Lite kul i alla fall

Som jag sa förra inlägget så händer det inte så mycket kul grejer för hundar just nu. Den göteborgska vintern visar sig för tillfället från sin sämsta sida. Ena dagen snöar det och nästa regnar det. Däremellan är det omväxlande minusgrader och plusgrader. Det gör underlaget man ska gå på fullständigt livsfarligt och allmänt vidrigt för både skoklädda människofötter och små cairntassar. Alla gångvägar är isbelagda och lite oregelbundet flisade med skarpa små äckliga stenar. Stenarna ligger så glest att de knappt gör någon nytta vad gäller halka. Dessutom ligger de så glest och isolerat att varje liten sten känns i mina tassar. Man omväxlande glider omkring på isen och ömsom stoppas upp av en liten vass historia som sticker in sig i eller mellan trampdynorna. Och så har vi ju såklart det förhatliga saltet... Det är inte mysigt för mina tassar det. Matte får bada tassar och smörja in dem lite då och då för att de ska hålla sig mjuka och fina.

Dessutom är det svårt att hitta bra ställen att göra sina behov. Det är is överallt och jag hatar att det blir blött runt tassarna när jag kissar.

Jösses vad jag klagar...

Det händer faktiskt en och annan rolig grej också. För ett litet tag sen var det MyDog här i Göteborg. Matte hade inte anmält mig till utställningarna i år men jag fick ändå vara med och känna på atmosfären. Jag arbetade nämligen en dag i rasmontern och gjorde fin reklam för min ras. Jag och Disan höll ställningarna och lät alla som ville, klappa på oss. Vi delade också frikostigt ut pussar till dem som verkade riktigt intresserade. Det tror jag gjorde susen på många. Matte och Marika svarade på frågor om rasen och gjorde väl en del subjektiv reklam för oss också. Såklart! Vi är ju bäst.

Jag fick också känna på finalringen. Varje dag höll man rasparad där man presenterade alla raser som ville visa upp sig. Jag fick äran att tillsammans med valpen Donna representera cairnterrier den dagen jag arbetade. Trots att jag var lite trött och slak efter mitt arbetspass i rasmontern så åkte svansen upp och hållningen blev stolt och självsäker då jag och matte gick in i ringen. Det här tycker jag är roligt! Att visa upp sig i ringen innebär gott godis och matte gjorde mig inte besviken. Köttbullarna fanns i fickan.

På bilden nedan är det Disan som lagt sig tillrätta på bordet. Marika är beredd att svara på frågor.

Några dagar efter MyDog ringde matte till Charlotte och frågade om Sweebreezegänget ville gå på långpromenad med oss. Matte tänkte att det skulle bli kul för mig att träffa kompisar och busa loss. Och det blev verkligen superkul.
Den dagen hade det snöat en massa på natten vilket gjorde att det var mjukt och trevligt på marken. Vi gick en lång promenad till en hundrastgård där vi kunde leka allihop. Det är så kul när 7 hundar med samma goa sinne får chans att rasa loss fritt. Jaga, busa, brottas i en salig röra. Inga hårda ord eller nypor behövs - det är bara roligt. Jag är med som en i gänget och det är matte så glad för. Jag inordnar mig i ledet och så får jag vara med och leka.
Det är härligt att ha goda vänner som man kan lita på. Jag tror att även de tycker att det var kul att träffa mig. Det blir lite annorlunda dynamik även i deras grupp när en utomstående kommer med.

Det var riktigt käckt med hundrastgård. Den var rejält tilltagen och låg i en skogsdunge. Där fanns bänkar och bord om personerna ville ha med fika. Ett vind- och regnskydd om de ville stå skyddade. På sommaren finns det tydligen grillmöjligheter. Det var rent och välskött. Såna ställen borde det finnas fler av.

Nu ska jag och matte ut och halka runt gården för sista rastningen. Fy - jag längtar efter riktig vinter eller våren.