Snövovve

Hurra! Det är snö ute idag. Hela världen är vit, hal och jättekul. Jag började med att sätta framtassarna framför mig och skjuta på med baktassarna - man GLIIIIDER! Sen försökte jag döda snön genom att slå ner på den med framtassarna, jag begravde nosen i allt det vita, jag rusade som en toka hit och dit, sladdade i svängarna, rullade i snön, jagade snöbollar - ja jag hade hur kul som helst. Det var nästan så att jag glömde att jag var kissnödig. Oops! det gäller att sätta sig där det inte är för djupt - då blir det kallt om rumpan.
Var på återbesök hos veterinären, han tyckte att allt verkade bra. Jag var inte öm i magen alls längre, när han tryckte och klämde.
Efter det åkte vi till mormor och morfar i Gråbo och fikade - där var det ÄNNU mer snö! Jag la till "hoppa som en gasell" till morgonens övningar som också gjordes flera gånger. Mormor skrattade gott åt mina fasoner, jag var piggare än någonsin. Racing runt, runt, runt...Snön gick över magen på mig och snart hade jag snöbollar hängandes i pälsen. Matte fick hjälpa mig att ta av en del och resten åt jag upp.
Inne hos mormor och morfar finns det en jättebra soffa där man kan sätta sig på armstödet och balansera. Jag är bra på att balansera och det är en kanonbra utsiktsplats - man har koll över hela gräsmattan och vägen utanför. Bilar är OK, människor likaså men kommer det en hund så skäller jag - Hallå där! Inte in på mitt revir - och se, det lyckas varje gång. Inte en enda hund kommer in på tomten. Matte blir bekymrad - "nu är hon nog understimulerad" - inte då! Lite egna initiativ måste man väl få ta. Har läst någonstans att cairnar användes till att vakta får ibland i tidernas begynnelse - här finns inga får att vakta från vilda djur - så jag vaktar gräsmattan istället.
Nu undrar ni väl hur det gick med sparrisen? Jo, det var smaskens. Leverpastej och sparrisröra borde serveras på Nobelmiddagen - Jättegott!