycker han...men det var inte det jag skulle berätta om nu. En hel gäng med människor kom för att titta på film och även Ellen och hennes personer var med. Det var kul att träffa henne igen - vi har inte setts på ett par veckor och nu kunde vi börja leka och busa direkt. Ellen hade också varit och friserat sig hos Charlotte så hon var jättesnygg. Eftersom vi var rätt många och därtill två stolliga vovvar så flyttade GOP:en, för att göra allt lite enklare?!, in i vårt kök med grytor och mat och fixade "Brasiliansk slavgryta" till hela gänget. Korven och köttet som var däri var delikat men bönorna var jag inte så glad i...

Efter mat så var det dags för filmvisning - alla bänkade sig i soffor, fåtöljer, stolar och på golvet. Jag och Ellen valde soffan såklart - bästa platsen - och knödde ner oss mellan våra mattar. Och vad skall man ha till film? Jo, popcorn! Personerna hade gjort en jättebalja med fullt av vita fluffiga popcorn och nu satt jag och Ellen perfekt till för att mumsa. Först ville de inte dela med sig - men då "hotade" jag med bollen och då blev det minsann annat ljud i skällan. Kunde klättra upp i soffan igen och tronande i mitten kunde vi njuta av ett och annat popcorn som stoppades i våra munnar.

Popcorn får 5 toasters, filmen får en överkorsad toast - inte en enda hund med i hela filmen...

lördag 18 oktober 2008

Finn fem fel


Ja gör det är ni snälla för det är faktiskt så att jag tycker det är fel på den här bilden...det enda som är rätt är att jag är den till vänster på bilden (och nu säger matteflygledare att jag faktiskt går på höger sida om Hannah - äh vad sjutton. Vem bryr sig. Ni ser väl vilken hund som är jag?)
1: Det är vårvinter på bilden - jag vill att det ska vara sommar.
2. Hunden på bilden är vetefärgad - jag vill att den ska vara nästan svart.
3. Hunden på bilden är en tik - jag vill att det ska vara en pojk.
4. Hunden på bilden heter Hannah - jag vill att det skall vara Bobby.
5. Det är bara en bild - jag vill att det ska vara på riktigt!!!
Igår var det på riktigt - jag och matte var ute med Sweebreezegänget på promenad i skogen. Det är så himla kul att ha kompisar med sig i skogen - det är så mycket roligare att springa omkring och upptäcka spännande grejer med hundar än med bara matte. Ni vet matte springer ju inte så där vansinnigt mycket precis...taskigt luktsinne har hon också...hörseln är väl sådär...äta smaskiga skatter som man hittar rynkar hon bara på näsan åt...och kan ni se henne framför er jagandes en hare? Hahaha - nä tänkte väl det - det finns ju bara inte!!! Och det bästa av allt - Bobby var såklart med. Jag svansade lite runt honom men på promenaden busade jag mest omkring med Frankie, James och Elektra. Elektra luktade så där lite konstigt som jag gjorde för ett par månader sen - och spanade efter pojkar precis som jag gjorde då. Det är bra att matte får se att andra tikar blir lite galna efter killar också, så hon förstår att jag inte är speciellt galen - bara som alla andra...
Nu är jag inte galen - bara väldigt förtjust i Bobby. Jag tycker han är den stiligaste karlen som går på fyra ben! Jag skulle vilja ta en penna och skriva på tassen "Bobby" eller på magen "Clova+Bobby=sant"...Och inte är han bara snygg att titta på - han är så himla mysig att vänslas lite med också. Riktigt kramgo! Han finner sig snällt i mina klart tydliga försök till inviter - tror att han är lite förtjust i mig också. Jag pussar honom i mungipan, kramar honom och visar hela magen precis framför nosen på honom (och det var då jag tänkte det skulle stå "Clova+Bobby=sant" om han nu ändå inte skulle fatta hur mycket jag tycker om honom).
Efter promenad och fika så blev jag lite trimmad också - håller på att tappa en förskräckligt massa päls igen, så vi får se hur det går med mattes planer på utställning i november.

tisdag 14 oktober 2008

Gårdens skräck



Mina personer kallar mig numera för "gårdens skräck".

Tur att jag har detta forum för att försvara mig!

Alltså så här är det; om jag är ute och leker med mina leksaker, på min gräsmatta, på min gård och med min lillhusse så är det just det! MINA leksaker, MIN gräsmatta, MIN gård och framförallt MIN lillhusse. Mitt! Mitt! Mitt! och jag bestämmer!!! Så...om det kommer en annan hund och vill leka med MINA grejer så kan det hända att jag lackar ur - speciellt om inte den vovven ber snällt om lov.

Häromdagen kom Tootsie ut med sin matte på gården - jag brukar underordna mig Tootsie - hon är ju flera år äldre och kan vara lite grinig - men den här gången kom hon farande fram för att leka med mina grejer. Det gillade jag inte och sa ifrån på skarpen. Hon lyssnade inte alls på mig utan fortsatte ta mina leksaker och vad värre - hon skulle ställa sig in hos lillhusse. Då såg jag rött och vips så hängde jag i nackaskinnet på henne. Tootsie blev också förbannad och så var bråket igång. Personerna fick sära på oss kombatanter och ta undan leksakerna. Inga skråmor på någon av oss men husse och lillhusse berättade för matte att jag vann!

När matte någon dag senare mötte fastighetsskötaren hade han hört om mina helt plötsligt aggressiva sidor från någon som också vistas på gården - så nu har man skaffat sig ett rykte om att vara "lite farlig". Alltså gårdens skräck!

tisdag 7 oktober 2008

Clovas mejeri



Tänkte slå mig på en ny lukrativ verksamhet. Funderar över om jag skall öppna mejeri, dagisverksamhet eller adoptera en valp. Eller så blir jag helt enkelt amma åt ett koppel lämpliga valpar...för mjölk har jag - och det i oerhörda mängder!

Skendräktigheten har nu gjort att jag känner mig riktigt dålig. Vill bara ligga i sängen och sova. Gå ut och promenera eller leka är jag inte alls på humör för. Och promenerar gör vi massor för det skall vara bra för att minska mjölkproduktionen säger de som vet. Jag gäspar och säger åt personerna att låta mig vara i fred - har ju bäddat så gott runt mig och kissa kan jag göra en annan dag. Juvrerna spänner å det värsta, magen är svullen och mjölken fullkomligt rinner ur mig. Känner mig som värsta mjölkkossan! Det blir kladdigt och jag måste slicka i mig kladdet hela tiden, för sköta sin hygien måste man ju. Pälsen tovar sig och matte är där för att kamma och då börjar det förstås att rinna igen - att hon inte kan låta mig sköta det själv! Härom dagen var det så det gjorde ont nästan - så spänd var jag under magen. Då ringde matte veterinär Hans-Jörgen igen och fick Galastop utskrivet till mig. Nu har jag ätit medicinen några dagar och känner mig mycket bättre och det finns inte lika mycket mjölk längre. Mjölkstockningsrisken är borta och jag börjar tycka att livet är kul igen.

Nu kommer lillhusse hem - undrar om han är sugen på att gå ut och leka?

fredag 3 oktober 2008

Ibland...



...anser matte att jag inte är helt smart - det är inte hon heller kan jag meddela...

Förra veckan la matte ett spår till mig, det var extra långt och med flera kluriga vinklar så när jag väl kom fram till målet så var jag duktigt ivrig att få belöningen. Jag kastade mig över klöven och tuggade febrilt. Såg matte i ögonvrån och tänkte - nädu den här godbiten får du inte - jag byter inte mot något annat som du har. Och så svalde jag klöven mer eller mindre hel...Inte så smart tyckte matte, som såg några oroliga dagar framför sig. Hur ska dessa rejäla benbitar passera magen och vilken ev. skada kommer det att åsamka? Trist att belöningen var slut så fort tyckte jag och tittade på matte om jag inte kunde få det hon hade tänkt byta ut klöven mot också. Hon stod ju med den i handen och såg lite fundersam ut - snälla kan jag få den med matte? "Ja vad sjutton" sa matte, "det gör väl varken till eller från vad gäller magont om du äter den här vombiten också". Så fick jag den och kunde mumsa i lugn och ro i skogen, tuggade omsorgsfullt och noga - det jag har fått av matte behöver jag inte stressa i mig. Allt mals sönder av mina "kraftiga käkar" och kan passera genom magen utan besvär.

Nu väntade några oroliga dagar...Matte ändrade dieten till leverpastej- och sparrisröra, sparris är bra när man ätit skarpa och spetsiga grejer och leverpastej är ju supergott så mig gjorde det inget. Först kräktes jag upp en stor och flisig benbit och sen kom det ut ett par bitar den andra vägen också. Men jag hade inte ont och inga besvär. Nu har det gått nästan en vecka - matte är fortfarande observant på mig - men det verkar som om det gått bra den här gången.

Nu ska jag avslöja att matte inte är så smart heller...När Nicke spelar tennis brukar jag och matte gå på långpromenad i Delsjöterrängen. Det gjorde vi i går också men nu blev den längre och klart mer tidskrävande än vad som var planerat. När vi kom fram till Delsjöns kolonistugeområde fick matte för sig att vi skulle gena genom området - det är ju så gulligt att gå där inne tycker hon...Jag tyckte det var onödigt och ville fortsätta på häststigen istället - luktar mycket roligare där - men det blev som matte ville. Vi gick in genom den första dörren som vi hittade och började strosande gå mot andra sidan. När vi kom fram till dörren längst bort upptäckte vi att den var låst...gick då till nästa dörr - också låst. Då gick vi till huvudingången - låst, alla dörrar vi provade var låsta. Nu började matte se lite orolig ut och sa att nu får vi skynda oss tillbaka till den dörren som vi gick in genom för att hinna ner och hämta Nicke. Vad tror ni hade hänt med den dörren när vi kom fram? Jo den var nu också låst...Ingen dörr öppen, ingen människa inom synhåll - vi är inlåsta i Delsjöns kolonistugeområde med ett rejält stängsel runt om. Nu började goda råd bli dyra, matte insåg ju att det skulle sluta med att klättra över för att ta sig ut, men hon kunde ju inte kasta över mig eller själv klättra med mig i famnen. Så - hon hittade en plats i staketet där jag skulle kunna krypa under och där band hon fast mig och gick själv för att hitta ett ställe där hon kunde attackera stängslet för att ta sig över. När hon klättrat över och hoppat ner på andra sidan kom hon tillbaka till mig och nu fick vi användning för tränandet av "kryp" - jag kröp smidigt och elegant ut till matte. Äntligen var vi båda på utsidan igen och kunde småspringande ta oss ner till GLTK och hämta Nicke bara ett par minuter försenade.

Så ni förstår att vi förtjänar varandra - matte och jag - båda är för det mesta skärpta, men ibland slår någon blondin-gen till och gör tillvaron lite mer oförutsägbar...

söndag 28 september 2008

TrainingCamp



Prova-på-dag med Cairn i Väst - jo ja tackar jag...Jag kommer rusande som ett skott! Vill inte missa en sekund.

Annars så började vi dagen med att missa spårvagnen - den busen gick 5 minuter för tidigt - och matte visste att jag var angelägen om att komma i tid till alla roligheter så hon kostade på oss en taxiresa. Jag satt i mattes knä i baksätet och tittade ut över stadens gator - trevligt sätt att åka bil men enligt matte inte särskilt säkert...

Vi samlades allihop vid klubbstugan hos Hundar i Kålltorp, fler och fler cairnar anslöt, till slut var vi riktigt många. Många hundar och personer var kända för mig men det var också flera nya bekantskaper. Alla vovvar och personer verkade jättetrevliga. Verkar vara nå´n lag på att alla cairnar har bra personer som flockledare, men det är klart att världens bästa ras också väljer bästa hussarna och mattarna - resten av hundvärlden kan ta skräpet...Vi delades in i tre grupper, jag var i grupp 1 och vi började med utställningsträning. Åsa Massleberg berättade först hur det går till och vad man skall tänka på och sen fick vi träna. Det är mycket man ska tänka på för att få domarens gillande. Man ska se ut som en cairn, trava som en cairn, visa tänderna som en cairn, showa som en cairn och stå snyggt som en cairn. Sen är det också bra om den som håller i snöret kan uppföra sig så den passar till en cairn...Lite klokare var vi efter träningen och nu tänker nog matte försöka med en utställning igen.

Efter lite fika var det dags för nästa station som var agility. Det var en aktivitet helt i min smak! Annacarin och Marika visade och förklarade hur man började träningen och sen tar sig vidare. Lillhusse har latjat lite med hinder och tunnel i stugan så helt nytt var det inte men nu fick vi prova riktiga hinder, slalom, tunnel, balansgång och så hopp genom ett däck. Jag besatt en stor talang för alla övningarna, klarade allt efter lite träning. Däcket var lite klurigt att hoppa genom men jag fattade rätt fort hur det skulle gå till och kunde hoppa lös efter några gånger. Jag och matte gjorde examen med att springa en hel bana tillsammans - jag fixade det galant - men matte får nog gå hem och träna lite på konditionen om hon ska hänga med i svängarna...

Så var det dags för rallylydnad. Carina och Sandra berättade om bakgrunden och hur det går till och sen fick vi pröva. Rallylydnad har fler och roligare moment än vanlig lydnad och de kombineras på många olika sätt. Man får också följa lite friare - ta ut svängarna något mer och visa sin oerhörda charm... Två banor med olika skyltar fanns det att träna på. Jag är duktig på att följa matte så om bara hon kunde lära sig alla skyltarna lite bättre så skulle vi nog kunna bli riktigt duktiga. Hon når inte riktigt upp till min nivå - jag får gå hem och träna henne så vi inte behöver tveka och stanna upp för att hon inte har koll...

Nu var vi bra trötta i skallen och kroppen både jag och matte så det passade bra med lunch. Matte grillade korv och jag fick också en bit. Jag fick chans att snacka lite med Ellen, som var i en annan grupp och hon tyckte också att det var en toppendag. Alla hundar som jag snackade med var jättenöjda så här långt och än var det inte slut.

Efter lunch var det Ann-Christin som höll i aktiviteten uppletande. Det var superkul! Gömma leksak i skogen är som gjort för mig. Ann-Christine visade leksaken, som dessutom pep, lekte med den, kastade den upp och ner och sprang sen bort från mig in i skogen. Jag följde henne ivrigt med blicken, färdig att ge mig iväg. Kunde se henne kastandes med leksaken där ute och sen såg hon jättetråkig ut och kom gående tillbaka mot mig och förbi mig. Aha!! leksaken är kvar där ute!! Matte släppte mig och sa "sök" och jag rusade iväg. Hämtade leksaken kvickt som en iller och sen snabbt tillbaka med den till matte. Nu förvånade jag henne ordentligt genom att ta emot köttbullen som hon gav mig och släppa leksaken - det är så kul att göra det oväntade! Matte såg ut som en fiollåda av förvåning - hon trodde att det skulle bli till att jaga liten Clova med leksak genom skogen...

Vilken dag det hade varit! Så mycket roligt vi fått prova på! Och så trött jag kände mig...Alla verkade så nöjda och glada - vilken tur att det finns eldsjälar som lägger ner så mycket tid och har så mycket ideér för att göra det roligt för oss cairnar och våra personer.

Enda problemet nu är att jag och matte inte kan enas om vilken aktivitet vi skall välja att gå en kurs i...


fredag 26 september 2008

Spanskalektion



Igår fick vi tillfälle att öva spanska "live". Nicke har ju börjat studera spanska i skolan och det tycker matte är jättebra. Hon kan nämligen extremt lite spanska, kan egentligen bara frasen "El perro esta debajo de la mesa"(hunden är under bordet), så hon hoppas att lite ska fastna hos henne också. Även om just den frasen passar bra hemma hos oss, så är det sällan den gör sig något vidare i ett spanskt sällskap. Husse är betydligt mycket mer driven när det gäller spanskan, han har bott och studerat i Spanien ett par gånger, men även han tycker det är bra med repetition. Själv kan jag tänka mig att lära mig vissa lämpliga och intressanta ord - om jag får godis vill säga - och igår kom så första chansen.
När vi kom ut under pelargången på vårt hus såg vi en liten figur som rantade runt och det var inte igelkotten - nä den här var ännu mer kortbenad och betydligt mer långsmal i kroppen, brun päls, smal nos, små öron, små svarta ögon och så en lång supersmal svans.
Nu började matte att säga "Que es esto?" Nicke svarade "Es una rata". Jag kontrade "Quiero la rata" och började dra i kopplet för att fånga råttan. Jag har absolut läst i cairnterrierboken att råttor är sånt som vi är duktiga på att jaga och fånga - så låt mig demonstrera exakt hur ursprunglig jag är! Tror ni att jag fick det? Nä, men för första gången såg jag att matte tvekade lite - råttor tillhör inte hennes favoritdjur - hon övervägde faktiskt att låta mig ta den!
Kanske får jag i morgon....

lördag 20 september 2008

Läxläsning






Jag fattar inte att lillhusse står ut....massor att lära in och inget godis i belöning. Själv hade jag tvärvägrat och inte skrivit så mycket som en bokstav utan rejäl uppmuntran i form av godis eller bus!
Nu när lillhusse har börjat 6:an i Samskolan så har läxorna ökat rejält varje vecka. Lillhusse är jätteduktig på att läsa dem. Han har läxor i engelska, spanska, matte, bokredovisningar, biologi, svenska osv. Puh! Jag blir alldeles trött av att se allt han lastar upp på bordet för att studera. Men snäll som jag är så hjälper jag gärna till med det jag kan, som ni kan se på bilden. Då blir lillhusse på gott humör och jobbar på en stund till. När jag går på kurser och ska lära mig nya grejer så får jag alltid extra mycket och gott godis - det brukar fungera bra på mig - jag lär mig oftast riktigt bra och kommer ihåg när jag känner för det...Om jag fick bestämma skulle lillhusse också ha belöning när han ska lära sig nya saker. Typ popcorn och chips - då tänker jag hjälpa honom ännu mer och också äta av belöningarna. Jösses så intelligenta vi skulla bli lillhusse och jag - och så fort det hade gått att läsa läxorna. Det skulle resultera i mer lektid för oss och det är ju bara till fördel eftersom vi kanske skulle bli lite runda om magen av allt godis...+ - 0 i rondör alltså och högre inlärningsfaktor.
Clova for president i familjen tack - jag har massor av bra ideér!











Nu flippar jag ut och knöcklar ihop papprena - jag blir galen av för mycket läxor - då blir det mindre lek för mig. Kom igen nu lillhusse - flippa du också!!!





onsdag 17 september 2008

Fokuserad



Jo jo, så här fokuserad måste man vara om man ska nicka och kicka boll. Jag är bra på att fokusera och jag är grym på bollsporter. Kan dribbla bort vem som helst och nickar gör jag elegant med nosen om bollen inte är för tung.
Så fokuserad var jag också häromdagen när matte stod och skar upp kött vid bänken. Satt tyst och snällt nedanför och bara studerade matte och köttet. Inte ett voff, inte något klängande eller på annat sätt störande uppförande - utan bara alldeles stilla. Det var nämligen inte vilket kött som helst som låg där på bänken utan färsk oxfilé - och det är jättegott. Speciellt om man får det rått. Hon skar och rensade en lång stund - det var en rätt stor bit hon hade köpt. Inget ramlade ner, men - såg jag inte min matskål däruppe? Den står aldrig på den sidan - hoppas att det betyder att något hamnar i den. Tycker att matte ger mig en och annan blick som lovar åt det hållet. Lillhusse cirkulerar också runt i köket - han älskar oxfilé även han. Men inte rått utan mediumstekt säger han...
Wow! Nu åker matskålen ännu närmare köttet - och kolla in! - matte lastar upp massa köttbitar i den. "Klart att tjejen också ska ha festmåltid när vi har det" säger matte och samtidigt som de sätter sig till bords får jag min matskål och den är full med finskuren rå oxfilé. Ibland är hon toppen den där matte. Slurp säger det och på några sekunder har jag satt i mig hela portionen.
Hoppas det blir fest snart igen.



Här kan ni se en perfekt nick med nosen. Bollen flyyyger iväg.

torsdag 11 september 2008

Gula grejer



Här kan ni se när jag leker med en av mina favoritleksaker - gula benet - det både piper och känns gott att tugga på. Och jösses så långt lillhusse kan kasta det, jag sätter efter som ett skott så fort jag ser det flyga iväg! Vi har ett liknande vitt också men det tycker jag inte alls lika mycket om.

Matte gillar också gula grejer...Närmare bestämt gula svampar som heter kantareller. När hon får syn på sådana gulingar blir hon alldeles till sig i trasorna och tar vad hon har för att kunna plocka med sig dem hem - oftast bajspåsar...oanvända är väl bäst att lägga till. Jag hittade också svampar och de var mycket snyggare - snygg röd färg med vita prickar på - läckert tyckte jag men matte ville absolut inte plocka en endaste av dem - sa att man kunde bli förgiftad om man åt av den sorten. Ja jag hade inte tänkt äta dem, verkar inte ett dugg goda vare sig de är gula eller röda men man vill ju hjälpa till. Sist vi var ute hittade vi riktigt många gula kantareller och matte plockade alla hon kunde se. När vi kom hem rensade hon svampen och sen lagade hon något av den på spisen. När matte står vid spisen brukar det alltid lukta så gott och det var inget undantag nu - jag satt som ett ljus nedanför och väntade på att något skulle ramla ner. Tyvärr ramlar det inte så ofta ner något när matte lagar mat - då är det bättre när husse lagar maten, då kan hela måltider singla ner till lilla mig. När det hela var klart att ätas gav husse mig en bit av sin macka med kantarellstuvning på - blä det var inte gott med tillagad svamp heller - jag spottade ut svampen igen och vägrade äta upp den.

Kantarellhund kan ni glömma!

fredag 5 september 2008

Dagens jaktresultat...

...är en katt uppjagad i träd, skrämt livet ur ett gäng gråsparvar, två duvor fick också flaxa ordentligt samt försökt få matte att låta mig sätta en påfågel på plats.

När jag ska gå ut vill jag gärna spana av läget ordentligt, helst liggandes på uppfarten till vårt hus, innan jag ger mig ut på promenad. Detta beteende är mina personer måttligt roade av och försöker på olika sätt få mig att röra på min kropp. När jag idag gjorde precis som jag vill - la mig och studerade omgivningarna - stod matte först en stund bredvid mig och pratade med en äldre dam, sen blev hon otålig. Knäppte loss mitt koppel och gick med bestämda steg iväg - jag vet vad det betyder - det är dags för mig att gå. När jag kommit ikapp matte och hon precis ska sätta på mig kopplet igen kommer en katt utspringande från buskarna precis bredvid oss - stannar och skjuter rygg, slår lite med svansen - och sen springer den över gatan in bland de parkerade bilarna. Tror ni att jag stannar och låter mig kopplas vid en sån provokation? Nähä då inte alls min tanke - sätter efter katten i full fart och med ett och annat krigstjut för att sätta ordentlig skräck i kattrackarn. Den gamla damen har nu kommit fram till matte och tydligen redan glömt att jag var en hund för nu säger hon att TVÅ katter jagar varandra mellan bilarna. Snacka om förolämpning!!! Visserligen var katten lika stor som jag och hade nästan samma färg på sin faktiskt långhåriga päls - men ändå...Hennes nästa fråga till matte var då - vem jagar vem, jag ser ingen skillnad på dem!! Matte hade nu inte tid till att besvara hennes frågor, hon hade fullt upp med att stoppa bilar och få fatt i mig. Det första gick enkelt, att få tag i mig var svårare - jakten gick runt bilar, under bilar, fram och tillbaka på gatan sen runt några bilar igen för att sluta med att katten "gav upp" och klättrade upp i ett träd. När den satt däruppe och kikade ner på mig insåg jag att det roliga var slut och gick snällt till matte och lät mig kopplas. "Nu är jag här - får man nå´t godis matte?"

Promenaden fortsatte till Slottsskogen och där fick jag möjlighet att sätta skräck i några fåglar - känner mig så vansinnigt inspirerad efter kattracet - men vid påfågeln tog det stopp. Trots att en man tyckte att matte skulle släppa mig och låta mig sätta den kaxige fågeln på plats. Ja, ja, ja - snälla matte, vi är två mot en...Som vanligt väger tydligen mattes ord tyngst oavsett om vi är fler på andra sidan - så det blev till att gå fint i kopplet därifrån.
Kom på att det är rätt kul att träna på gå fint i kopplet, stanna, sitt, vänd och sånt, också - för då får man godis och idag var det extra gott godis - nämligen kassler. Hallå matte! jag vill träna lite till!!!

tisdag 2 september 2008

Visa tänderna!


Nu har min matte fullständigt flippat ur...Åka drygt 8 mil för att få mig att visa tänderna! Visa tänderna är ju ingen konst - bara jag har lust vill säga. Matte tyckte hur som helst att det var en jättebra idé att åka på den lilla utställningen utanför Nossebro för att träna just detta moment.
Resan mot Nossebro startades redan dagen innan med spårvagns- och bussfärd upp till mormor i Gråbo. Jag är duktig på att åka spårvagn och buss men jag gjorde ett litet misstag den här gången - jag åt en hel portion mat före avfärden. Inte kunde jag veta att det skulle vara en sån chaufför som kör ryckigt och ojämt. Mycket mat i magen och en extra mycket krängande spårvagn kan bara sluta med en rejäl pizza på spårvagnsgolvet. Folket runt omkring tittade ogillande på matte där hon hukade på golvet för att få upp hela klafset - det kan man väl inte hjälpa om man blir lite spårvagnssjuk eller?! Busschauffören körde mycket bättre - inga incidenter där.
Matte lånade morfars bil i Gråbo och åkte för att jobba natten och jag sov över hos mormor. Vi hade tjejkväll, tittade på film och myste i soffan - sent på kvällen när det var dags att gå och lägga oss skulle jag först ut och kissa. Oj oj oj så trött jag var - mormor fick bära ut mig på gräsmattan.
På morgonen var det dags att åka - matte kom och hämtade mig och mormor - så körde vi upp till Nossebro. Ellen, Lasse och Jenny var redan där när vi kom och hade tagit bra platser runt vår ring. Så kammades vi och blev lite fluffade i håret - snyggaste hundarna på hela utställningen var våra personers åsikter. Både jag och Ellen skötte oss utmärkt i ringen. Gick snyggt och prydligt, stod elegant och framförallt VISADE tänderna utan problem. Vi var de enda cairnarna så det blev rosetter utdelade till Ellen för bästa valp och till mig för bäst i rasen. Men vi fick fin kritik båda två. Lite smalt nosparti var väl det enda negativa som skrevs. Jag fick tävla mot övriga terriers i gruppfinalen sen och då blev jag fyra. Matte och mormor var jättenöjda med mig - jag hade skött mig över alla förväntningar.
Sen satt vi i gröngräset och fikade och tittade på andra hundar som också ställdes ut. Och nu måste jag erkänna att matte kanske inte är så dum - vi såg nämligen en jack russsel som högg efter domaren när hon skulle titta på tänderna och den hunden åkte ut från utställningen fortare än kvickt. Det kanske inte var en så dum idé att träna detta momentet i lugn och ro utan stress och officiella siffror. På en liten utställning men ändå med alla stressmoment för mig. Detta gjorde oss än mer nöjda när vi styrde hemåt igen.
Uppdraget fullgjort!

söndag 31 augusti 2008

Vackra mörka ögon



är man utrustad med! Mina personer tycker det, Charlotte och Bobby tycker det och domaren på den lilla utställningen i Nossebro tyckte det också. Det är bra att alla gillar mina mörkbruna ögon - men det är Bobbys åsikt som räknas högst!

Jag var hos Charlotte och blev trimmad i veckan som gick - steget mot den fulländade pälsen hade nu kommit till att tunna ut min ruskigt kraftiga "bollfrisyr". Försvann säkert ett par hekto rent utseendemässigt. Tjock päls kan lura ögat en del eller som matte uttryckte det "den lilla rultan såg med ens riktigt smal ut, från rysk broilergymnast till balettdansös i ett nafs". Det är alltid trevligt att komma till Charlotte, själva trimningen är något man måste stå ut med, men då får man ju träffa Bobby. James försökte fånga min uppmärksamhet hela tiden men jag bet ifrån - det är inte honom jag är mest förtjust i - det är Bobbys uppmärksamhet jag vill ha. Jag pussade Bobby flera gånger och vilade sida vid sida med honom - jättemysigt!

Oj då! Matte har inte tid att hjälpa mig mer nu - får berätta om när jag åkte 8 mil för att visa tänderna en annan dag...

onsdag 27 augusti 2008

Sopsortering



är bra för miljön har jag hört. Och visst vill man värna om vår vackra natur med sjöar och skogar där man kan bada, springa omkring, spåra, plocka svamp eller varför inte jaga...

Hemma på min gata i stan är det dåligt med sopsortering - vi har fortfarande sopnedkast - så jag tyckte att det var dags att göra något åt saken. Om inte personerna agerar så får jag föregå med gott exempel. Tror ni de blev glada och stolta över ett sådant fantastiskt initiativ??!!

Får väl börja med att säga att jag igår kände mig lite understimulerad, regnet gjorde att jag bara ville ta kortast möjliga promenader och ingen av personerna hade tid att aktivera skallen på mig så kreativiteten liksom flödade inom mig. Vad skall man hitta på en sån här tråkig dag? Någon hade lämnat skåpsdörren till soporna lite på glänt och jag såg genast möjligheten till en god gärning. Fick upp dörren på vid gavel och kunde börja sortera...soporna...alltså sopsortering! Kan det bli bättre? Jag fick omgående in en bra taktik...Riktigt äckliga saker fick ligga kvar i påsen, allt annat sorterades noga ut mellan golvet och min mage! Oätliga förpackningar slickades rena, papper undersöktes och revs i småbitar ordentligt, matrester käkades upp. Staniolpapper och små plastpåsar aktade jag mig noga för - kommer ihåg hur dålig i magen man kan bli av sånt - de lades snyggt och prydligt på golvet alldeles intakta. Jag var faktiskt riktigt stolt över hur bra det blev. Nu kommer de att bli glada när de kommer hem!

Inte blev de glada precis...Matte satte såklart igång med att tala om att det var ett synnerligen olämpligt tilltag - inte direkt arg - men med den där allvetande förståsigpåblicken som bara hon kan ha. "Nu får vi ha henne under uppsikt, jag kommer inte ihåg allt som vi har slängt, något kan säkert orsaka dålig mage" sa matte. Jamen kolla staniolpappret matte! Det är kvar. Jag är faktiskt inte helt korkad - jag har ju inte ätit upp det!

Inte åt jag upp det tråkiga torrfodret sen heller - jag var proppmätt av alla goda matrester som jag hittat. Om jag fick bestämma skulle jag sopsortera varenda dag!