söndag 4 december 2011

Talangfull

Jag och Texa är två vovvar som gillar att ha kul. Vi gillar också att jobba. Många gånger går det att kombinera de två sakerna. Att jobba ÄR kul.

Jag är ruskigt duktig på att jobba. Jag kan så många saker. När jag känner för det vill säga. Viltspår känner jag nog alltid för. Har aldrig vägrat eller låtsats att inte höra eller förstå när matte tagit fram spårlina, sele och sagt orden "spåra Clova, spåra". Då fokuserar jag till 150%, utför arbetet och det på ett utmärkt sätt. Ibland får jag en lätt resa eftersom förutsättningarna är bra och ibland får jag utnyttja hela min kapacitet för att ta mig fram till målet. Matte kan dock vara säker på att jag inte ger upp. Jag jobbar tills det är klart vare sig det går på 20 minuter eller som när det varit som mest besvärligt, upp mot 45 minuter. Enveten och uthållig är mina honörsord.
Nu är det så att Texa tycker att allt som jag gör och kan, verkar vara något för henne också. Känner mig ibland lite som en idol för henne. Det är OK för min del. Jag är ju faktiskt himla bra om jag får säga det själv. Sämre idoler kan man allt ha ;)

Eftersom jag spårar har Texa sagt att hon också vill spåra. När jag berättade det för matte sa hon att det var himla kul att Texa vill gå i mina fotspår. Det är så bra att ungdomarna har intresse. Det håller dem borta från dåligheter och grejer de inte behärskar ännu, säger matte.
Med stor glädje tog sig matte an att introducera den unga damen i viltspårets fantastiska värld.

Men först tog hon mig lite avsides och tackade mig ordentligt för att jag varit en så "besvärlig och krävande hund" att hon tvingats in i aktiviteter som skulle tillfredsställa en egensinnig dam med stor jaktlust. Det har faktiskt gjort matte till en person som kan en hel del om hur man aktiverar en cairnterrier. Vilken tur matte har! Att ha en Clova är nog den bästa lärdomen en cairnterrierledare kan ha. Sätt in köttbullarna på mitt konto - tack!

Nu har matte börjat jobba med Texa. Det går riktigt bra. Första gången lekte de mycket med klöven och Texa fick titta på lite från sidan när matte la ett kort spår. Texa var ivrig och tog sig lite vingligt fram i spåret. Ena stunden gick det alldeles för fort och i nästa gick hon bakåt eller åt sidan. Matte väntade ut henne och hon tog sig fram till spårslutet där de lekte en gång till med klöven innan Texa fick en smaskig belöning.

Andra gången hade Texa lite otur. När matte la spåret hoppade det upp en älg precis bredvid henne och den korsade sen spåret framför henne och bakom henne innan den gav sig av vidare in i skogen. Matte brydde sig inte så mycket, men när hon hämtade Texa bara en kort stund senare och skulle gå spåret kände Texa såklart vibbarna och lukten starkt från älgen. Hon tyckte det var lite läskigt och kände sig väldigt osäker i spåret. Vågade knappt gå framåt. Gömde sig bakom matte vid något tillfälle till och med. Hon är dock inte en cairnterrier för inte. Hon övervann sin rädsla och tog sig fram till spårslutet även om det gick väldigt långsamt och med många blickar över axeln. Hon hittade klöven, men den är inte så god att tugga och slita i tycker hon. Hon ville helst ha en annan belöning. Det fick hon såklart av matte och så var hon nöjd. Matte tänkte att det nog var hela den speciella situationen som gjorde att klöven inte var så intressant idag.

Bilderna i detta inlägget är från första tillfället när Texa var mycket intresserad av klöven och tyckte det var jättekul att leka och kampa om den.

Nu har Texa fått gå sitt tredje spår. Matte la spår till både mig och Texa ute i skogarna vid Hulta golfbana i lördags. Vädret och förutsättningarna var usla. Ösregn och hård vind.

Jag fick ett mycket svårt spår som gick genom kärrliknande områden blandat med mycket ris och omkullfallna träd. Viltrikt område med stigar där matte gått fram och tillbaka flera gånger med Texa, korsade mitt spår. Inga större problem för mig. Jobbade taktiskt och ringade då jag behövde. Kämpade med vatten upp till ryggen vid ett flertal tillfällen. Men roligast var ändå att se matte stupa raklång i mossen. Fniss. Så blöt hon blev...och så svårt det var för henne att få fotfäste och komma upp igen. Såklart fixade jag spåret och kunde bära klöven tillbaka till bilen. Matte stolt över sin Clova.

Stolt blev hon också över lilla Texa. Texa fick ett lätt spår på ca 80 meter och nästan alldeles rakt. Matte kände att det gällde att stärka upp hennes självförtroende sen förra tillfället då det varit lite läskigt. Nu gick det superbra trots de svåra yttre förutsättningarna. Texa spårade riktigt bra fram till klöven. Hon var förvånansvärt noggrann och bra i tempo för sin ringa erfarenhet. Däremot tycker hon inte att klöven är någon riktig höjdarbelöning. Hon tar den i munnen men släpper den direkt och kollar på matte om hon inte har något vettigare att komma med. Hon vill inte nedlåta sig till att gnaga på sånt gammalt dött kött ;)

Matte tycker att Texa verkar vara talangfull. Texa tycker att det är kul. Jag får någon att diskutera framtida spårproblem med. Kan det bättre vara? Nu får matte börja fundera på när det är dags för Texa att göra sitt anlagstest. Det är en bit kvar, men till våren kanske?

Jag ska gå och ge henne några tips tror jag...

Inga kommentarer: