måndag 31 mars 2008

Polarhund i miniformat


Som en del av er vet har jag erfarenhet av polarhundar i jätteformat - och den var inte trevlig...så det var med viss oro jag lastades in i bilen för transport till nordligare breddgrader. Tänk om sådana monster finns i klungor däruppe - dragandes på pulkor med tungorna hängandes ute och blottade tänder...huamig...mardrömmar får man för mindre...Kunde inte kissa på hela resan upp...
Men så kom jag till snön i Vemdalen och världens trevligaste stuga (som stod på plintar så det var lätt att smita under - jättespännande) och då blev allt bra igen. Utforskade omgivningarna ordentligt och jag blev djärvare för var dag. Gigantiska områden utanför stugan med snö överallt, jag kunde springa hur mycket som helst och busa omkring. Här på bilden ser ni hur jag leker polarhund med lillhusse och pulka. Jag må vara liten i rocken men jag är ruskigt snabb och vig, så jag hänger med i svängarna när barnen åker pulka. Dra på pulkan håller jag mig dock för god för - nä, det kan de där draghundarna hålla på med - jag vill vara med och raca och kampa i leken.
På dagarna åkte alla personerna skidor och bräda - konstiga manicker som sätts på tassarna - och åkte sen långsamt upp för backarna i lina (såg dock inga hundar som drog) eller latade sig uppför i märkliga soffor för att sen susa utför backarna i betydligt högre fart. Husse och matte kan jag nog springa ikapp med - det gick inte alltför fort - värre var det med lillhusse. Där var det drag i baguetten, inte ens jag kan springa ifatt honom...Jag var med i deras basläger några dagar - det var trevligt - det grillades korv och jag fick också käka riktig mat - korv är toppen.
Uppe på fjället var snön mjukare än vid stugan, där det var skare som bar mig fint, här kunde en hel cairn försvinna i snömassorna. Det var tur att jag hade övat på "hoppa som en gasell" för det fick jag användning för när jag skulle ta mig fram. Det som var lite jobbigt med all snö var att det fastnade mellan tårna hela tiden. Första dagarna visste jag inte hur jag skulle få bort den och tittade olyckligt på matte. Hon visade att det gick att får bort den från tassarna med sina händer och fingrar och då kom jag på att jag kan använda munnen - sen gick det bättre.
Typiskt är att när man precis har kommit på hur allt fungerar och hittat spännande grejer att undersöka lite längre bort från stugan - då lastas man in i bilen igen och far hem till Göteborg!
Men det kommer en ny vinter och ny snö säger matte och stugan står kvar och väntar på mig. Då blir jag polarhund igen!!!

Inga kommentarer: