Grodan!!!

Mina personer har döpt om mig till Grodan! Kan inte fatta varför...matte säger att det är för att jag sätter mig för att kissa så ofta på promenaderna. Då tycker hon att jag ser ut som en groda... Hon fattar inte hur det är när man löper! Det är klart att man måste tala om det för så många som möjligt. Det är ju viktigt! Personerna är bra på mycket, men de begriper sig inte på det här med drifter som finns inprogrammerade i mina gener. Får väl försöka uppfostra dem så gott det går. Hur jag ska få till ett möte med en stilig karl på tu man hand har jag dock inte listat ut ännu - och nu är det försent. Höglöpet är över för länge sen...Jag är precis i slutet eller har kanske till och med avslutat löpet nu. Är inte speciellt intresserad av grabbs längre har liksom bara en känsla kvar att det är viktigt att markera var jag har varit någonstans. Kilroy was here...
Idag var jag ute med husse på långpromenad i Slottsskogen. Det är mysigt att vara på långpromenad med husse. Jag får mer godis än när jag är ute med matte...t.ex får jag godis när jag kissat...fattar ni att det finns anledning till att sätta sig ofta!!! Han är inte lika bestämd heller som matte är. Jag kan bestämma lite mer hur promenaden skall gestalta sig. Om jag vill gå åt ena eller andra hållet...lukta lite här och där...bara stå och glo...besöka picknikar...eller inte gå alls...
Idag bestämde jag mig för att det var dags att besöka ett sällskap som satt på en filt på marken. De käkade medhavd matsäck och de tyckte att jag var så söt och charmig. Då är det läge att spatsera in på filten och göra sitt "move"...pussas lite, låta sig klappas och vara allmänt söt och tillmötesgående. Under tiden de klappar och pratar med husse spanar jag in vad som finns på filten av ätbart material...sen satte jag nosen i närmaste yoghurt och slickade i mig innehållet! Med yoghurt i skägget och på nosen är det ingen som kan bli arg utan jag kommer undan tilltaget med bara en liten förmaning. Den har jag snart glömt...och går glatt vidare, spanandes efter fler matsäckar.
Om det inte passar mig så vägrar jag röra på kroppen över huvudtaget. Fäller in landställen och utför en excellent "ligg". Inget kan få mig att lyfta från platsen. Husse lockar och pockar med godis eller försöker göra sig rolig o intressant att följa. Ha! det kan han ju försöka med...Nu har jag bestämt att jag ska bäras av husses trygga händer - precis som när jag var valp (på bilden) och blev lite trött. Då plockar husse till slut upp mig och bär iväg. Utsikten från husses armar är bra - man ser hundar på betydligt längre håll än nere från marken. Tyvärr varar "liften" inte så lång stund utan snart blir jag nedsatt och får gå själv igen.
Men då är det jag som bestämmer i vilken takt och riktning...