söndag 30 oktober 2011

SE VCH Murrays Clova

Jag har blivit en champinjon!!! En ruskigt snygg titel föregår numera mitt namn i stamtavlan. SE VCH Murrays Clova... mmm...smaka på den! Ser liksom mäktigt ut.

Matte lovade mig tidigare under hösten att vi äntligen skulle göra våra spårprov. Vi har tränat en hel del och jag har länge tänkt att nu borde det väl vara dags - jag blir inte bättre än så här. Och framförallt matte kommer inte längre förrän vi får ett kvitto på att vi gör rätt. Nu var det dags att få det skrivet svart på vitt hur min status är.

Matte hade beställt tid för öppenspår i Väne-Ryr. Första spåret gick vi den 28 september för Roger Skoglund. Han tog med oss ut i skogen och visade var vi skulle starta. Jag var ivrig och matte lite nervös... Vädret var bra men det blåste rätt hård vind. Jag tog mig an spåret och jobbade mig framåt. Tog vinkel efter vinkel, raksträckor, bloduppehåll och återgång. Stretade i myr och mossmark, över stock och sten, korsade bäck och tog mig runt rishögar. Domaren skrattade åt mig då jag nosade och gjorde flera ansatser att klättra över en gigantisk rishög, men istället valde att gå runt den för att kolla om jag kunde hitta spåret på andra sidan. Såklart att jag hittade spåret - så var det bara att fortsätta jobbet. Strax innan slutet kom det in ett för mig, nytt moment. Helt plötsligt skulle matte stanna och jag sätta mig vid hennes sida. Lugnt och snällt skulle jag sitta där medan domaren gick några meter framför och sköt av ett skott. Det gjorde jag snyggt och sen kunde vi fortsätta till slutet och jag hittade klöven direkt.

Nu visste matte att de flesta domare vill kunna återanvända klövarna många gånger så hon hade med ett smaskigt märgben som blev min belöning för uträttat arbete. Det är finfin belöning det och väl värt att jobba för.

Domare Roger Skoglund sa att jag var jätteduktig och att det varit riktigt roligt att se mig jobba. Hans allmänna omdöme blev; En liten pigg trevlig tik som arbetar mycket bra i sitt spår. En lättläst tik som går i ett behagligt tempo.
Vi skrapade ihop 42 poäng och ett 1:a pris!
Bäst jag läser noga här vad det står på rosetter och diplom...

Matte sken som solen efter avklarat spår och kvittrade så glatt där i skogen. Hmm...viss skillnad från den något mer sammanbitna och koncentrerade damen hon var innan vi startade. Nu hade hon fått blodad tand och ville såklart genast boka tid för ett nytt prov.

Så bara en vecka senare var det dags att köra lilla bilen till Väne-Ryr igen.

Den här gången var matte lite bekymrad när vi for upp. Det kom regnskurar till och från och det blåste riktigt hård vind. Men sa hon; det ska faktiskt bli spännande att se om vi klarar av det med vädret som motståndare. Åtminstone försökte hon intala sig det...

Även idag var det domare Roger Skoglund som travade ut med oss i naturen. Plötsligt när vi gick där på vägen bland åkrarna säger han; ja där har vi spårstarten. Jösses mitt ute på en åker?!! Medan matte fixade med sele och lina säger han dessutom. "Idag kommer det att bli mycket svårt för Clova. Det är svåra förhållanden med vinden och den kommer kanske att knuffa ut henne ordentligt från spårkärnan.

Nu tror ni kanske att matte skulle bli alldeles förstörd av nervositet av den informationen, men konstigt nog gjorde den henne lugn. Hon tänkte att pressen att klara av det liksom var som bortblåst (fniss) och att det inte skulle vara ett nederlag om vi inte klarade av det i dessa förhållanden. Jag brydde mig föga om väder eller information om svårigheter. Jag var ivrig att få sätta igång.
En champion måste ju ha en "idol-bild"

Jag satte ner näsan i spåret och höll den noggrant där. Borrade mig genom sidvinden som om jag följde en räls. De två första vinklarna, den andra med tillbakagång låg i mycket öppen terräng. Jag koncentrerade mig och följde spåret superbra. När vi kom in i skogen och den tätnade, virvlade liksom spåret omkring lite i vinden. Då blev det lite knepigare och jag var tvungen att nosa lite mer runt omkring för att vara säker på var spåret inte var någonstans. Tyvärr skötte inte matte sin del av arbetet riktigt bra här och "puttade" ut mig lite från spårkärnan vid ett tillfälle genom att inte ge mig rätt stöd. Domaren sa efteråt att det var här vi förlorade HP.

Resten gick fint, skottet brann av och jag kunde hämta klöven. Domaren sa att; hunden är fantastiskt duktig och värd oxfilé till middag. Föraren (matte alltså) har dock lite kvar att jobba med. Och så frågade han vad matte tyckte att hon var värd till middag... Matte var helt med på noterna och svarade blixtsnabbt - knäckebröd! Stämningen på topp på väg tillbaka.

Vi fick en 1:a och 42 poäng. Vill såklart skryta med allmänna omdömet igen - hoppa över stycket om ni tycker vi blir för dryga...
En mycket bra tik som gör ett kanonarbete i hård vind. Har ett perfekt tempo.

Nu fick vi avvakta lite med det tredje spåret och slutspurten på vår championatsjakt. Det skulle bli älgjakt i skogarna.
Team Clova och Kattis när vi gör något bra ihop.

Nu var det äntligen dags för det tredje spårprovet och första matchbollen för att bli champion. Dagen var perfekt. Vädret toppen. Förutsättningarna var riktigt bra tänkte matte där vi åkte i lilla bilen. Lite nervös var hon - det märkte jag. Idag gällde det ju verkligen något. Jag var cool som vanligt. Jag vet vad jag kan och om hon har med märgben som de andra gångerna som belöning, så ska jag ta mig genom eld och vatten för att ta mig dit.

Gammal bild på ett av mina allra första spår.

Idag var det många hundar och förare som var i Väne-Ryr för att gå spår. Det var fullt på den lilla parkeringen och många förväntansfulla hundar kom och gick. Så var det dags för vår tur. Inger Skoglund gick med som domare den här gången.

Matte småpratade lite nervöst på vägen ut mot starten. "Vilket väder - måste vara perfekta förhållanden idag". Inger tittade lite på matte och tvekade, men så sa hon; njae jag vet inte det...det verkar vara något i luften idag. Det har inte gått bra för någon hund så här långt. Hoppas att jag inte gjorde dig mer nervös nu. Jag berättar mer när vi är klara".

Vi startade och jag tuffade på. Jobbade fint i tempo och noggrannhet. Så kände jag av något där i skogen...stannade till. Spejade, lyssnade och vädrade. Äsch... inget att oroa sig för. Jag fortsatte och spårade mig vidare in i skogen. Nä! Det är något där. Stannade igen. Lyftad framtass...spejade och lyssnade igen. Fick säga till mig själv att jag hade ett uppdrag att slutföra och fortsatte vaksamt mitt arbete.
Matte tyckte att det borde vara dags för skjutningen snart och blev lite orolig när den aldrig kom. Hon hade ju ingen aning om var spåret gick utan litade på mig hela tiden, men nu var hon orolig att vi var långt ute och cyklade. Gick mer eller mindre och väntade på att domaren skulle kalla tillbaka oss och visa var spåret gick någonstans. Helt plötsligt hittade jag klöven och matte tittade förvirrat på domaren. Har hon hittat en annan klöv? Är det verkligen rätt? Glömde du att skjuta?

Domare Inger skrattade nu åt matte och sa; nej du, det här är alldeles rätt. Du har en jätteduktig hund. Anledningen till att jag inte sköt och till hennes små vaksamma stopp och de övriga hundarnas misslyckande är troligen varg. Med alla spår som vi lagt här i skogen har vi troligen lockat fram varg. Den är här i närheten eftersom den känner all blodlukt och hundarna känner av dess närhet. Skott kan locka den ytterligare eller göra den orolig. Vi har redan testat Clova och hon fixar skott utan anmärkning så idag skjuter vi inte i onödan".

Vi hade alltså klarat det! Fick min 1:a och 42 poäng. Jag har blivit viltspårschampion! Allmänna omdömet blev; Markerar något ett par gånger. Kan vara varg. Är vaksam. Blev SE VCH och får HP.

Det är första gången jag och matte gör något helt spikrakt. Helt rätt hela vägen. Vi som alltid gör tokigheter och lär genom alla våra misstag. Nu tog vi tre raka 1:or och full pott i poäng. Avrundar med ett HP. Helt osannolikt för att vara oss.

Matte ringde genast till husse och sa löjligt; Vi klarade det! Jag har gjort henne till viltspårschampion!
Som om hon har gjort något! Det var det dummaste jag hört! Jag har min själ gjort mig själv till champinjon. Hon har varit snäll och kört mig dit och bokat tiderna men för övrigt hade jag nog klarat mig bättre utan henne... Men om det gör henne glad så får hon väl ha den villfarelsen i fred. Jag är säker i mig själv och vet mina förmågor.

Nä matte... är det inte dags att gå ett spår? Hänger du med?

1 kommentar:

Marianne sa...

GRATTIS!!!!
Jätteroligt och jätteduktigt!
Kramar
Marianne och hennes lurviga gäng