Johnny med jabben

Herregud! Satt på plats av en katt!! Som dessutom var en liten en, på bara 13 veckor, och som bestod av fyra långa ben och en lång svans. Det är så man skäms...

Direkt när jag kom hem gick jag lös på draken Elliot . Det är ofta honom jag tar ut eventuella aggressioner på eller när jag känner mig lite tillplattad. Jag tränade självförsvar, närkamper, karatesparkar, "dödens käftar" och tacklingar. Här gäller det att förbereda sig om man behöver tampas med Johnny med jabben igen.

Jag och matte åkte till Charlotte idag. Jag skulle trimmas och matte få råd om hur vi skall göra med utställningen i Borås. Från ena sidan ser jag riktigt snygg ut men från andra ser man tydligt hur jag tappat päls fläckvis efter skendräktigheten. Gemensamt beslutades att dra ner pälsen igen, för under växer det jättefint. Vi kommer att åka på utställningen i alla fall - jag är ju söt även utan päls och mina kvinnliga former kommer verkligen till sin rätt när man är så här lättklädd.

Och så var det så att Swebreezegänget hade blivit med katt också. Min erfarenhet av katter består av snälla nyfikna katter som man nos mot nos kan lukta på och bekanta sig med eller så springer de järnet och då jagar man för glatta livet. Något litet fightande monster hade jag aldrig stött på. Han såg så söt ut med sina långa ben och näpna ansikte att jag trodde det skulle vara en baggis att bli kompis med honom. Istället fick jag ducka för vänster och högerkrokar. Fräste gjorde han också. Här gäller det att backa, tänkte jag, och drog mig undan. När Charlotte visade en kulig råtta som lät så fort den rörde sig ville jag gärna vara med och leka. Men så länge Johnny lekte med den vågade jag inte...utan jag väntade tills han gick undan - då kunde jag undersöka den. Så fort han kom igen så drog jag mig undan...känner på mig att detta inte var riktigt cairnigt...skäms lite grand faktiskt...men hans klor såg förskräckligt vassa ut!

Så det var därför jag gick lös på Elliot - jag vill inte skämmas nästa gång igen - vad skall Bobby tänka då?!