Jobba, jobba, jo-obba...

Ja det är verkligen det minsta man kan säga att jag har gjort den senaste veckan. Här i Göteborg har nämligen My Dog gått av stapeln i dagarna fyra. Tre utav dessa har jag varit och jobbat på plats. Och jag har verkligen skött mig bra.

Tidigare under hösten anmälde matte sitt intresse av att stå i rasmontern med mig. Både jag och matte befanns värdiga representanter för cairnterrier och blev uttagna att stå ett pass tillsammans med Lilleman och Anja. De två har varit med förr och vet hur det skall gå till. Jag tyckte det var kul att få jobba med en kompis och det tyckte matte också. Dessutom var vi där nästan två timmar innan vårt pass började och då fick jag även arbeta med mina kompisar Trixie och Asta. Matte kunde passa på att shoppa loss lite åt mig.

Måste säga att jobbet var ganska lätt, även om man faktiskt blev rätt trött av det. Det gällde att sitta, stå eller ligga på ett bord och se söt och snäll ut och låta alla som ville, klappa på en. En och annan puss kunde man offra på besökarna också. Då blev de så glada och frågade ännu mer om vår ras. Mattarna fick sköta snacket. Det är de bra på. Tror att de skulle kunna snacka om sina favorithundar oavbrutet.
Klockan två var det dags för dagens rasparad. Självklart skulle vi vara med. Alla vi fyra travade genom mässhallen bort till finalringen och ställde oss i kön för presentation. Efter en liten stund var det vår tur och en brindle (Clova), en mörkbrindle (Lilleman), en röd (Trixie) och en vetefärgad (Asta) äntrade med stolt hållning ringen under tiden som speakern berättade och gjorde reklam för vår ras. Det var verkligen en fin blandning av några utav cairnterrierns möjliga färger som visades upp.

När vi kom tillbaka till montern fortsatte vi vårt arbete. Det fanns brochyrer som beskrev vår ras och Cairn i Västs alla aktiviteter. Det var många som tog ett exemplar för att läsa i lugn och ro. Man kunde också handla t.ex kalender, pennor, vykort eller boken "Världens Bästa Kompis".
Här kan ni se hur jag praktiserar ställningen "ligg" på bordet. Bekvämt och huvudet är i lagom höjd för barn som vill klappa.
Här jobbar jag och Lilleman samtidigt på bordet. Det funkar också bra. Då kan flera klappa samtidigt.

Det var på torsdagen som jag var i montern. På fredagen hade jag vilodag.

På lördagen och söndagen var det dags för mig att gå in i utställningsringen. Matte hade i ett anfall av totalt hjärnsläpp anmält mig till en av de största utställningarna som finns. Jag var cool med det men matte blev stissigare och stissigare ju närmare utställningsdagen vi kom.

Någon vecka innan jul tyckte hon nämligen att jag såg lite väl rund ut och gick och vägde mig. Fick panik när hon såg att vågen visade 8.6 kg. Och så började en sjuhelsikes trist period med att sätta mig på slankekur. Min matchvikt är enligt matte 8.2 kg. Löjligt tycker jag. Jätteviktigt och ett stort bekymmer tyckte matte. Hon mindes nämligen ett tillfälle när jag fick en av mina 2:or i betyg för att jag var för tjock. Då vägde jag 8.4 kg...Matte brukar vara bestämd när hon sätter den sidan till och nu var inget undantag. Alla i vår omgivning blev tillsagda att inte ge mig något hur mycket jag än tiggde...Fy sjutton säger jag bara...vad liknar det!

När lördagen grydde var hon ruskigt nervös. Vågen pendlade mellan 8.35 och 8.4...matte drömde mardrömmar om hur domaren kastade ut henne och mig ur ringen med en hel rulle med blått plastband virad runt henne och mig.

Inte blev hon mindre nervös när jag skulle in i ringen och det visade sig att jag var så på tårna att jag knappt hade tassarna i marken. Hon hade en studsboll i snöret... Ja men alltså vad sjutton tror hon egentligen! Här har man gått på svältkost i flera veckor och knappt fått något godis alls. Och så visar det sig att hon har sparat av julskinkan, som var så oootroligt god, för att ha som godis i ringen. Tacka sjutton för att man blir till sig och studsar. Jag gör vad som helst för så gott godis - JAG ÄR MED MATTE! KOM IGEN NU! VAD SKALL JAG GÖRA! HALLLÅÅÅ! KOLLA PÅ MIG! GODIS, GODIS, GODIS! SNÄLLA, SNÄLLA, SNÄLLA? SITTA? LIGGA? STÅ? TRAVA?
Om du inte tittar på mig nu och ger mig godis så börjar jag snart att SKÄLLLLLAAA!
Matte jobbade under den första uppställningen och inledande traven med att försöka dämpa mig. När vi väntade på vår tur på bordet kände hon sig tvungen att tillfälligt gå ur ringen och vänta med mig för att jag skulle lugna ner mig några hekto. Det var ett lyckat drag. Resten gick betydligt mer kontrollerat tillväga och när matte fick det röda plastbandet som talade om att jag fått en 1:a i bedömning så var det en mycket glad och nöjd matte som lämnade ringen.
Vi fick dessutom en fin placering som 4:a i öppenklassen för tikar. Det blev både en röd och en grön rosett för matte att köpa ut till mig. Det gjorde hon med stor glädje.

Lika roligt var det att min kompis Trixie, vars matte nog var lika nervös som min matte, också fick med sig en 1:a och röd rosett i bedömning. Det var två strålande glada mattar som tackade Ann-Christin för all hjälp och support. Ann-Christin behövde inte bara fluffa håret på oss utan även lugna ner mattarna. Det lyckades hon bra med. Ingen svimmade eller bar sig konstigt åt...

På söndagen var det återigen dags för mig att ställa ut mig i ringen...Nu var matte om möjligt ännu mer nöjd med vår insats. Idag var jag liksom mer lagom taggad och vi jobbade jättefint ihop som ett team. Ann-Christin hjälpte matte även idag, trots att hon inte ställde ut egna hundar den här dagen. Hon är verkligen snäll.
När jag stod på bordet och stylades kom uppfödaren till min pappa fram och sa att jag var en fin tik. Såklart att jag är! Jag är ju Clova! Matte blev stolt...fattar inte varför...hon har ju absolut ingen del i det...men stolt blev hon i alla fall.

Även den här dagen slutade med en röd och en grön rosett. Samma resultat för mig som igår. Snacka om att matte tyckte att det varit en lyckad helg!

Jag gick inte lottlös från den här helgen heller ska ni veta. På lördagen firade hela familjen mina framgångar med att äta oxfilé till middag. Min skål blev också fylld med oxfilé. Mumsfillibabba...
På söndagen köpte matte ett riktigt smaskigt ben åt mig innan vi gick hem. Jag hade att göra hela eftermiddagen.

På bilden ovan ser ni en trött Clova....så trött blir man när man jobbar så intensivt en hel helg på My Dog.