måndag 18 april 2011

Rescuemission

Ni kanske tror att det bara finns jakt på små söta djur i min skalle. Ha! Ni tror alldeles fel.

Nu ska jag berätta att jag faktiskt kan vara en räddare i nöden för små sötnosar. Så det så!

Häromdagen hörde jag husse och matte när de stod i köksfönstret och tittade ut. De ojjade sig över att en liten ekorre satt uppflugen i ett träd och inte vågade sig ner. Nedanför satt nämligen en katt blickstilla och fokuserade sin blivande frukost stenhårt. Den hade suttit där en god stund och inte rört en fena. Bara stirrat på den stackars stressade ekorren som inte hade en chans att ta sig någon annanstans utan att först ta sig ner på gräset.

Nu var det dags för mig att ta första morgonpromenaden med husse. Jag tog genast på mig ansvaret att lösa det här lilla problemet för ekorren.

När jag kom ner på gården hade katten flyttat sig lite åt sidan liksom för att lura ekorren att komma ner. Det gick varken ekorren eller jag på. Jag morrade, reste ragg och for med en väldans fart fram mot katten så långt kopplet räckte. Hohohooo - så rädd kattskrället blev. Den for in i buskarna med ett fräsande. Där fick den! Jag har stenkoll på att just den katten får massor med mat hemma. Den behöver inte små söta ekorrar till frukost.

Nu kunde ekorren i lugn och ro förflytta sig från trädet. Jag hade visserligen en våldsam lust att jaga den lite även jag, men husse sa att; nu får du väl ändå ge dig Clova. Du kan väl inte först rädda ekorren för att sen sätta tänderna i den själv?

Nja - jag hade inte tänkt att sätta tänderna i den direkt... bara jaga lite grand för mitt eget höga nöjes skull. Men OK, jag hoppar väl över det då. Kattjakt är väl så roligt. Vart tog den vägen?

Lite senare när vi kom tillbaka från promenaden satt ekorren i ett annat träd...med samma katt nedanför. Lika hårt fokuserad på ekorren som innan. Äsch...nu får den klara sig själv.

Inga kommentarer: