tisdag 26 oktober 2010

Schematillverkning

Jag kan så himla mycket saker. Jag är så duktig på att hjälpa mina personer. Vare sig det är att agera maskot, lätta upp stämningen eller komma med goda råd. Clova fixar biffen. Ingen arbetsuppgift är för liten eller stor. Clovahjälpen ställer alltid upp. Om jag ska vara ärlig begriper jag inte hur de klarade sig innan jag kom in i familjen.

Igår var det matte som behövde hjälp på jobbet. Det skulle tillverkas schema. Det är normalt sett en rolig, utmanande och utvecklande sidoarbetsuppgift som min matte har tillsammans med två andra arbetskamrater. Hon gillar att knepa och knåpa. Lägga pussel och lösa mysterier. Problem som uppstår är extra roliga när de hittar sin lösning. När schemat sen skrivs på och delas ut till alla arbetskamrater brukar matte känna sig stolt över sin arbetsinsats. Hon har hjälpt till att göra schemat så bra det är möjligt för alla, med hänsyn taget till lagar och arbetsgivarens önskemål och de som skall arbeta.

Just nu känns det dock inte så roligt... Nu behövs jag för att arbetslusten överhuvudtaget skall infinna sig och mynna ut i något vettigt schema för alla inblandade. Schematillverkningen är en enda stor härva efter att LFV sagt upp alla gällande avtal för flygledarna. Nu skall jag inte ge mig in på någon diskussion angående detta. Kan bara konstatera att matte är trött, sliten och inte på långa vägar så glad som hon brukar vara.

Sagt och gjort. Här behövdes en liten Clova för att något skulle hända.

Matte packade ner korg, mat och tuggben. Det är sådant som behövs om man skall vara med på jobb. Så måste man stiga upp så väldans tidigt också. Det är väl det sämsta med allt. Halv sju var det väckning - hua.
Jag vet precis vilket rum som jag skall vara i. Det är i Elisabeths rum som man gör schema. Hon gillar vovvar jättemycket och det är därför jag kan vara med här. Matte och Elisabeth brukar sätta upp en gammal bänkskiva för dörren så att jag inte smiter ut till alla andra. De flesta tycker dock att det är kul när jag är med på jobbet och kommer istället till oss, för att hälsa på mig och snacka lite. Vad var det jag sa? Lätta upp stämningen var det ja och vilken trivselfaktor jag är sen då!

Jag brukar vara nyrastad när jag anländer till jobbet, men om någon vill så går det bra att låna kopplet och gå en liten sväng med mig. Husse brukar gå en sväng med mig. Av någon anledning är alltid husse också på jobbet de dagarna som jag följer med. Tror att jag räknat ut att det är därför som jag följer med... Lillhusse i skolan...matte på jobbet...husse på jobbet...alla samtidigt... Bra anledning för mig att också vara på jobbet. Om man inte fixar med dagis förstås - men nu behövde ju matte mitt stöd och då ställer jag upp.

Så brukar jag äta frukost på jobbet. Det är snabbt gjort. Kikar lite på problemen som personerna brottas med. Lägger nos och tass i blöt. Trampar på tangentbordet om jag kommer åt. Kan bli många spännande pass av det.
Matte brukar ha något smaskigt tuggben med till mig. Ett sånt där långt som räcker många timmar - oftast hela dagen. Tiden brukar gå fort fram till lunch. Då tar vi en promenad. Konstiga omgivningar...massor av bilar som står parkerade. Flygplan startar och landar. Det luktar flygbränsle. Och man ser nästan aldrig en endaste hund. Nästan kliniskt rent från hunddofter också. Däremot ser man massor med människor som drar väskor efter sig. Var är alla hundar? Får inte de följa med på semester och affärsresor? Jag menar - tänk vilken nytta de hade gjort! Så många bra beslut som skulle fattas. Så många trevliga och romantiska promenader som skulle förgyllas av favoritjycken där i solnedgången i främmande land. Rent slöseri och på gränsen till diskriminering anser jag.

Tillbaka på rummet fortsätter så arbetet med schemat. Det skrivs, suddas, knappas in och raderas omvartannat. Ibland hörs det små glada utrop när något lyckas till en bra lösning och ibland hörs uppgivna suckar eller svordomar när något blir galet eller orimligt. Det räknas på arbetstider och veckovilor. Brytpunkter hit och dit. Semestrar som kan beviljas eller när de måste göra någon besviken för att det inte går att lösa.

Efter en lång dag med träget arbete blir alla inblandade lite trötta. Personerna märker att de tänker sämre och jag känner mig utmattad som synes på bilden under. Orkar inte ens tugga på benet. Då är det skönt när matte säger att nu får det räcka för idag. Nu åker vi hem.

Jag tror att jag måste följa med fler gånger till jobbet. Matte tycks uppskatta min närvaro och det betyder en del för mig. Fast om jag själv får välja helt fritt så tror jag att jag föredrar att vi fixar dagis hos Ellen nästa gång.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vill oxå att du kommer. Då kan vi busa ihop.
Ellen

Elin sa...

Jag är så A-V-U-N-D-S-J-U-K på Clova! Hon är så sööt.... Ge mig en cairn nu! <3