Lattjo liten pryl

Här spanar jag in en lattjo liten pryl. Det är det senaste tillskottet i den allt större klanen Olsson/Nilsson/Brodén/Eklund/Jansson. Låt mig presentera Theo!

Theo är en liten cool kille på 7 månader och han är Jessica och Peters lilla son. Eftersom det var första gången jag träffade honom i verkliga livet så behövde jag spana in honom ordentligt. Vi hade en del gemensamt. Storleksmässigt var vi rätt lika...jag lite dryga 8 kilo tung och han ca 10 kilo. Vi är de sötaste exemplaren i hela världen. Bruna vackra ögon båda två. Korta ben...mina ben bär dock mig ruskigt fort - Theo får än så länge stå i knät med stöd när han testar styrkan i sina. Båda två har ett "tiggarbeteende" - Theo tjoade högljutt om inte käket lastades in i lagom takt eller kexet anlände när han ville. Jag är också expert på tiggeri - enda skillnaden är väl att mitt tiggande inte resulterar i lika gott resultat... Och så inte minst - världen är till för oss och den snurrar runt våra uppenbarelser!

Han verkade inte ett dugg rädd för mig - trots att jag var uppe i ansiktet för att förära honom mina pussar. Personerna tog dock raskt undan mig - trodde att han skulle bli rädd. Äh! han är ju en tuffing - det ser ju jag. Han grabbade tag i min päls flera gånger och han drog rätt hårt ska ni veta. Jag härdade stoiskt ut. När han fick tag i en näve morrhår tittade jag dock lite olyckligt på matte...ska det vara så här? Visserligen är jag ju van vid trimmandet men detta var kanske lite i överkant...
Matte tyckte det var så roligt när hon fick hålla Theo i knät och gulla med honom. Då blev jag först lite svartsjuk - det är ju mig alla ska gulla med. Efter ett tag fattade jag att de inte gullade mindre med mig, de gullade bara med Theo också. Måste säga att den här påsken har gått i gullandets tecken.
När jag inte spanande in lillknatten så leker jag och lillhusse i snön. Vi jagar varandra och leksaker. Jag är nästan alltid snabbast.
Här har jag precis snott leksaken framför näsan på lillhusse och i nästa sekund kastade han sig över mig. Det kom dock inte med på kort.

När man såg lille Theo förstod jag tydligt att min lillhusse inte är liten längre. Inte fullvuxen ännu, men definitivt inte liten. Jag gillar att vakta och känna mig viktig. Nu tog jag på mig ansvaret att vakta Theo i stället. Här ligger jag på afterskiverandan vid Vemdalsskalets hotell och vaktar Theo när han sover i sin vagn. Om någon klampade in över staketet på ett sätt som jag inte gillade så sa jag till. Alla i min flock kände sig väldigt trygga.

Undrar när matte och jag ska gå på tur...