Egentid

I dessa valptider tror man ibland att livet är förstört.

När jag kommer upp på morgonen vill jag i lugn och ro hälsa på mina personer och kanske få någon liten godbit när frukosten står på bordet. Jag går aldrig upp ur sängen förrän det är framdukat och klart. Jag är morgontrött och tycker om att ligga och dra mig lite. Texa däremot är ruskigt morgonpigg och vill absolut inte sova längre än nödvändigt. Hmm... har lite uppfostran kvar märker jag... Varför gå upp i ottan när man inte måste? När jag väl masar mig upp har Texa redan varit ute på första toalettbesöket och hennes lilla kropp fullkomligt vibrerar av energi. Jag möts därför av den studsande lilla loppan som fullständigt slår knut på sig själv i sin iver att säga godmorgon till mig och fråga mycket påstridigt om vi inte ska leka idag då? Den lilla loppan är efter mig i princip överallt. Så fort jag rör på mig kommer hon trippandes efter och studsar. Hur sjutton ska jag då kunna gå till personerna och hälsa godmorgon. Jag måste stå still och använda alla lugnande signaler för att dämpa den lilla för att överhuvudtaget kunna ta ett steg då och då mot köket. Vissa morgnar är värre än andra och det brukar matte se på mitt kroppsspråk. Som tur är så är personerna inte helt pantade... de förstår att mina behov inte är mindre bara för att det kommit en valp i huset. Därför har det införts egentid för oss vovvar. Ja i första hand är det väl egentid för mig som står på programmet nu i början, som måste schemaläggas, för att jag inte ska komma i kläm. Valpen får en massa uppmärksamhet bara för att hon är valp och valpar kräver extra mycket.
Dessutom är hennes uppsyn så gullig att alla andra också ger henne en massa uppmärksamhet. Mig är det inte så många som bryr sig om. Lite blandade känslor för det faktiskt. Skönt att någon annan kan träda fram och representera cairnar när man själv känner sig lite deppig - men hallå! Jag är också jättesöt och mycket snällare än valpen.
Matte brukar vara lite restriktiv med att låta alla hälsa på oss. Hon ransonerar en del på all uppmärksamhet eftersom hon inte vill att Texa ska tro att man måste hälsa på alla. När någon ska hälsa på oss så varnar matte för att Texa har väldigt vassa tänder. Speciellt barn brukar då vända sig mot mig istället och klappa på den "snälla" vovven. Så får jag lite kel i alla fall...
Kolla på bilden ovan så får ni se hur mycket jag har släppt in valpen i mitt liv. En av mina viktigaste uppgifter i köket är att fördiska besticken. Jag låter Texa vara med trots det oerhört ansvarsfyllda arbetet. Har räknat ut att matte blir så ruskigt imponerad av mig när jag tillåter sådana här saker. Det resulterar i att matte ännu tydligare känner att jag är värd egentid. Jag är ju så duktig med valpen.
Om jag sen låter Texa vara med på ett hörn i leken så vet inte matte till sig av glädje. Hon hoppas så att vi ska bli en liten väl fungerande flock i familjen som har roligt tillsammans.
Jag tycker faktiskt att vi är på god väg. Vi funkar väldigt bra sida vid sida. Texa lär sig fort hur jag vill ha det och då kan jag slappna av i gröngräset tillsammans.

Som "belöning" får jag egentid med någon av personerna. Lillhusse kanske leker en stund med bara mig. Husse tar med bara mig på picknick i Slottsskogen. Matte tränar agility eller spårar med mig. Det är så skönt att få träna riktiga saker ibland. Att få jobba både med kroppen och hjärnan. Jag behöver den ventilen för att orka med allt jobb hemmavid. Och att få ligga och vila och speja alldeles själv från en filt i Slottsskogen är så avkopplande.

Då ska jag väl orka med den lilla loppan ett tag till...