Debutant

Jaha - nu börjar det... Nu ska Texa göra sin debut i utställningsringarna. Jomenvisst ska det börjas i tid...det kan man ju tycka... Och för egen del kan det vara lite kul - kanske får jag vara med någon gång då och då också. På något konstigt sätt tycker jag faktiskt att det är kul att visa upp mig i ringen. Jag skärper till mig och travar så elegant mina små ben kan. Står snyggt och prydligt och låter domaren klämma och kika på tänderna.

Om någon har följt bloggen sen början vet ni att det inte alltid har varit så... Inte så konstigt egentligen. Det var onekligen en blind som ledde en blind...och halt...och egensinnig...och ibland lytt vovve. Om det inte var jag som vägrade visa tänderna så var det matte som ställde ut mig "utan päls". Ja, jösses det var tider det! Men så mycket vi lärde oss. Och så kul vi har haft när vi nått fina resultat tillsammans. För vi har verkligen jobbat som ett team jag o matte. Lärt oss tillsammans och tagit med och motgångar som en lagenhet. Och vi har haft kul även när det gått mindre bra. Tack vare att vi har haft tur att träffa trevliga och hjälpsamma människor runt ringarna. Vi har alltid fått uppmuntrande ord på vägen och hjälp med "flufferiet och klargörandet". Utan den hjälpen hade det nog stannat vid en vovve i familjen och definitivt inte närmat oss en utställningsring igen.

Nu ska jag inte älta gamla goda minnen utan berätta att Texa nu är på gång att debutera på inofficiell utställning i Falköping. Och eftersom jag ändå måste följa med som "förkläde" så tyckte matte att jag också kunde få visa upp mig. Liksom visa för valprumpan hur det ska gå till.
Trots att det är ett och ett halvt år sedan jag senast ställde ut mig så satt takterna i. Kolla så snyggt jag står tillsammans med Ann-Christin i ringen. Svansen viftar mer eller mindre hela tiden. Det är ju kul det här!

Nu undrar ni nog varför jag står där med Ann-Christin och inte matte? Jo, hon är äna klen den där matte...hon har drabbats av njursten och hon säger att det gör förskräckligt ont när hon får anfall. Och anfall får hon mest hela tiden just nu. Alltså hade hon inte sovit på två dygn och hade hela tiden småkänningar om nya attacker. Hon var inte till sin fördel om man säger så - och då är jag ändå rätt snäll. Trött och mellan varven dubbelvikt... Jag sa till henne att det var bättre att hon vilade sig och tog ett o annat kort, än att gå in och förstöra mitt framträdande. När man inte får så många chanser att visa världen hur snygg man är, så får absolut inte matte förstöra i onödan.
Texa ska nu skolas in i ringvärlden. Lugnt och fint på små inofficiella utställningar så här i början. Vi har tränat hemma på att stå fint både på bordet och på marken. Jag brukar göra först och då tittar Texa, sen är det hennes tur att göra likadant. Hon lär sig fort den lilla. Vi har tränat på att trava snyggt också, men det är väldigt svårt tycker hon. Det är så himla kul och det finns så gott godis som belöning att det mest blir studs och hopp för Texa. I vanligt koppel kan hon trava riktigt fint, men så fort utställningskopplet kommer på så vet hon att det blir något extra - och studsandet tar vid. Som synes på bilden ovan...
Jag fick visa hur det skulle gå till. Snyggt, prydligt, elegant och med bra driv...eller hur?
På bordet däremot skötte hon sig alldeles utmärkt! Domaren var en riktigt trevlig prick som tog sig tid att snacka lite med varje valp innan det var dags för okulärbesiktningen. Det gav nog de flesta valpar en riktigt bra upplevelse och start på deras framtida utställningskarriärer.
Stå snyggt på marken gjorde hon också. Hon är en stolla men hon tycker att det är roligt att jobba. Att jobba med lugna saker som "stå" är lättare än sånt med fart o fläkt. Då går hon i spinn.
Domaren var mycket nöjd med vad han såg. Både Texa och jag fick våldsamt fina kritiker. Nu är det ju bara inoff. men ändå. Domaren verkade påläst på rasen eftersom han tog fasta på sånt som är viktigt för rasen cairn. Det var roligt och en eloge till Kjell Carnbrant för att han var så bra med ungdomarna.

Ytterligare en cairn var med och det var lilla junioren Trolla. Trolla kommer från Danjou's kennel precis som Texa. Hon är dotter till Texas halvsyster Nilla. Trolla skötte sig utmärkt mest hela tiden och fick fantastisk kritik och vann BIS för unghundarna. Nu ska hon ut i de riktiga ringarna och vi hoppas verkligen att det går bra för henne och önskar lycka till.
Så här söt och nöjd sitter Texa efter att hon varit inne i ringen. Hon sa till mig att det hade varit en jätterolig dag. Att jag hade rätt - det var inget farligt - bara roligt att visa upp sig och få supergott godis som belöning.

Det lär nog bli fler tillfällen för Texa att visa upp sig. Och om jag sköter mina kort väl så kanske matte anmäler mig ibland också. Är ju fortfarande en snygg tik i mina bästa år...