Clovabout

Om ni kommer ihåg Crocodile Dundeefilmen så minns ni kanske att huvudpersonen pratade om något som kallades "walkabout". Att göra en walkabout innebär, enkelt uttryckt, att man tar sig en tur...en rätt så lång tur för att vara korrekt. Man syns inte till på en stund så att säga.

Min matte tycker om att ta sig turer i skogen. Fast hon vill inte kalla det för walkabouter. Hon kallar det för promenader och hon anser att hon syns hela tiden.
Jag och Texa promenerar gärna i skogen tillsammans med personerna. Oftast är vi två vovvar tillsammans sida vid sida. Vi har mycket att greja med. Det ska luktas på allt intressant, ätas om det verkar ätbart (ja vi äter väl även det som inte räknas som ätbart om jag ska vara ärlig), rullas i om pälsen behöver parfymeras och så stoja och busa såklart.
Personerna brukar hitta på en massa övningar som vi ska utföra i skogen. Det brukar vara kul övningar som klättra, krypa, hoppa, balansera, leta osv. Ibland hittar någon en "godistuva" med mycket godis och då gäller det att vara snabbt framme om man ska få del av godsakerna. Begriper inte hur matte, som har så himla taskigt luktsinne, kan vara så duktig på att hitta sådana skatter...
Men så ibland - absolut inte ofta - så tycker jag att det liksom inte räcker. Då vill jag göra en walkabout. Fast eftersom det skulle vara ungefär det samma som att rymma så vill jag absolut kalla det för något annat. För någon rymning är det min själ inte snack om. Bara en "Clovabout".

Jag gör då en liiten liiten tur runt hörnet så att säga. Syns inte på, kanske någon minut eller två...eller fyra. Längre än så är det inte snack om. Jag vet vad jag pysslar med. Oftast är det något trevligt spår som bara måste luktas lite längre på eller en katt som måste jagas upp i ett träd.

På bilden ovan frågar jag Texa om hon har lust att hänga med på en Clovabout. På bilden nedan ser ni hennes svar...
Jag står kvar högst upp i högra hörnet. Texa, som känner sig lite liten på jorden utan matte, rusar efter henne. I nästa sekund drar jag åt andra hållet...
...och Texa sladdar in framför matte. Hon säger att hon inte är mogen för mina ensamturer i skogen ännu. Hon tycker att det är viktigt att hålla sig väl med matte. Det är ju ändå matte som sköter godiset.
Matte är numera rätt cool när jag drar iväg. Hon tycker det är tjatigt att ropa Clova över hela skogen när jag ändå inte kommer förrän jag tycker det är dags. I skogen finns det heller inga bilar som kan köra på liten Clova. Det gör henne lugn eftersom det är hennes största rädsla.
Matte bara fortsätter att gå dit hon hade tänkt sig och Texa hänger på. Fast Texa spanar gärna efter min gestalt. Helt glad är hon inte förrän jag är tillbaka.

Och tillbaka kommer jag som sagt rätt fort. Det är oftast roligast i långa loppet att hålla sig i närheten av matte och övriga personer. Det händer faktiskt mest där.

Det är bara ett mysterie som jag inte riktigt har begripit ännu. När jag gör en liten Clovabout så är det nästan alltid så att när jag kommer tillbaka så har matte och Texa hittat en godistuva. Och inte en endaste bit finns kvar till mig. Sista biten brukar matte kapa åt sig precis framför näsan på mig...det var då attans också...