Inbyggd klocka

Många tycker nog att det ibland känns som om man har en inbyggd klocka. Man kan t.ex vakna innan väckarklockan går igång. Själv har jag på känn när det är dags att gå hem.

Jag har ju berättat att jag ibland följer med matte till jobbet när det ska göras schema. Numera följer även Texa med och förgyller tillvaron för folket på ATS Landvetter. Vi får inte gå in i de operativa lokalerna eller åka upp i tornet - där är hundar förbjudna - men i Elisabeths rum är vi mer än välkomna. Och de flesta som jobbar dessa dagar har vägarna förbi vårt rum bara för att hälsa på oss. Matte säger också att det känns mycket lättare och mer inspirerande att jobba och knepa o knåpa när våra små söta uppenbarelser finns i rummet än när det inte finns några korgar med vovvar i rummet.

Den här veckan har vi varit med två dagar i rad på jobbet. December och nyårsschemat är ett knepigt schema att få ihop. Dels är det ju inte så kul att behöva lägga ut arbetspass på folk en julaftons eftermiddag eller nyårsnatten, men det är också detta schemat där hela året liksom ska gå ihop sig. Ingen ska ha behövt jobba mer än varannan helg, alla ska ha fått ut minst 20 semesterdagar, det ska ha innehållt tillräckligt många s.k fridagar, komptid ska summeras osv.

Alla tycker att vi är så duktiga och snälla. Vi tuggar på ben, gosar med alla som vill, tar en promenad om någon känner för lite frisk luft, sover i våra korgar, leker lite och sprider glädje. Inget gny eller gnäll. Inget skällande - bara gott uppförande.
Vi trivs mycket bra på jobbet, men det gäller att hålla på arbetstiderna. Inget övertidsarbete tack. När klockan är 1600 är arbetsdagen slut. Det har jag blykoll på. Jag känner med min inbyggda klocka när den har blivit fyra. Då ska vi åka hem. Då är det fritid.

Dag två i schemaarbetet blev matte och Elisabeth sittande efter att klockan slagit fyra. Det kändes galet i hela kroppen på mig och jag tyckte synd om personerna som inte verkade veta vad klockan var. Jag reste mig från korgen och satte mig nedanför matte. Spände ögonen i henne för att påkalla uppmärksamhet. När det inte gav önskat resultat började jag gny och gnälla lite.
"Lustigt, sa matte, hon har inte sagt ett knysst på hela dagen och nu låter hon som om världen går under".
Men inte slutade hon jobba för det...klockan blev tio över fyra och nu tog mitt tålamod slut. Jag satte igång mitt uppmärksamhetsskällande. Ni som har hört det vet vad jag menar...man kan inte ignorera det... Det tog skruv ska ni veta. Nu packades det ihop och vi kunde åka hem. Tack vare min inbyggda klocka.

En som också har en inbyggd klocka är Texa. Eller rättare sagt en inbyggd biologisk klocka. Den är bara lite taskigt kalibrerad. Egentligen är det nog så att den är perfekt kalibrerad - det är Texa som inte kan läsa av den korrekt.

Den lilla valprumpans klocka har nu tickat fram till hennes första löp. Hon är mitt i det - alltså i höglöpet just nu och hon fattar nada. Hon tittar med stora bruna oförstående ögon på mig. Clova - vad är det som händer med min kropp? Kan du lukta och se om du vet vad det är som händer?

Jag vet precis vad det är som händer med Texa och jag försöker förklara för henne allteftersom det dyker upp nya känslor och hormoner i hennes kropp.

Hon ser för rolig ut. Hon har en faslig drift att sätta sig och kissa - problemet är bara att hon inte är kissnödig. Hon sätter sig och sen reser hon sig och ser förvirrad ut. "Vad sjutton gjorde jag det där för? Jag är ju inte ens kissnödig! Och varför tycker jag plötsligt att det är så himla intressant att nosa där grabbarna pinkar?"

Jag berättar och visar allt jag vet för Texa. Rätt kul att få dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter man förvärvat med åldern. Tyvärr kan jag bara allt teoretiskt - har ingen praktisk erfarenhet av blommor och bin - men det är långt mycket mer än vad valprumpan har.

Rätt lustigt tycker vi i hela familjen. Ena stunden kissar Texa för att locka killarna till sig och i nästa så jagar hon ett löv eller leker med kopplet. En söt blandning av bebis och vuxen kvinna...