lördag 8 januari 2011

Stolligt

Personer är bra tokiga ibland. Mina personer klagar många gånger över mina tilltag och anser att jag är lite stollig. Det är inget jämfört med deras tilltag.

Ena dagen är de uppe i fjällen och åker skidor. Nästa är de på golfbanan för att träna golf. I värsta snöovädret. Vad liknar det? Helt obegripligt för en cairnterrierhjärna. Kolla skylten på bilden ovan. Vintergreener gäller idag... Jaha - det var ju inte oväntat... Frågan är väl vilken klubba man ska använda och om man överhuvudtaget ser bollen. Snöskyffel, snöskor och möjligen en fotboll eller badboll.
Hur som helst är det ju kul när det händer något. Det är lite ynkligt med bra hundaktiviteter så här års - då får man hålla till godo med vad som bjuds. Här har matte parkerat bilen på parkeringen vid Hulta golfklubb. Nicke har hunnit ta sina golfklubbor och bag och gått iväg till sin träningsgrupp. Nu kommer jag rusande efter och sladdar in på plan framför klubbhuset. Detta är väl enda gången som jag får springa lös på golfbanan. Skulle jag hitta en boll så blir de bara glada. För själva hittar de inte en enda. Plopp säger det och så är bollen gömd i snö och kommer inte fram förrän i tö.
Här är det stolliga gänget i full aktion. Klubborna svingas och bollarna flyger. Ut på rangen och - plopp ner i snön... Nicke är den som precis slagit till sin boll och är på väg ut i "follow-through". Till våren kan de samla in bollarna igen. Om inte jag får springa ut och hämta en och annan. Fast de vill inte ha mig därute när de slår ut bollarna - de skulle ju kunna träffa mig med en projektil.
Jag och matte går istället vidare på långpromenad. Jag får rasa av mig en hel del av allt spring i benen. Här ute på landet får man vara beredd på att träffa på stora och vilda djur. Här har jag precis siktat två hästar som kommer travande på vägen. Jisses så stora de är när de kommer närmare. Jag måste erkänna att jag blir lite skraj och ställer mig snällt vid sidan när de passerar. Bara små mutter kommer ur min mun. Skälla vågar jag inte - vill inte väcka för mycket uppmärksamhet.
När hästarna är förbi med god marginal får jag springa som jag vill igen. Det går undan - ser nästan ut som om jag flyger fram. Trots att landskapet ser helt annorlunda ut nu på vintern i snön kommer jag speciellt ihåg att det finns små sorkar här på golfbanan. Jag far ut i djupsnön på några av de ställen där jag vet att de brukar finnas. Lika jobbigt och svårt att jaga sork i djupsnö som det är att jaga rådjur eller ren. Jag liksom försvinner... Fast det är rätt kul att gräva i snön.

Efter en och en halv timme är killarna klara med sin träning. Här nedanför kommer de gåendes med sina golfbagar. Nu är vi redo att köra hem igen i snöyran.

2 kommentarer:

Elin sa...

Tog det lång tid att träna henne att våga ha henne lös? Våran cairn vart bara retsam när vi släppte henne lös och ville leka jaga när man ville att hon skulle komma. :)

Katarina sa...

Hej Elin!
Ja du... - det där med inkallning är något vi får jobba med ständigt även med Clova. Jag litar faktiskt på henne och att hon väljer att komma till mig när vi är ute i naturen. Sämst lydnad har vi på henne hemmavid, antingen det är på gården i stan eller gräsmattan vis sommarstugan. Vi har också fått leka "jage" en hel del, men det har jag slutat med. Jag sticker helt enkelt åt andra hållet och gör något, i Clovas ögon jätteintressant eller hittar gott godis i motsatt riktning. Hon får numera jaga mig istället. Funkar bra i skogen, inte riktigt lika bra i stugan. Hon har räknat ut att huset står kvar... och kommer när hon vill. Vi har dock alltid haft henne lös när det ges tillfälle, från det att vi fick henne som liten valp.
Ha det bra!
/Katarina