Limpan

Kärt barn/vovve har många namn heter det ju...Jag är en synnerligen kär vovve och har därför många smeknamn. I stort sett alla namn är sagda med mycket kärlek. Det enda namn som sägs med viss affekt är nog mattes "trollpacka" och det sägs faktiskt lite då och då - tro det eller ej.

Husse brukar kalla mig för "Skogaholmslimpan" eller bara rätt och slätt "limpan". Jag är duktig på att liksom, hälla ut kroppen mitt på golvet, oftast i vägen för personerna när de ska gå förbi. Och även om jag är en förhållandevis liten hund så är jag ändå en rejäl hund med mycket kropp - den syns där den ligger på golvet. Husse tycker att både form och storlek ser precis ut som en Skogaholmslimpa. Kanske borde jag bli förolämpad - har faktiskt en finfin midja - men vet som sagt att det ligger mycket ömhet bakom namnet så det är OK.

Häromdagen blev dock "Skogaholmslimpan" helt plötsligt utbytt mot "Franskbrödfrallan" eller "Barkis" med en massa stödord runt omkring... typ - råtta, tjuv, illbatting, jag blir galen, ouppfostrad, säljes på Blocket, hur ska vi nånsin få ordning på henne, trollpacka och så vidare.

Ni har säkert listat ut vid det här laget att jag återigen lyckats ta mig upp på bordet och ta med mig ett helt barkis som låg i en påse ner på golvet. Fick snabbt hål på påsen och kunde börja käka på brödet. Måste säga att det är rätt trist med vitt bröd utan något som helst pålägg men man tager vad man haver. Resultatet ser ni på bilden ovanför. Matte fick dock räddat merparten till riktiga smörgåsar med pålägg och allt. Som jag inte fick smaka på överhuvudtaget...såklart att man försöker sno åt sig en bit då!

Ja ja ja... jag vet att jag inte får gå upp på bordet...jag kan bara inte låta bli. Det blir ju vinst varenda gång. Dessutom är de inte arga så länge. Jag brukar fjäska och pussas ordentligt efter varje raid och de mjuknar jättefort. Så nu väntar jag bara på nästa tillfälle.