Jösses!

Utbrast min matte när vi svängde in på parkeringen vid lydnadskursen...
Det var nämligen fullt med bilar på parkeringen och barn och deras föräldrar vandrade upp mot vår träningsplan. Skulle alla dessa titta på vår träning?! Det var ju som en hel skolklass med föräldrar dessutom. Picknickkorgar bar de också med sig...som om de skulle bänka sig i gräset för en stunds riktigt god underhållning.
Kände nästan hur små horn växte ut i pannan - tänk att få busa med så mycket publik. Bäva månde matte!
Alla mattarna såg lite tagna ut, men någon klartänkt kom på att det nog faktiskt VAR en skolklass som skulle spela brännboll. För att få det bekräftat gick Nilla och hennes matte upp till planen för att se om vi kunde få plats också. De kom strax tillbaka och kunde bara bekräfta brännbollsspelet och att det inte ens med skohorn skulle gå att klämma in ett gäng busiga cairnar däruppe. Synd tycker jag, tänk vad kul att vara med och springa efter bollen som de slår iväg. Vi skulle nog vunnit hela tiden - jag är t.ex duktig på att fånga lyra med munnen. Gå runt koner har vi ju redan tränat på i dumrutan så det blir nog inga problem att springa runt en större plan heller - men det får nog bli i enskilt ekipage. Tänk er mattarna hänga med i vårt tempo rusandes runt en brännbollsplan med oss cairnar i fotposition.
Om ni slutat skratta nu ska jag berätta hur det istället blev...

Carina och Elvis bor inte långt från träningsplanen och nu erbjöd de sig att ha kursen hemma i sin trädgård idag. Vilken toppenidé!
Där var det så finurligt ordnat att det fanns två "greener" att träna på. En nedre där vi kunde fortsätta träna rutan och dumrutan och en övre där hindret ställdes upp och vi kunde träna hoppning. Jag och matte hade tränat både på rutan och dumrutan. Vi har gjort framsteg och jag börjar faktiskt dra mig mot rutan när matte glatt säger kommandot. I dumrutan klarar jag att sitta och ligga när matte går hela varvet och stå kvar om hon går halva (ibland...). Hoppet klarar jag också hyfsat, ibland blir jag lite ivrig och hoppar innan matte sagt att jag skall hoppa.
Idag skulle vi utveckla hoppet genom att hoppa bort från matte - det var lite klurigt tyckte jag. Jag behövde extra hjälp i form av kastad korv för att fatta. Ibland är det käckt att inte fatta med en gång - då blir bitarna som kastas större. En tunn liten skinkslamsa är svårt att kasta ca 2 meter över ett hinder...det märkte matte direkt... Jag stod nästan på huvudet när jag skulle komma åt den lilla biten precis kloss an bakom hindret - den kom knappt över nämligen - och hur matte hade tänkt att jag skulle hoppa efter den har jag ingen aning om. Det hade krävts akrobatik i den högre skolan om det skulle funka med hopp istället för huvudstående. Typ hopp med 180 graders vändning eller en sidvolt... Stora bitar korv kastades nu istället en bit bortanför hindret och jag hoppade galant. Tror att jag tänker vara "trögfattad" en stund till...så stora bitar får man aldrig annars!
Ann-Christine säger att vi har blivit jätteduktiga allihopa och mattarna ser så stolta ut. Klappar om oss vovvar och går med lätta steg hem och tränar lite till. Med beröm kommer man jättelångt. Som belöning efter träningen fick vi som ville springa fritt på gräsmattan och leka. Som ni ser har vi mycket energi kvar även efter ett träningspass - här är det full fart. Lilleman är först, sen kommer jag och sen Elvis. Trixie har inte hunnit in i bilden...
Plötsligt hör vi något och leken stannar upp för ett ögonblick, men snart är vi igång igen.
Vi fyra kom jättebra överens. Här är det Lilleman som låter oss kolla magen...
Till slut är vi nöjda. Trötta och törstiga ställer vi oss vid grinden för att bli utsläppta.
Tänk vad bra att det fanns möjlighet att träna på en så bra reservplan som hemma hos Carina. Elvis och Kajsa har det bra som har så fina gräsmattor att leka på. Men jag tyckte lite synd om Kajsa som inte fick vara med och träna. Hon låg i uterummet och tittade längtansfullt ut mot oss andra en stund, men sen tror jag att hon blev nöjd ändå för hon åkte iväg på något kul med sin husse.
Nu är det bara en gång kvar på lydnadskursen. Trist tycker jag...det är ju så kul att lära sig saker. Undrar om man vågar hoppas på ytterligare en fortsättning till hösten...?