Hockeyvovve

Jag hör många vuxna personer, lite kärvänligt, säga att det kräver mycket tid och engagemang att vara hockeymamma eller hockeypappa. De låter lite stolta när de säger det - de tycker nog att deras son (har upptäckt att det är mest killar som spelar hockey) är väldigt duktig iskrigare. Min matte och husse är inget undantag - de tycker att det är roligt att hänga med och hjälpa till och se hur Nicke utvecklas och bli allt mer duktig och bättre på alla moment. Hockeyförälder är ett vanligt och vedertaget begrepp men.....
Är det någon som har hört talas om hockeyvovve???!
Näh - tänkte väl det...men det är just precis vad jag är. Och visst är jag också stolt över Nickes framgångar på rinken och fina utveckling. Hundhjärtat klappar för Bäcken HC team 96 i första hand och för Frölunda Indians i andra hand.

Jag är ofta med i ishallarna och kollar på träningar och matcher. Tyvärr är det många hallar som jag inte får komma med in i, men ibland så smugglar matte och husse in mig ändå. Då är jag så tyst och väluppfostrad så jag inte märks och kanske får jag något gott att tugga på när jag tröttnar på det som pågår på isen.
Jag tycker att det som pågår på isen verkar väldigt kul - en enda stor busig kamp om en liten svart platt grunka som glider omkring och alla jagar och sen försöker passa till varandra och få in i mål. Kampen om den lilla svarta grejen är het och innehåller allt en cairnkamp skall innehålla. Jaga och jagas, knuffas och brottas, solokörningar och teamarbete, köra fram och tillbaka, runt runt och fintas hit och dit, tuffa tag och inga filmningar....precis som vi cairnar gör i våra buslekar. Och så en eller flera domare som avbryter om det blir för tufft - precis som våra personer gör när vi blir för heta. Enda skillnaden som jag ser det är att i hockey går allt ut på att göra fler mål än motståndaren...undrar om jag kan införa något som liknar det i cairnklubben....

Nu senaste helgen var jag och matte uppe med Nicke i Skara på NHL-camp. Alla Bäckenkillarna var fördelade i olika lag tillsammans med spelare från Skara, Tibro, Mariestad och Skövde. Nicke hamnade i lag Atlanta. De spelade jättebra och blev trea i hela turneringen utav fem lag. Bodde och sov gjorde de i en skola - alla killarna verkade ha jättekul.

Jag och matte bodde på vandrarhem - det var rätt bra det också. Men jag begriper mig inte på matte...hon var så stressad och värre hönsmamma än vanligt. Hon tänkte att det kanske skulle bli problem med sovandet - fattar inget! Det var ju Nicke som var tvungen att sova utan mig, ensam i skolan på luftmadrass och det fixade han galant - matte fick ju sova med mig och i en säng och så var HON vaken jättemånga gånger på natten. Visst är hon bra löjlig??