Ja, hej där allihop! Nu har man fått stämpeln löptik...jaja det stämmer ju visserligen men jag tycker det låter lite nedlåtande. Mina personer ojjar sig över mina högst naturliga intressen och ursäktar sig för andra vi möter. Säger att jag har knäck i lurarna. Får inte springa lös som jag brukar. De vaktar på mig om jag är lös i stugan eller på gräsmattan. Inte får man gå fram till intressanta killar heller. Tycker det liknar mest "1800-talet", när familjen vaktade på sina unga flickor så att de inte skulle frestas att inleda förbindelser utan giftermål.
Det finns ju såå många snygga killar...här kan ni se hur jag spanar efter dem. De flesta skulle jag inte titta två gånger efter i vanliga fall, men nu i löpet måste man ju överväga alla möjligheter. I veckan som gick var jag i höglöpet dessutom - det är väl främst då som jag blir lite tveksam i omdömmet...Matte säger att det är hormonerna som förblindar mig. Hon säger sig vara mycket förvånad över intresset för hundar som jag normalt snarare skulle skällt ut...Mina cairnkomisar skäller jag dock aldrig ut och i veckan började lydnadskursen igen. Matte var lite tveksam till att åka dit. Dels för att jag troligen inte skulle lyssna på henne alls och framförallt för att jag skulle sprida viss oro bland hanarna. Nu åkte vi i alla fall och jag skötte mig faktiskt över mattes förväntan och vi kunde träna riktigt bra. Milton, Elvis, Diesel, Lilleman o Conrad lyckades faktiskt också riktigt bra med koncentrationen. Det var först när Charlotte tog ut Bobby ur bilen som jag stängde av hörseln. Jag låg och tittade trånande på honom utan att rubba mig eller ge andra ljud än små gnyenden åt hans håll.
Jag spanar och nosar till och med efter andra raser än cairnterrier...tänka sig att en draghund kan lukta så intressant...
Hoppla, hoppla - jag har något inom syn och lukthåll. En kille kommer där...bäst att sträcka på sig och visa sin goda hållning. Kanske är det något för mig.
I skidbacken är det dåligt med killar på fyra ben, men spanar gör man ju såklart! När man minst anar det kan ens drömkille stå framför tassarna på en.
Om jag skulle få syn på en riktig 10-poängare så kan ni lite på att jag snabbt är på språng. Då får man innerligt hoppas att man inte är kopplad i en elsladd eller koppel, utan att det är fritt fram till grabben.
I brist på fyrbenta killar får man väl pussa husse istället. Han uppskattar mina pussar väldigt mycket!
Ja, hej där allihop! Nu har man fått stämpeln löptik...jaja det stämmer ju visserligen men jag tycker det låter lite nedlåtande. Mina personer ojjar sig över mina högst naturliga intressen och ursäktar sig för andra vi möter. Säger att jag har knäck i lurarna. Får inte springa lös som jag brukar. De vaktar på mig om jag är lös i stugan eller på gräsmattan. Inte får man gå fram till intressanta killar heller. Tycker det liknar mest "1800-talet", när familjen vaktade på sina unga flickor så att de inte skulle frestas att inleda förbindelser utan giftermål.
Det finns ju såå många snygga killar...här kan ni se hur jag spanar efter dem. De flesta skulle jag inte titta två gånger efter i vanliga fall, men nu i löpet måste man ju överväga alla möjligheter. I veckan som gick var jag i höglöpet dessutom - det är väl främst då som jag blir lite tveksam i omdömmet...Matte säger att det är hormonerna som förblindar mig. Hon säger sig vara mycket förvånad över intresset för hundar som jag normalt snarare skulle skällt ut...Mina cairnkomisar skäller jag dock aldrig ut och i veckan började lydnadskursen igen. Matte var lite tveksam till att åka dit. Dels för att jag troligen inte skulle lyssna på henne alls och framförallt för att jag skulle sprida viss oro bland hanarna. Nu åkte vi i alla fall och jag skötte mig faktiskt över mattes förväntan och vi kunde träna riktigt bra. Milton, Elvis, Diesel, Lilleman o Conrad lyckades faktiskt också riktigt bra med koncentrationen. Det var först när Charlotte tog ut Bobby ur bilen som jag stängde av hörseln. Jag låg och tittade trånande på honom utan att rubba mig eller ge andra ljud än små gnyenden åt hans håll.
Jag spanar och nosar till och med efter andra raser än cairnterrier...tänka sig att en draghund kan lukta så intressant...
Hoppla, hoppla - jag har något inom syn och lukthåll. En kille kommer där...bäst att sträcka på sig och visa sin goda hållning. Kanske är det något för mig.
I skidbacken är det dåligt med killar på fyra ben, men spanar gör man ju såklart! När man minst anar det kan ens drömkille stå framför tassarna på en.
Om jag skulle få syn på en riktig 10-poängare så kan ni lite på att jag snabbt är på språng. Då får man innerligt hoppas att man inte är kopplad i en elsladd eller koppel, utan att det är fritt fram till grabben.
I brist på fyrbenta killar får man väl pussa husse istället. Han uppskattar mina pussar väldigt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar