måndag 27 april 2009

Rolig helg

Det här har varit en helg fylld med kuligheter. Det började redan på fredag morgon. Matte kollade och det verkar som om löpet faktiskt är över för den här gången. Det betyder mer frihet för Clova. Morgonpromenaden blev en långpromenad och jag fick springa lös en stor del av den. Vi gick upp på berget till Guldheden och kollade utsikten. Kul och lite halvknepig terräng att ta sig fram i mellan varven. Och spana in utsikten man har där uppefrån! Man ser ut över halva stan minst. Matte satt och filosoferade en stund medans jag undersökte om någon haft picknik nyligen. Därefter fortsatte vi upp på Medicinareberget.
Där finns också ställen att spana in utsikten på. Här är det jag som filosoferar och matte som yrar omkring...
På lördagen åkte vi först ut till stugan. Där fanns redan Ellen på plats. Hon hade bott i sin stuga nästan hela veckan. De håller nämligen på att inrätta en SPA-avdelning där. Ja, inte för hundar utan för människor inomhus. Vi vovvar får fortfarande kissa utomhus. Vi lekte så det stod härliga till, jag och Ellen. Sen kom lillhusse på att jag inte packat upp en av mina julklappar. Vi hämtade genast grejerna ur boden. Långa pinnar och rör...personerna byggde och grejade. Wow det blev en liten agilitybana av paketen. Slalombana, hinder, tunnel och ringhinder. Oj vad vi tränade. Jag och Ellen hoppade, zickzackade slalom och sprang genom tunneln många gånger.
Personerna visade vägen. Ibland tog vi ett hinder utan att nån bad oss - bara för att det var så roligt! Men det var väldigt varmt...efter en god stund fick vi avbryta för att inte köra slut på oss alldeles.
Vi skulle nämligen till Bollebygd på kvällen och hälsa på Saga och hennes familj. Jag hade inte sett Saga på jättelänge men jag kände igen henne på direkten. Hon är jättesnäll och gav mig många popcorn.
På söndagen var det dags för cairnpromenad. Vi skulle gå i Vättlefjäll, men möttes av polis. De talade om att där pågick en stor skogsbrand så vi fick ta en alternativ väg. Det blev en käck skogspromenad ändå. Vi vovvar kunde springa lite lösa som vanligt. Jag försökte få med mig någon på en utbrytning, men ingen hängde på så då sprang jag tillbaka till matte igen och fick min köttbulle. Fick också möjlighet att vänslas lite med min andra favoritkille Elvis. Han tyckte att jag var extra söt idag - trots att jag slutat löpa...men jag luktar tydligen lite gott fortfarande.
Det fikades såklart. Idag var matte synnerligen snål! Det såg inte ut som hon tänkte ge mig något av mackan och då får man förståss ta saken, eller i det här fallet, mackan i egna tänder... Matte satt och drack kaffe och snattrade med mackan i näven. Noll koll på läget så att säga. Då slog jag till - som en kobra högg jag mackan ur händerna på matte och fick satt i mig en ansenlig bit innan matte fick tag i "resterna". När den sen var slut kollade jag igenom ryggsäcken om det verkligen inte fanns något mer ätbart i den. Matte skämdes - hon satt ju bredvid min lydnadsfröken Ann-Christine - vad skulle hon tro...?
Så berättade Charlotte om hur det går till på utställning och vad man ska tänka på och träna på. Träna är viktigt för att det ska funka med alla moment på utställningsdagen. Så efter teori fick vi träna på att gå och stå fint och låta oss undersökas.
På kvällen tog jag och matte en kvällspromenad och gick genom Seminarieparken - titta så vackert körbärsträden blommar!

söndag 26 april 2009

Rättning...

...i ledet matte!!!
Så fort min matte fick syn på Fanny och Nisse när de hoppade ur bilen idag så slog det henne...Hon hade skrivit fel namn för ett par inlägg sen! Det är ju inte Diesel som går kurs med mig - det är ju Nisse!!!
Usch det är ju så man får skämmas inför sina kompisar när inte matte kan hålla ordning på tangenterna.

fredag 24 april 2009

Grodan!!!

Mina personer har döpt om mig till Grodan! Kan inte fatta varför...matte säger att det är för att jag sätter mig för att kissa så ofta på promenaderna. Då tycker hon att jag ser ut som en groda... Hon fattar inte hur det är när man löper! Det är klart att man måste tala om det för så många som möjligt. Det är ju viktigt! Personerna är bra på mycket, men de begriper sig inte på det här med drifter som finns inprogrammerade i mina gener. Får väl försöka uppfostra dem så gott det går. Hur jag ska få till ett möte med en stilig karl på tu man hand har jag dock inte listat ut ännu - och nu är det försent. Höglöpet är över för länge sen...Jag är precis i slutet eller har kanske till och med avslutat löpet nu. Är inte speciellt intresserad av grabbs längre har liksom bara en känsla kvar att det är viktigt att markera var jag har varit någonstans. Kilroy was here...
Idag var jag ute med husse på långpromenad i Slottsskogen. Det är mysigt att vara på långpromenad med husse. Jag får mer godis än när jag är ute med matte...t.ex får jag godis när jag kissat...fattar ni att det finns anledning till att sätta sig ofta!!! Han är inte lika bestämd heller som matte är. Jag kan bestämma lite mer hur promenaden skall gestalta sig. Om jag vill gå åt ena eller andra hållet...lukta lite här och där...bara stå och glo...besöka picknikar...eller inte gå alls...
Idag bestämde jag mig för att det var dags att besöka ett sällskap som satt på en filt på marken. De käkade medhavd matsäck och de tyckte att jag var så söt och charmig. Då är det läge att spatsera in på filten och göra sitt "move"...pussas lite, låta sig klappas och vara allmänt söt och tillmötesgående. Under tiden de klappar och pratar med husse spanar jag in vad som finns på filten av ätbart material...sen satte jag nosen i närmaste yoghurt och slickade i mig innehållet! Med yoghurt i skägget och på nosen är det ingen som kan bli arg utan jag kommer undan tilltaget med bara en liten förmaning. Den har jag snart glömt...och går glatt vidare, spanandes efter fler matsäckar.
Om det inte passar mig så vägrar jag röra på kroppen över huvudtaget. Fäller in landställen och utför en excellent "ligg". Inget kan få mig att lyfta från platsen. Husse lockar och pockar med godis eller försöker göra sig rolig o intressant att följa. Ha! det kan han ju försöka med...Nu har jag bestämt att jag ska bäras av husses trygga händer - precis som när jag var valp (på bilden) och blev lite trött. Då plockar husse till slut upp mig och bär iväg. Utsikten från husses armar är bra - man ser hundar på betydligt längre håll än nere från marken. Tyvärr varar "liften" inte så lång stund utan snart blir jag nedsatt och får gå själv igen.
Men då är det jag som bestämmer i vilken takt och riktning...

söndag 19 april 2009

Löptik

Ja, hej där allihop! Nu har man fått stämpeln löptik...jaja det stämmer ju visserligen men jag tycker det låter lite nedlåtande. Mina personer ojjar sig över mina högst naturliga intressen och ursäktar sig för andra vi möter. Säger att jag har knäck i lurarna. Får inte springa lös som jag brukar. De vaktar på mig om jag är lös i stugan eller på gräsmattan. Inte får man gå fram till intressanta killar heller. Tycker det liknar mest "1800-talet", när familjen vaktade på sina unga flickor så att de inte skulle frestas att inleda förbindelser utan giftermål.
Det finns ju såå många snygga killar...här kan ni se hur jag spanar efter dem. De flesta skulle jag inte titta två gånger efter i vanliga fall, men nu i löpet måste man ju överväga alla möjligheter. I veckan som gick var jag i höglöpet dessutom - det är väl främst då som jag blir lite tveksam i omdömmet...Matte säger att det är hormonerna som förblindar mig. Hon säger sig vara mycket förvånad över intresset för hundar som jag normalt snarare skulle skällt ut...Mina cairnkomisar skäller jag dock aldrig ut och i veckan började lydnadskursen igen. Matte var lite tveksam till att åka dit. Dels för att jag troligen inte skulle lyssna på henne alls och framförallt för att jag skulle sprida viss oro bland hanarna. Nu åkte vi i alla fall och jag skötte mig faktiskt över mattes förväntan och vi kunde träna riktigt bra. Milton, Elvis, Diesel, Lilleman o Conrad lyckades faktiskt också riktigt bra med koncentrationen. Det var först när Charlotte tog ut Bobby ur bilen som jag stängde av hörseln. Jag låg och tittade trånande på honom utan att rubba mig eller ge andra ljud än små gnyenden åt hans håll.
Jag spanar och nosar till och med efter andra raser än cairnterrier...tänka sig att en draghund kan lukta så intressant...
Hoppla, hoppla - jag har något inom syn och lukthåll. En kille kommer där...bäst att sträcka på sig och visa sin goda hållning. Kanske är det något för mig.
I skidbacken är det dåligt med killar på fyra ben, men spanar gör man ju såklart! När man minst anar det kan ens drömkille stå framför tassarna på en.
Om jag skulle få syn på en riktig 10-poängare så kan ni lite på att jag snabbt är på språng. Då får man innerligt hoppas att man inte är kopplad i en elsladd eller koppel, utan att det är fritt fram till grabben.
I brist på fyrbenta killar får man väl pussa husse istället. Han uppskattar mina pussar väldigt mycket!

tisdag 14 april 2009

Clova och personerna i fjällen

Just det, jag har varit i fjällen igen. I världens bästa stuga som finns i Vemdalen. Där är det fortfarande vinter och folk åker skidor, bräda och skoter. Mina personer åker skidor på längden och tvären. Husse far omkring på en bräda hela tiden. Matte åker skidor som ibland är lite bredare och ibland lite smalare. Lillhusse varierar alltihop. Han går upp på morgonen och funderar till frukost om han känner för bräda eller skidor och sen tar han på sig lämpliga saker på fötterna. Lillhusse är grym på båda delarna. Den här gången var även GOP:en, Jessica och Peter med upp i stugan. Alla åkte omkring på fjället på ena eller andra sättet. Jag var också med flera dagar uppe på fjället.
Andra dagar var jag kvar i stugan för att samla krafter inför eftermiddagens lek med lillhusse i snön. Det var inte lika mycket snö som när vi var här på sportlovet, men det var fortfarande svårt att ta sig fram utanför "pistade" spår. Ju längre veckan gick desto mer snö smälte undan och det gjorde det möjligt att ge järnet även utanför skoterspåret.
Men som sagt, flera dagar var jag med uppe på fjället. Då gick jag och matte på tur. Vi gick rätt så långa turer men jag har inga problem med orken. Det var värre för matte när det gick mycket uppför. Då gick det lååångsamt ska ni veta. En som körde förbi henne undrade om det inte vore bättre med en större hund - den här kunde ju inte vara mycket till draghjälp...jag räckte ut tungan efter honom när han skatade vidare uppför backen.
Vadå större hund och draghjälp!? Jag är en polarhund i miniformat och det trivs både jag och matte med. Här behövs bannemig ingen draghjälp. Jag och matte anpassar bara tempot så att vi fixar alla strapatser. Och ni skulle se när matte susar ner för backarna - då springer jag också fort. Det är jättekul att springa utför. Då springer jag ibland framför mattes skidspetsar. Då blir hon jättestressad för hon har ingen vidare kontroll på såna här smala skidor. Det var många "nästan vurpor" och rop på att jag skulle akta mig.
Ibland mötte vi andra hundar i spåret. Då gällde det att stanna upp och kolla läget. Jag löper nu och vill inte riskera oönskad uppmärksamhet från hundar jag inte gillar. Det var väldigt många draghundar som tyckte att jag var ruskigt söt. En del välte nästan sina ekipage i sin iver att ta sig fram till mig.
När vi mötte hundar ställde vi oss oftast lite vid sidan av spåret så att de kunde passera och lämna mig ifred.
Kommer du nu matte? Nu tar vi oss upp på toppen!
Nu har vi kommit upp på kalfjället på vår väg mot Jaktstugan. I bakgrunden kan man se Hovdefjället med Hovdestugan. Där någonstans är resten av gänget och åker utför. Förresten är de kanske på samma fjäll som oss - bara lite längre bort. Nu var det bara en liten backe kvar och sen var vi framme vid målet för dagen, Jaktstugan. Matte och jag fikade ute i det härliga vädret.
Jag var framme och kollade skoterparkeringen. Kunde man kanske få lift?
När vi åkt hela vägen ner från toppen igen så var det dags för ett besök i baslägret. Mitt i den svarta skidbacken hade resten av gänget satt igång grillandet av korv. Mmm, korv är toppen! Matte grillade en till mig också, fast en liten en...tog slut jättefort ska ni veta.
Väl hemma vid stugan gäller det att ha koll på reviret. Det har man från de snövallar som plogats upp. Den här högen är bäst. Här ser jag över hela tomten och ner till de andra grannarna. Då har jag bra koll på om taxen Anton är ute eller om någon till slut skulle släppa ut de där fåren som jag vet finns inne i en liten lada. Mitt skall ljuder över skogen om det är något som inte passar mig.
Jag har också koll på när personerna kommer ut för att ha afterski. Afterski måste man bara vara med på. Det är då alla historier om vad som hänt under dagen berättas. Mina historier berättas också. Och så äts det förstås popcorn!
Någon kanske avbryter afterskin för en stunds lek med mig och det säger jag aldrig nej till. Om ingen leker eller ger mig popcorn kan man passa på att smita runt hörnet. Då syns jag inte och det dröjer inte lång stund förrän någon kallar på mig. Då kommer jag så snällt fram och får beröm och popcorn igen.
Vi har verkligen haft en härlig vecka som avslutning på vintern. Nästa vinter blir det nya resor till snön i Vemdalen. Då tror jag att jag och matte ska gå på tur igen.

söndag 5 april 2009

Undan i spåret...

...för här kommer Clova!
Och när jag spårar går det med en väldans fart.
Det är så kul med barmark och lite varmare väder för då vaknar liksom matte till liv. Det har varit lite sparsamt med spårandet under vintern. Jag har bara fått gå ett par korta spår och det räcker inte på långa vägar för en arbetsvillig terrier. Men nu anade jag att det var något mer rejält på gång. Matte smusslade med svarta påsar från frysen - mmm - luktar det inte lite bekant över dem? Hur var det nu med svarta plastpåsar i frysen? Var det inte spännande grejer till mig i dem? Och titta, titta, här kommer matte med den konstiga staven med svamp i ena ändan...snören åker ner i ryggsäcken, klädnypor också. Så kastade hon en menande blick på mig och gick ut genom dörren UTAN mig! Och jag som är så ivrig! Här blir det till att vänta förstår jag...
Först flera timmar senare var det dags att gå ut i skogen. Vid det laget hade jag redan glömt att matte smusslat med grejer på morgonen. Jag trodde att vi bara skulle gå på en vanlig långpromenad i Delsjön medans lillhusse spelade tennis. Det gjorde vi först också, gick vanlig promenad alltså. När vi var nästan tillbaka sa matte plötsligt "Vad har vi här då?" och gick fram för att kolla något på marken. "Jag vet, jag vet, jag vet!" Jag studsade upp och ner av iver när matte tog fram spårselen och linan. Så släppte hon fram mig till starten. Jag nosade ivrigt och visste på en gång vart jag skulle gå. Nu bar det av i en våldsam fart genom skogen. Matte bromsade och bromsade. Hon var visst rädd för att jag skulle missa någonstans. Inte då! Här missas inget idag - detta har jag ju längtat efter. Jobbar lite lugnare efter en stund, spåret ligger ju kvar. Dessutom har matte gjort det rätt svårt idag. Hon har dragit spåret rakt över ett riktigt rådjurstillhåll. Här är massor av rådjursbajs som är hyfsat färskt och små stigar kors och tvärs av deras små klövar. Jag följer mitt spår säkert trots dessa svårigheter.

Efter en stunds spårande är jag framme vid klöven. Den sista biten får jag vinden i näsan och lyfter upp nosen från backen. Jag går lite högt med nosen de sista 20 metrarna av den anledningen, men på det stora hela är matte mer än nöjd med mitt arbete.

Matte gav mig massor av beröm när jag hittat klöven. Hon berättade att hon var orolig att det skulle vara för svårt för mig att följa spåret. Hon upptäckte nämligen att hon gått rakt in i ett rådjurstillhåll alldeles försent. Halva spåret var då redan lagt och blodet som fanns kvar skulle inte räcka till att lägga ett nytt. Att sen vinden hade vänt lite sen hon lagt spåret på morgonen grämde henne lite också. Men nu var vi så nöjda båda två. Matte samlade ihop alla grejer i ryggsäcken, tog av mig selen och så fick jag bära klöven tillbaka till bilen.
Gissa om våra hållningar var stolta!