Förefaller outvecklad...

...ja ordagrant stod det "förefaller något outvecklad för sin ålder" i kritiken.

Det var ju dags för "riktig" utställning i Borås. Inte någon inofficiell där domaren tycker att man är fantastisk bara för att man har fyra ben, svans och öron som står upp (om de ska det). Nu skulle man få höra "sanningen" så att säga...
Då gäller det att träna på alla momenten och här ser ni hur jag tränar på bordet. Visa tänderna har vi också tränat på och det är jag ganska duktig på nu.

Jag och matte for iväg till ett snötäckt och kallt Borås. Vi hann leka en stund i snön innan utställningen och det är kul det. Man glider så härligt med tassarna. Därefter gick vi in i hallen och där var massor med hundar och ringar som man fick gå runt för att komma till ring nr 10 där jag skulle visas upp. Vi tittade på de andra cairnarna som ställdes ut och så vilade jag lite i buren. Oj så många snyggingar!
Så var det min tur bland unghundstikarna, 3 stycken kom till start och jag var först ut. Vi ställde upp och domaren gjorde sin första bedömning. Sen travade vi varvet runt ringen - det var lite halt på betonggolvet - men jag klarade det finfint. Min matte vet väl inte så mycket om hur just en cairn ska trava, men hon jämför mig med hur en häst travar när den är lösgjord, med bra övertramp, parallella hovar, driv i steget och då tycker hon att det ser bra ut. Lyftes sen upp på bordet där jag undersöktes noggrant. Kropp, huvud, vinklar, tänder och päls besiktigades innan det var dags för en ny vända i trav. Till sist var det uppställning och kritiken dikterades.
Måste säga att så här långt var min matte jättenöjd med min insats - jag var nöjd med hennes också. Hon höll i snöret på ett OK sätt och hade med rå oxfilé att muta mig med - tänkte att det kanske skulle göra susen för uppvisningen.
Så var kritiken färdig och det blev den där 2:an som matte befarade - inte mycket att säga om med tanke på att pälsen är neddragen. Men visst, lite besviken var hon - hade ju hoppats kunna läsa ut av protokollet att det var pälsen 2:an berodde på. Nu var det bara ett fåtal saker som domaren var nöjd med; "bra längd på kroppen", "bra lårbredd" och "bra pälskvalité men den är alltför kort för dagen". På minussidan fanns "nospartiet kunde vara kraftigare", ganska rakt vinklad fram" och så var det ju det här med "förefaller något outvecklad för sin ålder". Den var inte så kul den kommentaren - är man ett miffo eller?!

Vi tittade färdigt på utställningen - alltid lär man sig något, säger matte. Och när vi tänkte efter var vi trots allt nöjda med vår insats. Vi uppför oss båda som man ska i ringen och vi har fin kontakt med varandra. Det är bara det att vi är amatörer och lite naiva kanske. Matte klart färgad och subjektiv i sin inställning till min storhet - hennes Clova måste ju även domarna tycka är fin. Nu överlåter vi ringarna till proffsen och hittar på något annat kul tillsammans istället.

När vi kom hem hjälpte jag matte med disken - då blev hon så glad igen.

-Du är bäst Clova! Även om du inte passar in i rasstandarden så är du den goaste och sötaste i hela världen! sa matte.

...och snygg tänkte jag...