Ledsen i ögat...

Hörde matte muttra häromdagen; man blir ju ledsen i ögat.

Hon satt med mobilen i handen och läste ett meddelande från Lasse, Ellen och Gretas husse. Hon berättade inte för oss vad det var som gjorde henne ledsen i ögat, men idag fick vi med egna - ledsna - ögon se eländet.

Vädret var kanon. Matte var ledig. Bilen redo att köra. Vad kan väl då vara bättre än att lasta in oss vovvar och köra till stugan och vår älskade skog. Matte packade ner våra orange reflexhalsband, för det råder älgjakt i skogarna nu och då gäller det att synas. Inte för att det brukar vara någon jakt i vår närmaste skog, men man kan aldrig vara säker och matte är rädd om oss. Hade jag bara kunnat röra på mig i reflexväst så hade jag nog haft en sådan på mig. Nu kan jag inte det - blir helt paralyserad om jag får någon form av kläder på kroppen - så då får det bli åtminstone halsband.

Vi har en helt underbar gammal skog, glest mellan träden som det blir när den fått växa fritt och med härlig mjuk mossa mellan gran och tall. Fantastiska svampmarker och skogen är som gjord för att spåra i. Lagom kuperad, varierad och lättillgänglig. Små bäckar som porlar och många små stigar att välja mellan.
När vi nu kom gående eller rättare sagt springande, skuttandes, busandes och nosandes genom skogen stannade vi plötsligt upp där på stigen. Vad ända in i .... Hur ser det egentligen ut där framme? Vad är det som inte stämmer? Varför är det så ljust? Varför ser det ut som om skogen tar slut?
Vi satte fart framåt igen och matte följde efter. Nu fick vi se eländet och tvärvände tillbaka till matte för att tala om att det hänt något förskräckligt hemskt! Herregud! Hela skogen är borta! Alla träden helt väck. Vad har hänt? Hur kan någon bara ha snott ner alla fina träd? Bara sådär?!
Tittade på matte. Hon borde väl kunna göra något åt det här. Man kan väl inte sno vår skog bara sådär? Matte hade nästan en liten tår i ögat - ja det är förskräckligt tråkigt sa hon. Pengar sa hon... troligen ville markägaren ha pengar och tog ner alla träden och sålde dem. För något snack om skogsvård kan man nog inte kalla den här insatsen. Att det skulle vara gamla dåliga träd som lätt faller i en höststorm trodde hon inte heller på. Den skogen har stått pall för både Gudrun och andra stormar utan att det har blivit några direkta skador eller fallande träd.

Nu kan ni se resultatet... Fullständigt kalhugget... Ett stort område har blivit som ett gigantiskt sår i skogen alldeles nära vårt område Skårtorp.

Ett område där både människor och djur hittar sin rekreation i skogen. En del springer andra promenerar. Somliga motionerar sina hundar andra går och filosoferar. Barn cyklar mountainbike och hästar rids på stigarna. Många plockar svamp eller visar sina barn naturen och allt spännande man kan hitta och göra där. Vi spårar många gånger och dessutom är skogen en enda stor lekstuga för mig och Texa och alla andra trevliga hundar i Skårtorp.
Så här ser det ut nu. Matte har placerat sig och tagit ett kort...
...på i princip exakt samma ställe som då det var den härligt fina skogen. Just den här stigen är ganska stor så den har de rensat upp så att det går att gå på den, men alla de andra småstigarna är begravda i allt ris som lämnats kvar. Nästan helt omöjligt att ta sig fram när man har korta ben som vi har.

Jag tittade upp på matte igen. Jag begriper fortfarande inte... hur kan man får göra så här med vår skog? Det finns ju så mycket regler och byråkrati för vad man får göra på sina "ägor". På vår lilla äga får man ju inte ens bygga ett anständigt hus som går att bo i året runt. Och det skadar ju inte en endaste om huset man bygger är 80 kvadrat istället för 70, som kommunen säger att man får göra. Men att förstöra och utplåna en hel skog som massa människor och djur har sin friskvård och rekreation i, går tydligen bra. Var i alla hundars namn ligger logiken i det?

När vi torkat tårarna fortsatte vi vidare "in i skogen". Här finns som tur är mer skog, den är bara lite längre bort nu. Här kan vi släppa loss igen och vara oss själva för en stund.

Frågan är bara när någon måste ha mer pengar...då ryker väl den skogen också... Eller...nu fick matte en hemsk misstanke...ska de dra kraftledning?