Vintergolfare

Det är faktiskt sant att en del spelar golf även på vintern...Matte har berättat att när hon och husse var i det hysteriska stadiet (det är man tydligen i början när man går fort neråt i handicaptrappan...) så kunde de gå ut och spela många rundor även på vintern, om det bara var plusgrader och barmark. De har till och med spelat i snö - men då fick de tydligen bryta eftersom de till slut inte hittade bollarna längre. På den tiden hade de ingen vovve som kunde hjälpa till. Hade jag funnits då hade det inte varit något problem. Jag hittar allt. Här ovan kollar jag runt flaggan. Flaggan brukar sitta i ett hål och i det hålet brukar det hamna bollar...de kan jag plocka upp. Om du får tillbaka bollen är dock en fråga om belöning till mig...gott godis till mig = boll till dig.

Idag var det en fantastisk vinterdag i Göteborg. Solen sken och det var bara 2 minusgrader. Matte har varit lite krasslig några dagar så mina promenader har inte blivit så långa. Men nu var vi ruskigt sugna, både jag och matte, på en rejäl tur. Mycket spring i mina ben behövde få utlopp och därför tänkte matte att vi åker till Chalmers golfbana och släpper loss där...


Vi var inte ensamma om att vilja utnyttja den härliga vinterdagen. Många människor var ute på golfbanan, en del hundar också. Såg dock ingen som spelade golf...utan de flesta åkte längdskidor. Trots det började matte med att släppa loss mig så att jag kunde rasa runt i snön för allt vad jag orkade.
Vi gick över faiways och i skogspartier. Över en sjö gick vi också, men greenerna aktade vi oss noga för. Matte har sagt att dem beträder man inte när det är frost ute. Nu var det ju visserligen lite "mer än frost" - men vi undvek dem i alla fall. Vissa saker sitter liksom hårt inom en och självklart har man disciplin...Jag är dessutom en mycket väluppfostrad golfvovve sen tidiga valpben. Skolades tidigt in på korthålsbanan på St Lundby.
Efter en stund kom jag på att det var länge sen jag fick spåra och jaga. Jaga försökte jag i Vemdalen men benen var för korta...och spår har inte matte lagt på många veckor. Hon säger att det måste bli barmark först. Förstår jag inte alls - det går utmärkt att spåra även i snö.
När nu dessa tankar kom in i min skalle var det bara att dra iväg. Tänkte att alltid hittar man väl något...och matte brukar ju reagera och yla och gå an - det är kul...
Hittade ingenting att jaga och spåren var för gamla - och matte försvann...utan ett ljud!

Sjutton också - vart tog hon vägen? Hon får ju inte bara försvinna så där. Fortsatte över fairway och in i skogen efter hennes spår och se! där var hon bakom ett träd. Tur att jag hittade henne för nu fick jag falukorv.

Trots min pyttelilla rymning fick jag fortsätta vara lös en bra stund till, men när vi började möta hundar också fick det bli långlina på mig.
Det är nämligen så att jag springer nu. Fast det gör jag ju jämt...rätt ord ska vara att jag löper...tokigt ord det där. För att jag inte skulle springa och "läska" mötande hanhundar så ville nu matte ha lite koll på ekipaget. Dessutom hamnade vi mitt i en pickninck med korvmackor en stund senare och då var matte glad att hon kunde hala in mig innan jag snott alla mackor. Tusan också - de såg så goda ut och människorna verkade mer än villiga till att dela med sig. Tyckte att jag var extremt söt vovve.
Så här kan samma golfbana se ut i slutet på hösten. Den gången hade vi varit och gått ett spår som matte lagt ovanför golfbanan. Då fanns det fortfarande golfande människor på banan. Enstaka...

Och så har ser den ut mitt i sommaren...Här är både jag och Ellen med ute på banan. Ellen är närmast kameran. Jag är längst bort och vaktar husses boll som han har slagit så fint att den ligger bara en meter från hål. Funderar på om jag ska sno den...

Men nu är det fortfarande mitt i vintern - det dröjer innan vi spelar golf igen. Men fler promenader på banan blir det säkert snart igen.