Vad hittar vi här?

Jo det kan man fråga sig. På den här bilden hittar vi ingenting - men senare då fann vi något oväntat!

Förra veckan passade jag och Ellen på att plocka med oss matte Kattis och Ellens husse Lasse på långpromenad runt Lilla Delsjön och fika i Bertilssons stuga. Det var en härlig höstdag - precis lagom varmt i solen så att man kunde springa riktigt mycket utan att bli svettig och sitta stilla och fika utan att frysa.
När vi började promenaden gick vi förbi några brukshundar som skulle arbeta i skogen med att leta personer, då fick vi gå kopplade för att inte störa. Så fort vi kommit förbi fick vi gå utan koppel och kunde börja dona med allt som är intressant i skogen. Springa, undersöka, nosa, äta, jaga om tillfälle ges, skutta på stenar, balansera, hoppa över diken och rulla sig i saker som luktar intressant. Och så förstås komma på inkallning och stå vid sidan om det kommer t.ex en cykel eller häst. Vi var så duktiga och personerna på så gott humör - tiden och kilometrarna flög iväg och plötsligt var vi framme vid stugan där vi skulle fika. Kaffe och leverpastejmacka åt min matte och jag fick smaka lite också. Lasse bjöd på köttbullebitar - mmm...Ellen och jag satt snällt och tittade bedjande för mera.

Så var det dags för att knata vidare. Nu hade vi fått ny energi och farten var hög. Jag visade Ellen hur breda diken jag kan hoppa över utan att bli blöt om tassarna och sen visade jag hur man kan bada i dem också. Ellen är inte så förtjust i vatten, så bada ville hon inte och hon får nog träna lite mer innan hon kan hoppa lika breda diken som jag. Jag sprang bredvid henne för att peppa henne (och hetsa lite också...) men hon valde att börja med lite smalare diken. Hon är rätt smart faktiskt - det gäller att bygga upp både förmågan och självförtroendet på samma gång.

När vi närmade oss slutet på promenaden saktade personerna ner på tempot - ville se om de kunde finna några snitslar eller annat som tydde på att brukshundsklubben fortfarande höll på med sitt. Jag och Ellen saktade INTE ner på tempot - definitivt inte när vi förstod att det var något på gång i skogen. Kunde känna lukten av folk och hundar lång väg. När våra personer blev varse samma sak och skulle kalla in oss var det försent. Vi letade upp personer på löpande band i skogen - hittade flera stycken faktiskt som låg och tryckte - tur för dem att vi hittade dem eftersom deras egna hundar tydligen inte gjort det. Nu stod det ett antal människor upp i skogen och viftade bort oss och tittade surt på våra personer för att vi förstört deras spårdag eller åtminstone en del av den. Kan vi hjälpa att vi är naturligt arbetande terriers? Deras väluppfostrade brukshundar hade ju inte hittat dem - då är det väl tur att jag och Ellen råkar komma förbi och rädda dem??!! Efter att ha blivit kopplade gick vi med högburna huvuden och svansen i topp därifrån.

När vi kom fram till bilen och matte skulle lyfta in mig i buren kände hon tyvärr att jag rullat mig i något djurs "nr2". Det blev duschen för mig direkt när vi kommit hem - synd på så fin parfym tycker jag...

Vi kommer på inkallning om vi är på rätt humör - nu är vi på rätt humör - hit med godiset matte!

Se så väluppfostrade vi ser ut att vara. Kan man som person önska sig nå´t mer? Ja det skulle väl vara att vi faktiskt VAR väluppfostrade då...men vi är ju söta!