Stiger i graderna

Hallå där ute! Tänkte uppdatera statusen på familjelivet.

Jag dras fortfarande med den lilla valpen Texa. Hon har dock avancerat i graderna. Jag har jobbat hårt för att "coacha" henne framåt i tillvaron. Hon har gått från "råtta" till den lite högre rangen "loppa". Det är inte dåligt marscherat på så kort tid för en liten minicairn. Hon har talang den lilla. Och med en sådan sträng mentor kommer hon att avancera ytterligare.

Matte tjatar på mig att jag borde gå en sk AVOI-kurs. Det står för avancerad instruktörsutbildning och om jag ska förenkla det hela så är det en kurs alla flygledare måste gå för att få utbilda blivande kollegor i operativ miljö. Kursen går ut på att det gäller att berömma mycket för bra självförtroende och hela tiden jobba med delmål för bättre struktur och stadiga framsteg. Jösses vad löjligt det låter. Enligt mitt sätt att se på saken så handlar allt om respekt. Respekt för mig! Då får man fram en riktig stjärna. Det handlar inte om självförtroende - det handlar om att ha skinn på nosen och förmåga att lyssna på dem som är äldre. Texa besitter dessa båda förmågor. Dessutom har hon en stor portion energi och envishet. Lägg också till egenskapen retsticka och provokatör så fattar ni att något beröm inte behövs, som matte påstår, utan en rejäl dos med disciplin!
Texa gör som sagt stora framsteg. Och hon ser upp till mig som kan mer saker än henne. Precis som det ska vara. En stubbe är lätt för mig att hoppa upp på men för Texa är den som ett berg.
När vi kommer till klurig passager i skogen vet jag vilken väg jag ska ta. Texa har inte en aning och kan lika gärna välja en lerig väg och bli blöt och kladdig om tassarna som att det blir en där man går torrskodd.
Ibland låter jag henne gå framför mig på stigen för att hon ska vänja sig vid att lukta, höra och se saker först. Det är bra träning för att öka vaksamheten. Hon fixar det fint och har redan nosat reda på grejer som jag också tyckt varit intressanta att utforska. Bådar gott inför framtiden. Bäva månde matte...
Hon besitter riktig starquality enligt min mening. Kolla bara vilka stjärnor det blir runt hennes siluett i solen på badstenen.
Vi går fint ihop nästan hela tiden. Sida vid sida strosar jag och den lilla loppan runt i skogen. Springer ihop eller bara nosar på saker och ting. Det är faktiskt lite mysigt med en liten kompis vid sidan. Som dessutom ser upp till en. Det har gått så långt att jag har börjat försvara henne lite. Jag leker inte direkt med henne men det gör Greta desto mer. När jag tycker att Greta blir lite för våldsam i leken så ger jag mig efter henne och talar skarpt om för henne att ta det lugnt med min loppa. Man måste tänka på viktskillnaden och mognadsgraden.

Så här trött blir lilla Texa efter en tur i skogen med mig. Och då bär ändå matte henne både dit och hem igen. Allt för att hon ska få ta del av del roliga i skogen med att springa lös och greja med sånt som är roligt.

Nu får jag också gå och lägga mig...jag har jobb att göra även i morgon. Det tar på krafterna med valpfostran.