Sa' nå'n spår?

Va?! Lastas ut hos Elvis och Kajsa! Carina har "rätt kläder" på sig... och hör jag inte nämnas att det ska bli dags att spåra? Och se, där kommer Lilleman och Anja också. Hoho - jag spanar bort mot infarten.

Det är så härligt med våren. Nu vaknar alla ur vinterdvalan. Klövar och blod tas fram och inspekteras. Det planeras. Och rätt var det var så damp det ner info om vårens tänkta äventyr med spårgruppen. Matte tar genast fram kalendern och noterar allt. Hoppas att vi kan vara med på många sammankomster.
Vilken tur - vi kunde vara med på första tillfället som Carina Ström skulle hålla i Guddehjälm. Och nu är vi här i Elvis trädgård och leker och roar oss lite medans mattarna går genom dagens tänkta övningar. De tisslade och tasslade lite för att vi inte skulle höra allt om svårigheter och klurigheter som spåren innehöll.

Så var det dags att åka gemensamt bort till skogen. Härligt! Nu är vi igång.
Kopplade - för att inte själva leta upp spår och klövar - gick vi upp i skogen och satte upp ett basläger. Carina hade varit smart och utgått med varje spårstart ungefär från ett ställe och sen lagt dem som i en solfjäder. Därför behövde vi inte bära med oss grejer eller förflytta oss mellan de olika spåren.
Lilleman var först ut. Han kände sig lite ringrostig först och slog lite fram och tillbaka i spåret. Försökte gå över till ett av de andra spåren också, men sen gick det jättebra och han hittade utan problem sin klöv, trots att det fanns två tillbakagångar som nyhet. Stolt bärande sin trofé kom han tillbaka till oss.
Nu blev jag och Elvis ännu mer taggade - snart var det våran tur.
Elvis fick ta nästa spår. Matte hängde på för att se och lära mer. Jag ville också hänga på - tänkte att två nosar jobbar bättre än en...men det fick jag inte. Elvis jobbade superbra i spåret idag. Han hade fått gå ett spår förra helgen och var helt up to date med hur det var man gjorde. Han fixade båda återgångarna utan misstag och jobbade bra och koncentrerat genom hela spåret. Nu ska han bara sluta "markera" i sitt spår tycker Carina. Domarna kan anmärka på det tydligen. Jag kan bara säga att jag förstår Elvis - klart han vill tala om för alla att det är hans spår. Det är ju han som har hittat det! OK med viss hjälp av sin förare Carina - men ändå... det är han som jobbar i det och då borde man få göra lite som man vill. Elvis kom också tillbaka stolt bärandes på sin klöv.

Så var det min tur. Jag har inte gått spår sen i början på december. Åh vad jag har längtat. Nu var jag riktigt taggad. Det kändes faktiskt ganska hemtamt och bra redan från början. Lite tveksam på ett par ställen men jag löste det själv i lugnt tempo. Carina hade lagt in 2 återgångar även till mig. Matte och jag har bara provat det en gång förut, i december och då var det enbart tur att jag kom på spåret igen...hade ingen aning om hur det gick till... Nu blev jag lite konfunderad vid den första men jag fixade det faktiskt hyfsat. Även den andra gick skapligt, även om jag blev distraherad av en häst! där i skogen. När matte påminde mig om mitt arbete satte jag igång igen och löste uppgiften. Eftersom det var längesedan jag spårade fick jag koncentrera mig hårt och jobba mycket för att hålla mig rätt i spåret. Jag fixade det och hittade min klöv. Ömsom käkade på den och ömsom bar den tillbaka till baslägret - hann få i mig rätt mycket...

Nu var alla klara med sina spår och det var såklart dags för fika och snack om hur vi arbetat idag och hur vi går vidare. Det är så kul att ha spårkamrater att träna med. Det är nyttigt att se andra jobba och låta andra tänka till om ens eget arbete. Det för oss alla framåt. Och det är förbaskat roligt. Så roligt att ni nedan kan se vilken fart jag sätter när det är dags för spårgruppen att sammanträda. Tjohoo - undrar när vi kan vara med nästa gång.