lördag 6 december 2008

Det dröjer



...nog inte många dagar nu - snart är Nicke fit for fight igen. Då ska vi ge järnet på gräsmattan igen.

Det visade sig att lillhusse var värre sjuk än vad vi trodde - han blev liksom inte bättre, utan sämre. Till slut tog matte med honom till människoveterinärerna på Östra och de tog en massa prover och röntgade lungorna på honom. Det var som matte och husse misstänkte - lunginflammation. Medicin blev utskrivet för att få bukt med sjukdomen. Medicin brukar vara jätteäckligt. Jag skyndade mig att berätta för lillhusse hur man kan krångla med den för att få godis och uppmärksamhet - han anammade det fullt ut. Matte blir nämligen lätt oroad när vi juniorer är sjuka. Helt desperat blir hon om det behövs medicin och det inte lyckas att få i oss den. Jag brukar köra knepen "vägra öppna munnen" eller "spotta ut skiten". Då kommer raskt leverpastejen eller köttbullarna fram - sen tar jag medicinen snällt. Lillhusse tyckte att han var lite för stor för de trixen - det går ju faktiskt att resonera om nyttan med medicinen med honom. Han körde ett grymt effektivt och helt vattentätt sätt att få matte till stadiet desperation. Tog medicinen och spydde sen upp den igen - voála - matte slet sitt hår! Jag tittade imponerad på lillhusse - så desperat har jag inte sett matte sen jag låg i chockliknande tillstånd efter operationen då jag blivit biten. Respekt! Nu kom sylt och goda såser fram för att få lillhusse att kunna få i sig medicinen samtidigt som matte hade fingrarna på telefonen till Östra - de hade sagt att det var nödvändigt att lägga in Nicke om han inte fick behålla medicin och vätska. Sylttricket funkade! och sakta sakta fick han i sig vätska också. Nu har det gått några dagar och lillhusse är mycket bättre - snart springer vi ikapp igen!

Körde förresten ett annat trick idag. Hur man får en hel spårvagnsdel för sig själv!

Vi åkte in till stan för att titta på Julstaden Göteborg med julgranskör och ljud-och ljusspelet på Götaplatsen bland annat. Det var rätt tråkigt att stå still så länge tyckte jag - kallt var det också - så jag var riktigt uppspelt när vi väl var på väg hem. När vi väntade på spårvagnen satte jag igång att småskälla för att få uppmärksamhet och godis - det var mycket folk som väntade på vagnen och de tittade ogillande på mig - då fick jag godis för att hålla tyst. Så kom vagnen och vi gick på. Mycket folk på vagnen också och jag tänkte att lyckades jag ute måste det bli succé inne i vagnen med mitt höga och gälla skall. Massor med godis till Clova! Nu hade dock matte fattat min taktik och gick inte på den längre. Husse och lillhusse också - de gick och satte sig på nästa säte och tittade bort. Matte tittade ut genom fönstret medans jag skällde...Då skrek en liten kille som satt med händerna för öronen "pappa jag står inte ut - kan vi inte flytta på oss" och så reste sig hela familjen på fyra personer och gick långt fram i vagnen. Jag blev så förvånad att jag tystnade - och fortfarande inget godis eller uppmärksamhet från matte. Bara en alldeles tom bakre del i spårvagnen - jag satt tyst resten av resan...som det kan bli...

1 kommentar:

charlottte sa...

USCH stackars lillhusse!!!! hela swebreeze gänget hälsar att han snabbt ska krya på sig, och vi måste också medge att vi är impade av hans sätt att undvika medecin!!!