Luktegott

Tänkte att om jag springer riktigt fort så får de inte tag i mig...jag har nämligen tagit på mig "luktegott"...då måste man vara rädd om sin päls. Annars hamnar man i duschen och allt är förlorat. Eller kanske inte ändå??! Kanske visar det sig att det blev en vinstlott den här gången.
Min matte har en del att stå i dessa dagar. Mina aktiviteter är skrämmande få. Jag som är van vid att ha en del att pyssla med kan visserligen uppskatta en och annan dag "på locket", men nu anser jag att det börjar gå till överdrift. Nu får det snart bli ordning på torpet igen - annars hittar jag på nå´t själv. Och det brukar inte vara helt uppskattat.

Nu i helgen var det äntligen kul grejer på gång. Både för mig och lillhusse. Han fick åka på hockeyläger i Skara och jag fick vara hos min bästis Ellen och hennes personer på landet.
Matte skulle jobba hela helgen och husse har som tidigare nämnts, liiite svårt att röra sig. Inte så kul för de båda, men de är vuxna personer - sånt får man stå ut med då. Det ska vara lite plågsamt att leva ibland, för att man ska uppskatta det man har och allt som är roligt.

Matte lämnade mig hos Ellen, Lasse och Jenny. Hon gav mig många förmaningar om att jag skulle sköta mig. Gärna ta efter lite av Ellens betydligt mer väluppfostrade gestalt - det skulle göra mig gott, sa hon. Fattar ni att hon är jobbig va??! Som värsta hönsmorsan går hon an. "Du får inte göra det och inte detta...inte göra si eller så... Lyssna nu på vad de säger och uppför dig så att du inte skämmer ut oss...och rym inte!"
Jag stängde öronen redan efter första förmaningen. Hon hade säkert fler på lager men volymen på "hörapparaten" var nu avstängd. Jag är duktig på att liksom filtrera bort mattes röst och ändå höra allt annat.

Matte åkte till jobbet och jag och Ellen startade leken. Ojojoj så roligt vi hade. Tror faktiskt att Ellen längtat lite efter mig, precis som jag längtat efter att få leka med henne. Vi lekte jage och brottades, nosade omkring och letade smaskigheter. Lekte vakthundar när någon gick på vägen. Ellen sprang "väluppfostrat" fram till tomtgränsen och skällde...jag drog betydligt längre än så...(det var bl.a det här som matte tyckte jag kunde lära mig lite av...gränsdragning...fattar nada...allt är ju ändå mitt)
På skogspromenaden fick vi springa lösa. Ellen gör små lovar för att undersöka saker och ting, jag gör lite...större...(se och lär; tycker självklart matte). Men jag rymde INTE! Så det så.
Vi hittade alldeles färskt och kletigt kattbajs. Mmm - luktegott. Ellen nosade intresserat. Jag rullade mig omsorgsfullt. Kletade in, i princip, hela kroppen i härligheten (och nu får matte skämmas igen över sin Clova...ja just det ja - skulle lära mig lite av Ellen...)

Nu ansåg Lasse och Jenny att min, i deras ögon/näsors sett, illaluktande uppenbarelse absolut inte skulle komma in i huset och deras säng. Det blev såklart duschen för min del. Och inte bara med vatten, utan även med schampo. Eftersom jag är mycket van vid att duscha stod jag så snällt så snällt. Både när de först blötte ner pälsen, sen masserade in löddret för att slutligen skölja ut allting. Väluppfostrat eller hur?

Sniffade lite i luften efteråt. Luktade riktigt trevligt. Och så len och fluffig pälsen blev. Liksom lite mjuk och flygig. Dessutom har jag förstått att det inte går att trimma en nyschamponerad cairnpäls. Det var verkligen ett stort plus i hela luktegotthistorien. Matte håller nämligen på med trim just nu. Hade kommit halvvägs ner på kroppen. Och nu blev det stopp på det. Synnerligen välkommen bieffekt måste jag säga.

Och matte fick återigen tillfälle att skämmas lite för sin hund. Äh, säger jag. Har man gett sig in i cairnterriersvängen så är det bara att hänga på. Vi har många ursprungliga instinkter kvar i våra gener. Jag är nog ett skolboksexempel - och det tycker jag matte ska vara glad för!

Försökte dessutom knycka korven från bordet senare på kvällen. Tyvärr är Ellens personer allt för medvetna om mina tilltag och var snabbt framme och räddade korven. Attans också - den luktade så vansinnigt gott.

Ja, det har varit en härlig och händelserik helg hos Ellen. Hon är en väldigt bra kamrat. Låter mig sova i hennes personers säng också. Blir så mysigt trångt med fyra i sängen. Bara jag inte blir alltför närgången och kelig mot Lasse eller Jenny - då blir hon en amazon och skyddar de sina. Tycker jag är helt i sin ordning. Då rättar jag mig i ledet.

Så nu är jag behagligt nöjd. Både aktiviteter och motion med hundkompis. Nu kan jag acceptera en dag i slöhetens tecken igen. Men sen matte - sen får det nog hända något igen...