På tur

Nu hoppas jag att dessa bilder får avsluta den här ovanligt långa, kalla och snöfyllda vinter. Nu vill jag ha vår och barmark.

Vad kan väl vara bättre än att avsluta vintern med några härliga vårvinterdagar i Vemdalen. Det finns fortfarande mycket snö kvar. Dagarna är långa och solen värmer så skönt. Det är den bästa tiden om man vill gå på tur uppe på fjället säger matte. Jag håller med.

Matte brukar stå över utförsåkningen ett par dagar till förmån för att gå på tur med mig. Det är en stor och mycket trevlig förmån tycker hon. Karlarna i familjen är inte så mycket för att ta sig upp för backar utan lift att sitta i eller luta sig mot. Undrar om det är något fel på deras ork...eller om de bara är lite slöa... Jag och matte är inte slöa och vi har ork.
Nu har vi gett oss av i spåret. Det är full fart på mig från start. Matte hade mig helt lös till att börja med. Det gick bra tills vi kom till första picknicken. Då hade jag glömt allt vad STANNA och NEJ betydde och for fram till korvmackorna. Matte gastade bakom mig "RÄDDA ERA MACKOR HON ÄR EN MATTJUV!!!" Familjen fick snabbt upp sina lådor på behörigt avstånd från mig. De tyckte självklart att jag var jättesöt och så bjöd de mig på macka utan att fråga matte om de fick - smart av dem - vet att matte hade sagt nej. Smaskigt!
Nu åkte "elsladden" på mig och så fick den hänga efter när vi tog oss vidare. Det är rätt OK med sladd. Den hindrar mig inte när den släpar efter. De enda gångerna matte behövde ta tag i den var just när vi skulle passera picknickar. En sådan här fin dag passerar man en och annan matsäck uppe på fjället.
Nu fanns det inte så mycket tid att stanna till - matte satte fart och det var bara att hänga på. Här springer "duracellClova" i galopp i lätt utförslöpa. Fattar inte att det kan vara sån skillnad på farten matte håller beroende på om det går uppför, utför eller bara är platt.
Om jag stannar till för att undersöka något gäller det att springa ikapp sen. Här kommer jag i full karriär. Kul att få sträcka ut ordentligt.
Nu har vi fått upp ett bra och stadigt tempo. Vi jobbar på och snart kanske det blir fika - såg att matte packade ner lite i ryggsäcken förut. Hoppas hon har med något gott till mig också.
Oj då, vi har redan åkt 5,5 km av sträckan. Nu blir det fika i en snödriva med näsan vänd mot solen. Jo då - jag fick också lite smörgås. Och så lite vatten till mig och kaffe till matte. Mysigt.
Stärkta gav vi oss av igen. Min vägvinnande trav gör att jag håller mig jämsides med matte hur enkelt som helst. Faktiskt aningens framför.
Nu börjar jag dock bli lite trött. Har precis fått ge järnet i en rejäl utförslöpa. Matte svischade ner med håret fladdrande - det gick undan och det var bara att hänga på. Men så där på slutet tog det lite på krafterna. Det syns inte på bilden men min tunga hängde långt utanför munnen.
Nu ser vi slutet på turen. Vi är nästan tillbaka. I bakgrunden ser man ett av fjällen där man åker utför. Visst ser det fint ut?
Ja! Så var vi klara. 7,5 km avklarade. Det fanns flera spår som man kunde åka. Jag provade att vika av på 5 kilometarn. Den har vi tagit några gånger förut, men eftersom dagen var så fin så tog vi en lite längre runda. Det finns inte bara dessa "rundspår". Vi går ofta längs rösade leder uppe på fjället också. Det är nästan ännu bättre. Man kan också tolka efter eller åka i vessla upp till jaktstugan och gå vidare därifrån. Där är också trevligt att fika. Vi såg småhundar, som JackRussels, åka i släden efter vesslan tillsammans med sina personer. Tja det var ju också ett sätt att slippa uppförsbackarna...

Men nu tänker jag avsluta vintern för den här säsongen. Nu tar vi afterski på verandan och sen åker vi hem till Göteborg och våren.