Just det, jag har varit i fjällen igen. I världens bästa stuga som finns i Vemdalen. Där är det fortfarande vinter och folk åker skidor, bräda och skoter. Mina personer åker skidor på längden och tvären. Husse far omkring på en bräda hela tiden. Matte åker skidor som ibland är lite bredare och ibland lite smalare. Lillhusse varierar alltihop. Han går upp på morgonen och funderar till frukost om han känner för bräda eller skidor och sen tar han på sig lämpliga saker på fötterna. Lillhusse är grym på båda delarna. Den här gången var även GOP:en, Jessica och Peter med upp i stugan. Alla åkte omkring på fjället på ena eller andra sättet. Jag var också med flera dagar uppe på fjället.
Andra dagar var jag kvar i stugan för att samla krafter inför eftermiddagens lek med lillhusse i snön. Det var inte lika mycket snö som när vi var här på sportlovet, men det var fortfarande svårt att ta sig fram utanför "pistade" spår. Ju längre veckan gick desto mer snö smälte undan och det gjorde det möjligt att ge järnet även utanför skoterspåret.
Men som sagt, flera dagar var jag med uppe på fjället. Då gick jag och matte på tur. Vi gick rätt så långa turer men jag har inga problem med orken. Det var värre för matte när det gick mycket uppför. Då gick det lååångsamt ska ni veta. En som körde förbi henne undrade om det inte vore bättre med en större hund - den här kunde ju inte vara mycket till draghjälp...jag räckte ut tungan efter honom när han skatade vidare uppför backen.
Vadå större hund och draghjälp!? Jag är en polarhund i miniformat och det trivs både jag och matte med. Här behövs bannemig ingen draghjälp. Jag och matte anpassar bara tempot så att vi fixar alla strapatser. Och ni skulle se när matte susar ner för backarna - då springer jag också fort. Det är jättekul att springa utför. Då springer jag ibland framför mattes skidspetsar. Då blir hon jättestressad för hon har ingen vidare kontroll på såna här smala skidor. Det var många "nästan vurpor" och rop på att jag skulle akta mig.
Ibland mötte vi andra hundar i spåret. Då gällde det att stanna upp och kolla läget. Jag löper nu och vill inte riskera oönskad uppmärksamhet från hundar jag inte gillar. Det var väldigt många draghundar som tyckte att jag var ruskigt söt. En del välte nästan sina ekipage i sin iver att ta sig fram till mig.
När vi mötte hundar ställde vi oss oftast lite vid sidan av spåret så att de kunde passera och lämna mig ifred.Kommer du nu matte? Nu tar vi oss upp på toppen!
Nu har vi kommit upp på kalfjället på vår väg mot Jaktstugan. I bakgrunden kan man se Hovdefjället med Hovdestugan. Där någonstans är resten av gänget och åker utför. Förresten är de kanske på samma fjäll som oss - bara lite längre bort. Nu var det bara en liten backe kvar och sen var vi framme vid målet för dagen, Jaktstugan. Matte och jag fikade ute i det härliga vädret.
Jag var framme och kollade skoterparkeringen. Kunde man kanske få lift?
När vi åkt hela vägen ner från toppen igen så var det dags för ett besök i baslägret. Mitt i den svarta skidbacken hade resten av gänget satt igång grillandet av korv. Mmm, korv är toppen! Matte grillade en till mig också, fast en liten en...tog slut jättefort ska ni veta.
Väl hemma vid stugan gäller det att ha koll på reviret. Det har man från de snövallar som plogats upp. Den här högen är bäst. Här ser jag över hela tomten och ner till de andra grannarna. Då har jag bra koll på om taxen Anton är ute eller om någon till slut skulle släppa ut de där fåren som jag vet finns inne i en liten lada. Mitt skall ljuder över skogen om det är något som inte passar mig.
Jag har också koll på när personerna kommer ut för att ha afterski. Afterski måste man bara vara med på. Det är då alla historier om vad som hänt under dagen berättas. Mina historier berättas också. Och så äts det förstås popcorn!
Någon kanske avbryter afterskin för en stunds lek med mig och det säger jag aldrig nej till. Om ingen leker eller ger mig popcorn kan man passa på att smita runt hörnet. Då syns jag inte och det dröjer inte lång stund förrän någon kallar på mig. Då kommer jag så snällt fram och får beröm och popcorn igen.
Vi har verkligen haft en härlig vecka som avslutning på vintern. Nästa vinter blir det nya resor till snön i Vemdalen. Då tror jag att jag och matte ska gå på tur igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar