måndag 21 februari 2011

Det går fortare

Ja, tiden går fortare när man har roligt. Vecka 7 betyder roligt sportlov för lillhusse och vistelse i Vemdalen. Roligt har man när man är i Vemdalen. Personerna är lediga. Snön är mjuk och riklig. Visserligen är det lite kallt men jag har tjock päls så det fixar jag. Då och då kan jag få lite köldkramp i tassarna eller snö och is mellan trampdynorna men det fixar sig också rätt kvickt. Jag är en van snövovve nu. På bilden ovan kan ni se vår stuga skymta mellan gran och tall. Visst ser det mysigt ut? Och så jag och lillhusse som är ute och busar i snön.
Min födelsedag inträffar på Alla Hjärtans Dag den 14 februari. Det är nästan alltid på sportlovet det. Bra tycker jag - då är alla lediga och kan fira mig ordentligt. Min födelsedag är en mycket viktig dag. Helst skulle jag vilja ha frukost på sängen, men där går gränsen säger matte. Hundar äter inte mat i sängen. Hon vet inte mycket hon... jag brukar ta med mig smaskiga ben upp i sängen och gnaga på dem där. Gärna köttiga märgben. Kladdigt och fint. Fast hon har nog sina misstankar eftersom jag ibland "gräver ner" mina ben bland täcken och kuddar.

Nu fick jag i alla fall presenter, tuggben och smörgåstårta. Det är grejer det. Bra recept på smörgåstårta var det också. Mmmm.... Slukas i ett nafs.
När man ätit gott och mycket så måste det motioneras för att göra av med alla extra kalorier. Jag och lillhusse gör av med många kalorier när vi är ute och leker. Matte och jag gör också av med kalorier när vi går på tur. Vi borde nog gå på tur varje dag...flera gånger...
Jag sprider mycket glädje i skidspåret. Många vill stanna till och prata med matte om mig. De vill gärna hälsa på en sån liten tuffing också. Vi går rätt så långa turer jag och matte och vi kan hittas långt ute på fjället. Där hittar man mest seriösa drag-, jakt- och brukshundar av större modell. Men man ska aldrig räkna bort en cairn! Vi är en faktor att räkna med.
Här har jag och lillhusse hittat ett spännande hål under en gran. Det ser ut som om han sätter sig på mig men det är faktiskt jag som pressar mig under honom för att komma åt att kika ner i hålet.
Öhh - maka på dig - jag vill också se. Flytta på dig så jag kan hoppa ner. Tänk om det finns möss därnere? Då vill jag jaga dem!
Nu har jag varit nere i hålet - grythund vet ni - och nu vill jag upp igen. Kan ni hitta mig i bilden? Hålets djup blir enormt med hjälp av snödjupet. Jösses vad jag fick kämpa för att ta mig upp.
När man varit ute hela dagen är det skönt att vila lite framför brasan. Här har jag lagt mig på lihusses mage och tronar.

Matte kallade mig för "tiburon" för ett tag sen. Tiburon betyder haj på spanska. Hon ansåg att jag ibland dök upp som en haj underifrån och norpade sånt som jag kom åt. Nu har jag gjort skäl för det namnet igen... Här dyker jag upp under bordet och gör en attack mot Håkans mat. Ha! Det lyckades. Behövde inte ens norpa maten från honom. Han kunde inte motså mina bruna vackra ögon - han gav mig så gärna en smakbit.

Appropå smakbitar...

Den här gången hade vi så mycket prylar med upp till Vemdalen att min bur inte fick plats. Matte hade köpt nya kuddar, täcken och bäddmadrasser så det var liksom fullt i bilen. Det fick ordnas med en liten plats i baksätet där jag fick min lilla hörna. Det var jättemysigt. Jag kunde välja om jag ville ligga där med huvudet i knät på den som satt i baksätet eller sitta i knät på personen och titta ut på landskapet. Trevligt sätt att åka bil, men kanske inte så säkert. Husse och matte fick köra extra försiktigt med mig lös i bilen. På vägen upp till Vemdalen var det i alla fall så fullt i bilen att det inte gick att klättra omkring. På vägen hem var det inte så fullt längre...

Så länge bilen kör omkring med oss alla i bilen så håller jag mig på anvisad plats. Det blir annorlunda när personerna lämnar bilen för att gå och fika. Då kan man passa på att klättra omkring och leta efter något ätbart. Trots att de försökt gömma påsar med mat och fika så hittade jag dem. Varenda gång som någon tittade ut i bilen för att kolla mig, hade jag huvudet nere och frossade på något smaskigt. Typ ostbågar, hundmat, kex, bulle eller mackor. Matte blev självklart galen på mig och läste lusen av mig. Hussarna bara skrattade. Alla fattade att det nog är bäst att jag åker i bur nästa gång.

Inga kommentarer: