Nio liv

Det sägs att katter har nio liv. Det har nog min husse också...

Någon tycker kanske att det varit lite tyst från min sida. Det har sina orsaker. Matte brukar hjälpa mig med en och annan bokstav och den hjälpen har helt uteblivit en period.

Matte säger att hennes kapacitet går ner något alldeles oerhört när hon oroar sig över något. Det händer lite då och då att hon oroar sig för olika saker. Oftast oroar hon sig över lillhusse. Det är antagligen rätt normalt att oroa sig för sitt barn. Man vill ju dem som väl.
Den hon oroar sig för sen, är nog lilla mig. Det finns en del att oroa sig för - jag erkänner. I första hand är det mina små rymmarturer hon tänker på. Jag är liten och mjuk - bilar är stora och hårda och om jag rymmer i närheten av en väg så tänker hon på allt som kan hända. I andra hand oroar hon sig för allt som jag hittar och stoppar i mig i naturen. Har onekligen råkat illa ut pga grejer jag ätit...och så finns den där lilla oron att jag ska jaga fel sak som typ en huggorm.

Husse däremot brukar hon inte behöva oroa sig för. Han är ordentlig, sansad och hennes stöd i livet. Nu var det dags att oroa sig för honom...och kapaciteten var nere på noll...

Husse hittade på en helt galen grej. Varken jag eller lillhusse har varit i närheten av något liknande. Han kollade hur kroppen tål ett fritt fall från 8 meters höjd. Med facit i hand kan vi konstatera - sådär...

Efter ett fall från en såpass hög höjd kan det sluta ungefär hur som helst. För en del kan det i värsta fall vara helt färdigt...för andra finns det en fortsättning. För husses del finns det en fortsättning, som dessutom ser riktigt bra ut. Men det kommer att ta tid att bli hel igen. Han har frakturer både här och där. Har fått tillbringa de sista två veckorna på sjukhus, men nu är han äntligen hemma igen. Med gips, korsett o nackkrage sitter han i en fåtölj och matte är så nöjd så nöjd. Tänk vilket virke den karln är gjord av...

Och lilla jag har återigen fungerat som en katalysator när matte som bäst behöver det. Jag är så empatisk och duktig på att få matte att fungera även när hon är ledsen och orolig. Nu hoppas jag att hon återigen får lite tid till att ägna sig åt min kropp. Vi är ett team jag och matte. Vi behöver varandra och utbytet av livsnödvändigheter är ömsesidigt. Och vi alla mår bäst när hela flocken är samlad. Nu ska jag gå och pussa lite på husse - det kan han behöva...och då kanske han ger mig några popcorn - det kan jag behöva.