onsdag 2 mars 2011

Var är den?

Jag står här och spanar efter den. Jag längtar efter den. Matte längtar efter den. Våren alltså - jag vill ha vår nu! Men det enda jag ser när jag tittar ut över världen mot främmande "land" är ett fruset hav. Is och kyla...det är allt som min värld består av känns det som. Livet ligger i träda. Allt bara väntar...på våren.
En dag trodde matte att hon hade hittat våren. Visserligen var det flera minusgrader ute, men solen lyste så fint och värmde våra frusna själar. Hon tog genast fram en stol och vi satte oss och spejade ut över vår stad. Nu får vi snart höra fågelkvitter och se hur blommor och träd vaknar till liv sa hon.
Lite senare på promenaden i det vackra vädret mötte jag den italienska vinthunden Flora. Hon var av den åsikten att man ska inte "ropa hej" för tidigt. Det är fortfarande jacka och halsduk på som gäller sa hon. Lätt för henne att säga! Jag klarar inte av att röra mig i kläder och en sådan fräck halsduk som hon hade, har jag då inte sett röken av i min garderob.
Vi fick lite godis av matte. Hon sa att det var en fröjd att ge Flora godis. Hon tog så fint och försiktigt - riktigt näpet ur handen. Annat är det med mig - jag roffar åpet åt mig allt jag kommer åt. Ett och annat finger kan få sig en törn. Inte mitt problem anser jag. Det är bara att ge mig STÖRRE bitar så har jag inga problem att ta enbart godiset.
Nu vart jag nästan lite svartsjuk på Flora. Snygga kläder, fräck halsduk, slank och finlemmad, söt och näpen. Och dessutom tyckte matte om att ge henne godis. Jag blev lite barnslig och räckte ut tungan åt Flora.
Men ni ser själva. Flora är helt bedårande och dessutom en jättesnäll vovve. Jag tycker faktiskt om henne. När våren tillslut är här kan vi kanske leka. Jag kommer att vinna brottningsmatcher och hon kommer att vinna löpgrenarna.
En annan dag trodde matte att våren var på gång igen. Ringde Lasse och det blev långpromenad runt Stora Delsjön. Jag, Ellen och lilla Greta fick möjlighet att rasa av oss en massa överskottsenergi. Greta är så söt! Ett öra har rest sig, det andra hänger fortfarande. Hon hänger med på det mesta med ett synnerligen glatt humör. Fast under så här långa promenader måste hon bli buren en del. Det tycker inte Greta alls är nödvändigt. Hon vill vara med mig och Ellen hela tiden. Det är så med små valpar - de förstår inte sitt eget bästa. Tur att personerna har koll på sånt - annars skulle det kanske bli skador för livet. Och ett cairnliv skall gärna vara långt och aktivt. Då vill man inte dras med skavanker i onödan.

På bilden nedan kan ni se oss alla tre stå på bakbenen för att få godis. Ellen närmast i bild, sen jag och längst bort Greta. Tänk vad hon redan kan!

Fast, måste jag erkänna, Flora hade rätt. Våren var inte riktigt på gång ännu. Det är fortfarande minusgrader ute. Solen har dessutom försvunnit och det gråkalla typiska Göteborgsvädret har åter tagit över stan.

Jag väntar och längtar...

3 kommentarer:

Flora sa...

Åh... vad kul med foton på dig och mig!
Ja... jag tyckte nog att det var lite kallt den där dagen som vi träffades... skönt med varm och mysig krage, du kanske också skulle be din matte om en "sticke-krage"... hon kan säkert sticka hon med... åsså kan du ligga bredvid och småmysa i soffan under tiden som hon viftar omkring med stickorna!
Jag leker gärna med dig någon fler gång!
Fast var inte så säker på att du vinner brottningsmatchen... jag är nämligen inte bara snabb, jag är fenomenalt SMIDIG också... hihi... och lite stark är jag nog också... NÄSTAN SOM EN KAMPHUND... fniss...!!!
Vi syns!
fLORA

Flora sa...

Glömde att säga att min matte "lånade" och sparade de fina bilderna på oss, så vi också har dem här hemma och kan titta på och beundra hur himla snygga du och jag är... riktigt vrål-snygga Annedals-hundar är vi ju!

Elin sa...

Vilka mysiga bilder du tar jämt! Clova har ett bra liv hon ^^