måndag 18 oktober 2010

Dagis

Ibland är det käckt med dagis. Om ens personer ska vara borta länge på dagen blir det så himla långtråkigt att bara ligga hemma och sova bort tiden. Dessutom kan det hända att man blir kissnödig innan de kommer hem och då måste man hålla sig och det känns inte så bekvämt.
Jag går inte på riktigt dagis. Det har vi inte användning för. Oftast fixar mina personer så att jag inte behöver vara ensam mer än 3 timmar per dag, om jag ens behöver vara ensam överhuvudtaget. Men då och då händer det att något strular till det och husse, lillhusse och matte är borta stor del av dagen. Då ordnar vi tillfälligt dagis hos Ellen och hennes personer. Vice versa så behöver Ellen nästan aldrig vara ensam någon längre stund på dagarna, men om det behövs så fixar vi tillfälligt dagis hemma hos oss. Funkar hur bra som helst. Man får tillgång till minst en person som kan ägna sig åt oss. Man får käk om man inte hunnit äta det på morgonen. Middag om man skall stanna på kvällen. Det blir lekstunder och utevistelse. Mysstunder både med person och den andra vovven. På promenaderna blir det aktiviteter och en hel del godis. Och så självklart får man sova middag en stund. Precis som det ska vara på ett riktigt dagis.

På fredagen var det dags för Ellen att vara dagisvovve hos oss. Matte var så glad för det eftersom det oftast är vi som utnyttjar dagismöjligheten hos Ellen. Nu dök Jenny upp på morgonen med Ellen. Jag blev jätteglad och det blev Ellen också. Vi började dagen med att gå ut på en liten promenad. Därefter var det dags för frukost. Vi äter snällt ur var sin skål. När vi är färdiga går vi till varandras skålar för att kolla om det blev något kvar. Det blir det aldrig. Så var det dags för fria aktiviteter en stund. Vi lekte lite grand och spankulerade omkring för att se om vi kunde hitta något bus eller gammalt ben som låg och skräpade. Typiskt - matte hade rensat bort alla gamla benrester för att vi inte skulle ha dem att bråka om. Efter en stund tog vi vår första siesta. Båda två på röda mattan i en solstrimma, sida vid sida. Husse var den som tog hand om oss nu på förmiddagen och han sköter sin uppgift mycket väl. Efter precis lagom lång tid tog han fram våra koppel och så var det dags för promenad. Ellen gick längst fram i sitt koppel och jag gick längst bak i mitt, men det gick framåt med hela ekipaget. Nykissade skulle vi nu vara själva en liten stund innan matte kom hem från jobbet. Husse separerade oss i varsin del av lägenheten med kompostgaller. Även om vi är bästa vänner så händer det att vi ryker ihop och det ville inte husse att vi skulle ha chansen att göra när ingen var hemma.

Vi var inte själva lång stund innan matte stod innanför dörren. Det var två jätteglada tjejer som mötte henne. Hon blev överöst med pussar och viftande svansar. När matte har varit inne hela dagen så längtar hon alltid efter en långpromenad med mig. Nu fick hon en bonushund med på promenaden och då blir det dubbelt så roligt. Det lilla dagiset tog sig till Slottsskogen och där släntrade vi runt i nästan en och en halv timma. Vi fick nosa en hel del precis som vi ville och så tränade vi "dubbellydnad". Gå fot, sitt, ligg och stanna. Båda på en gång och om vi var samspelta och gjorde det samtidigt fick vi godis. Det var jättekul tyckte både jag och Ellen. Matte tyckte också det var roligt och nyttigt att försöka ha pli på två illbattingar samtidigt. Hon brukar tycka att det är lite pinsamt att Charlotte har bättre ordning på sex cairnar i koppel än hon har på en...

När vi kom hem så tog jag och Ellen en siesta och sen var dagisdagen slut. Jenny ringde på dörren och det var dags för Ellen att gå hem. Då gjorde Ellen precis som barnen ofta gör på sina dagis - hon skulle bara... Jenny fick gå in och hämta den unga damen.

Hoppas att det snart blir dagisdag igen.

2 kommentarer:

Elin sa...

Självklart blir det aldrig nån mat kvar när en cairnterrier äter =) Men det skadar ju inte att hoppas att grannen missat en smula! =) ush va jag vill ha en egen liten. Drömde om dom igen inatt =) kram på dig!

Katarina sa...

Hej!
Hoppas att du får möjlighet att skaffa en liten cairn snart. Själv begriper jag inte hur jag skulle klara mig utan.

Kram från Katarina och Clova!