Öppen bok...

...påstår matte att jag var idag.

Vi bodde första natten i stugan för säsongen. Igår var det härligt väder och Valborgsmässoafton. Mina personer tyckte att stugan var den perfekta platsen att fira in våren och den kommande sommaren på. Jag höll med till 100%, jag älskar att vara i stugan. Det är en härlig frihet med gräsmattan där man kan leka med lillhusse eller Ellen. Man kan också ägna sig åt att nosa runt efter harbajs eller rådjursbajs. Har man riktig tur hittar man kattbajs att rulla sig i eller käka upp. Mina personer tycker att jag är lite äcklig med dessa intressen - de begriper ingenting. Ellen däremot fattar nästan allt.
På kvällen gick vi tillsammans med Ellen och hennes familj till Rödjegården och kollade in brasan som tändes. Många av Skårtorps hundar var där - inte en enda var en cairn. Där fanns schäfer, rottveiler, jackrussel, whippet, bernersennen och en och annan blandras. Men som sagt - inga andra cairnar än mig och Ellen. Vi höll dock fanan högt och charmade så många vi hann med.
Idag vaknade matte ganska tidigt. Hon kände för att gå på skogspromenad med mig. Jag sussade hos lillhusse och det var så mysigt. Mitt intresse för skogspromenad var därför inte lika stort som mattes. Nu är det ju så med matte att har hon fått något för sig - så blir det så. Alltså fann jag mig själv snart knatandes efter henne mot skogen. Försökte med att göra min morgontoalett snabbt för att sen vända tillbaka till lillhusses säng, men det gick inte heller. Snart var vi i skogen och jag släpptes lös. Lunkade ett par meter bakom matte och utförde de övningar hon bad om lite halvhjärtat. Så helt plötsligt blev det riktigt intressant! Kände doften av rådjur och det hade precis varit här!!! Befann mig genast ett par meter framför matte istället. Detta med att spåra rådjur är hon skitkass på - det är min uppgift. Fokuseringen blev genast på topp och jag började slå fram och tillbaka för att hitta vilken väg rådjuret hade tagit. Det var nu matte sa "Lilla Clova - du är ju som en öppen bok. Det står med extra stora bokstäver i den att du har fått nos på något riktigt intressant. Det enda som inte står är vad du fått spår på". Och så åkte kopplet på med en väldans fart. Ja - så var man begränsad i rörelsefrihet, men nosarbetet fortsatte jag med. Arbetade mig framåt på stigen och plötsligt säger matte "Men titta där står ju ett rådjur"! Lite impad lät hon allt på rösten men jaga fick jag inte...fick snällt stå och titta när rådjuret sprang bortåt i skogen. Ja inte stod jag så still precis...jag skällde och drog i kopplet för att få springa efter men av det blev det intet. Vi vek av åt ett annat håll och när jag lugnat ner mig fick jag springa lös igen. Nu gjorde vi extra mycket övningar och jag var jätteduktig hela tiden. När matte såg att min fokusering återigen hamnade mot att nosa spår, åkte kopplet på igen. När fokus flyttades till matte så slapp jag kopplet och nu höll jag mig till matte och hennes övningar resten av promenaden. Hmm... är det verkligen så att hon har börjat förutse när jag har bus på gång?! Får nog testa på nästa promenad. Jag ska nog lyckas överlista henne igen!